Hokus pokus…

Min kompis K´s syster M har en dotter som heter S. M hade redan S sedan en tidigare relation när M träffade N. N är en rolig man, med mycket humor. Lite så där hjärtligt elak ibland. M, N och S blev som en liten familj och är än idag. Familjen har utökats med 2 döttrar till.

En dag när S var liten, så satt hon i bilen med N när dom började prata om att trolla. Trollkarlar och trollspön och trolleriramsor var något som denna dagen fick S att spärra upp ögonen och vara fascinerad till tusen. När dom satt där i bilen och S pratade om att trolla sa N:

– Att trolla är ingen konst, det kan väl alla?

–Nääääee sa S, det kan man inte. Det kan bara trollkarlar.

N sa då att han minsann kunde trolla, han kunde trolla så att S blev en höna! S spärrade upp ögonen och trodde inte alls på vad N sa.

S började skratta och sa: -Nej det kan du inte alls!

–Jo, det kan jag visst. Sa N. Kolla här sa N och viftade med fingret samtidigt som han sa Hokus Pockus nu trollar jag dig till en höna!

S som satt med stora ögon och helt tyst sa efter en liten stund:

-Titta du kunde inte alls trolla, jag är ingen höna!

N bara skrattade rakt ut och högt, sen sa han:

-Jag ser att du rör på din mun men det enda jag hör är ett himla kacklande. Så härmade N en hönas läte.

-Nej, jag är ingen höna sa S!

Så här höll det på ett bra tag, till S med gråt i halsen sa:
-Men jag vill juu inte vaaa en höna!

N fortsatte och skratta åt S och hennes kacklande läte!

När dom kör upp på uppfarten med bilen säger S helt förstörd:

-Jag vill ju inte va en höna, va ska mamma säga nu när jag kommer hem och e en höna?

Då viftar N med fingret och säger Hokus Pokus nu är du en människa igen!

-Hör du vad jag säger nu? Säger S med stora ögon och har torkat tårarna? Pratar jag som vanligt nu?

-Nu hör jag vad du säger, nu pratar du som vanligt igen säger N.

–Åh va skönt, för vad skulle mamma säga om jag var en höna?

Underbart är dagens ord…

Idag för 23 år sedan fick jag min första lille juvel. Alldeles liten, och helt underbar. I 23 år har han funnits i mitt liv. Jag har varit vansinnig, jag har varit förälskad, jag har varit arg, ledsen, glad och stolt över honom många gånger på 23 år. Han är en man med en stor portion humor, han är en kille med ett stort hjärta. Han är genom snäll, galet rolig och väldigt väldigt ömtålig.

23 år, man fattar verkligen inte var tiden tar vägen. Tänk att jag har barn som är 23 år, jag känner mig inte äldre själv. Ja förutom när jag reser mig från stolen och höften smärtar, för att jag börjat cykla och promenerar väldigt mycket mer än vad min kropp egentligen vill. Att jag just nu har fått ont i ischasnerven gör också att jag kanske borde tvivla på 23. Men annars känner jag mig inte en dag äldre faktiskt.

Grattis fina fina du, min älskade juvel! Jag älskar dig här ifrån till evigheten.

Idag börjar mitt studentfirande. Idag går startskottet, det blir en maraton vecka utan dess like. Fram tills på torsdag får jag fira alla andra underbara glada studenter. Då, på torsdag, är det 2ans tur att springa ut på trappan, sjunga studentsången och ta emot jubel skratt och hurra från oss alla. Jag är ett stor fan av studenter, det finns inte mycket som får mig att bli gladare än studenter och studentfester. Underbar stämning, alla glada studenter, alla stolta föräldrar och den feststämning det blir utav detta.

Underbart är dagens ord!

Dom ska grilla gris, men det ska inte Vi…

Sen Dom flyttade in i VÅRT hus, har Dom haft hur många roliga fester och tillställningar som helst. Dom har AW, Dom har kundevent, Dom har säljtävlingar, julfester, sommarfester och bara helt vanliga fester. Vi, vi har nästan aldrig några fester med jobbet. Jag blir avundglad på Dom och alla deras roliga fester.

Just nu står ett jätte stort partytält ute i trädgården här på jobb, Dom ska ha fest ikväll. Dom ska grilla hel gris. Dom ska ha jätte skoj, och Dom ska ha fest och det ska inte Vi. Jag vill också gå på Doms fest. Jag vill känna samhörgihet med mina kollegor, jag vill skratta och ha roligt med mina kollegor. Jag vill ha det som Dom.

Hos oss räknar man bara dollar, och pratar om siffror. Man drar ner och man effiktiviserar. Cheferna tror att samhörigheten mellan olika sammanslagna bolag ska komma av sig själv, i samma stund som man pratar om uppsägningar, om dollar och annat som bara chefer ser. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det inte blir så. Samtidigt som vi suktar efter en liten sommarfest, och våra chefer säger blankt nej för att inte det finns pengar, så ska Dom har grillfest i Vi´s trädgård.

För att en grupp ska hålla samman, måste gruppen känna disco (harmoni), gruppen måste lita på varann och gruppen måste ha kul tillsammans. Kommer det fler okända nya medlemmar till gruppen, måste de nya medlemmarna få känna sig välkomna känna att man ska försöka höra ihop. Jobba mot samma mål. En grupp har lika många viljor som medlemmar, och då behövs det en klar ledare som kan ta befälet och visa vägen. Ledaren måste också visa uppskattning och berömma och göra roliga saker för gruppen. Annars kommer gruppen aldrig jobba åt samma håll och aldrig heller lita på varann och känna gemenskap. Det kommer ofta att vara intriger i gruppen, om gruppen inte känner gemenskap och då bildas oftast grupperingar. Redan här borde det varit fest…

Nej, mer fester åt anställda säger jag. Det blir garanterat en bättre stämning och anställda känner sig glada och uppåt, och har saker att prata om som inte bara handalar om arbete. Mer fest på arbetsplatserna gynner det flesta, även cheferna som räknar dollar.

Jag borde blivit chef istället, det hörs lång väg!

En gåta, en Holger och en spindelskrämmare…

Jag följer en del bloggar, en del varje dag och en del lite då och då.

Vissa bloggare fångar mig mer än andra. Så klart, eftersom vi alla har vårt eget sätt att skriva på och framföra saker vi vill ha sagt på. Men något jag absolut inte kan med, det är när bloggare
skriver i gåtor. Det får mig att tappa lusten att läsa. Att skriva i gåtor menar jag inte att man kanske inte skriver ut personers namn, eller man inte skriver ut den stad man bor i, eller att man inte
lägger ut foto på familj, sig själv eller vänner. Utan man skriver det man vill ha sagt i gåtor, så jag som läsare får gissa mig till vad sjutton bloggaren vill ha sagt. Detta är så klart en ”skrivstil” bloggaren
själv väljer att använda sig av, eftersom man som bloggare helt och hållet får bestämma själv vad som ska visas utåt. Men jag som läsare tröttnar på såna inlägg. Det tilltalar mig inte det minsta, och jag
tror att det finns fler med mig som tycker lika.

I lördags var jag hemma hos M. M har renoverat sitt kök i sin etta. Jätte jätte fin har det blivit, och så god mat hon lagade i sitt nya kök. Det var en fröjd att sitta i hennes nya kök och bara njuta av god mat! MUMS!
M hade en fantastisk sak, förutom nytt kök! En spindelskrämmare. Att inte detta påfynd blivit nominerad till flera fina utmärkelser är för mig helt obegripligt! Det ser ut som en timer, du sätter i mojängen i
vägguttaget, då händer det! Denna spindelskrämmare sänder ut ett ljud som bara småkryp störs av. De äckliga varelserna får i klarspråk frispel och vill bara där ifrån! Så bra, för det är precis det jag också vill. Att
det bara precis ska försvinna.

Jag fick låna M´s spindelskrämmare. Jag och Holger (1ans lille hundvalp som jag passade denna kväll) kom hem, jag placerade spindelskrämmaren i vägguttaget i vardagsrummet. Jag gick på toa och gjorde 1an (Holger passade på att göra både ettan och tvåan på mitt köksgolv under denna tiden…just saying!), när jag kom tillbaks in i vardagsrummet kröp två svarta äckliga lagom stora spindlar på väggen.

Eftersom jag inte riktigt förstod varför, skickade jag ett PM till M och berättade att jag inte sett så många spindlar i min lägenhet sedan jag flyttade in. Jag undrade verkligen om mojängen fungerade? M skratta så klart, och skrev att hon glömde tala om att det var just denna effekten mojängen hade, att spindlar och annat äckligt smått fick panik och ville bara dra därifrån! Det var just det dom två äckliga var på väg att göra, när jag och Holger anlände in i vardagsrummet. Båda glada och lyckliga eftersom vi lyckats tömma blåsan inomhus. Holger var nog mest glad, eftersom det tillhör vardagen för mig att göra just detta inomhus kan jag inte påstå att jag var jätte exalterad. Men eftersom Holger även lyckats tömma tarmen INOMHUS, var han riktigt nöjd och viftade glatt på svansen!

Spindlarna dog så klart! Jag har införskaffat en egen spindelsrkämmare, och M har fått tillbaks sin. M har en i köket och en i vardagsrummet! Jag funderar i samma banor! Jag berättade om spindelsrkämmaren för 3an som
är mer rädd för spindlar än vad jag är. Han tyckte att vi skulle trycka in en spindelskrämmare i alla uttag som fanns i lägenheten! Bra tänk…

 

Polisen och en fönsterputsarmojäng…

Jag kom in i mataffären och jag hörde dom på långt håll. Det var några barn som skrattade så att dom kikna. Det var killar, och man hörde dom i hela affären. Jag såg inte dom, men jag hörde dom. Jag log för mig själv, för deras skratt var verkligen smittande. Under tiden som jag gick min runda i affären hörde jag dom.

Jag var klar med mitt inköp och ställde mig i kön. Då kommer en mormor eller en farmor med raska steg, efter mormor/farmor kommer 4 killar i åldern 4-6. De skrattar forfarande åt allt och åt alla. Killen som kom sist, hade varukorgen. Det var en sån på hjul, som man drar efter sig. Han körde på alla som stod i närheten, och de andra killarna skrattade så det ekade i hela mataffären. Jag log när jag såg dom och jag blev glad åt deras skratt. Men mormor/farmor var inte alls glad, inte det minsta. Hon var så irriterad, bad om ursäkt för sina barnbarns vägnar åt alla som stod ivägen. Hon hade polskt ursprung, det hörde man på hennes brytning. Killarna skrattade och gick i ankrad efter sin mormor/farmor.

Jag kunde känna ur irriterad hon var, så där irriterad som jag också varit på mina juveler när jag varit med dom i affären. När dom är så trötta så dom skrattar åt precis allt. Springer omkring och leker ta fatt i affären, och det enda man ville var att ungjävlarna försvann, och man skulle kunna sälja dom jävligt billigt till första bästa barnlösa par som gick förbi.

Jag betalder mina varor och stod och packade ner allt i min påse. I kassan sidan om stod mormor/farmor och betalade. Under bandet satt 3 killar och skrattade och pratade högt. Den äldsta pojken stod i slutet av bandet och hjälpte mormor/farmor att packa ner. När dom var klara bara gick mormor/farmor men precis innan hon skulle gå ut, såg hon 2 poliser komma in. Hon kallade på killarna som satt under bandet som hon inte brytt sig om att kalla på.

En av de minsta killarna hoppade fram och började springa mot mormor/farmor precis då såg han poliserna. Han stannade och stirrade förskräckt på poliserna. De andra killarna hade också kommit fram från sin koja vid detta laget. De stannde lika fort dom, och det var nästan så att dom gick in i varann. Som domino liksom…

Poliserna log åt killarn som vid detta laget stod blixtstilla och bara stirrade på poliserna. De var helt övertygade om att det för att dom inte varit snälla i affären som dom var där.

Poliserna var inte där såklart av den anledningen, utan av en helt annan tjuvaktiganledning. Killarna gick snällt fram till mormor/farmor och då tog hon tillfället i akt och frågade om dom tänkt vara lydiga nu? Eller hon skulle be poliserna komma och berätta för dom hur man uppför sig? I kör sa killarna: Näääää!!!

Bra sa mormor/farmor då följer ni snällt med mig nu, och inga dumheter. Killarna tog varann i handen gick snällt efter mormor/farmor. Precis innan de gick ut ifrån mataffären vände sig en av killarna sig om och tittde så att poliserna verkligen inte följe efter.

Poliserna tittade efter killarna, vinkade och skrattade. Jag tittade på poliserna och sa: -Det kallar jag respekt! Poliserna skrattade och skrockade fram ett jaaa!

Jag måste bara slå ett slag för Kärchers fönsterputsarmojäng! Vilken mojäng, helt galet bra! Det tar ingen tid alls att putsa fönsterna, och det blir inga ränder. Det blir helt perfekt resultat. Kärcherfönsterputsarmojäng is da shit helt enkelt!

Nu ska jag hoppa in i duschen, för ikväll är det tjejkväll. Grillat vin och en massa sladder!

Sol…

Solen strålar från en klarblå himmel, det är dessutom fredag! Vad hände? Känns som det precis var måndag. Tiden går för fort, hinner inte riktigt med allt som ska göras. Känner mig enormt stressad inombords, jag får inte riktigt till det. Det är något som stör mig, något som gör att jag inte kan andas djupt och något som gör att jag inte kan slappna av. Vad det är det vet jag inte, kan inte sätta fingret på det.

Igår fick jag sålt den sista sängen. Skönt, inga möbler kvar i gamla lägenheten. Det finns lite kvar i förrådet, och en påse med två gamla datorer som är mina. Sen är det tömt, sen ska det städas och sen ska jag stänga dörren till den där lägenheten och aldrig aldrig mera komma tillbaks.

Den dagen jag lämnar över mina nycklar, den dagen jag blir av med den lägnheten kommer jag dra en djup suck utav lättnad.

I 5 år har jag bott där, vi blev aldrig riktigt goda vänner, lägenheten och jag. Det blev aldrig som jag tänkt mig. Det blev aldrig den där känslan av ”min borg”. Det finns många olika anledning till varför. Anledningarna och varför kommer försvinna för gott, den dagen jag stänger dörren från utsidan och aldrig behöver komma tillbaks igen.

Känslan av att det aldrig har varit ”min borg” är en känsla som kan äta upp en inifrån. Att man inte trivs i sitt eget hem, är en känsla som kan få en att aldrig riktigt kunna sitta ner och vara trygg och lugn. Att inte känna lugnet när man stänger dörren om sig är en känsla som jag levt med i 5 år. Känslan har jag försök att inte föra över på juvelerna. Så klart har jag misslyckats med det, barn ser barn hör barn vet. Barn sitter på första parkett vid din scen, barn har bästa platsen för att se och höra och veta vad som händer i ditt liv som förälder. Tro aldrig aldrig något annat.

Jag hade varit och handlat, körde hem (till nya lägenheten). Öppnade dörren, tog av mig skorna och satt upp skorna på skohyllan jag har i min lilla hall. Tar påsen med matvarorna och går ut i mitt lilla kök. Sätter påsen på mitt lilla köksbord och börjar plocka in matvarorna i kylen. Min lilla kyl…
Jag stänger kylskåpsdörren och blundar, jag håller fortfarande i handtaget till kylskåpsdörren. Jag tar ett djuptandetag och tanken som kommer i mitt huvud och känslan som porlar i min kropp är Jisses va skönt det är att vara hemma! Jag öppnar ögonen släpper handtaget till kylskåpsdörren och tittar mig omkring i MIN nya lägenhet. Jag drar ut en av kökstolarna och sätter mig ner och tänker att den känslan som precis porlade i hela min kropp, tanken som precis for genom mitt huvud har jag inte kännt på väldigt väldigt lång tid. Det var en skön tanke och det var en skön känsla. Jag tror att jag äntligen har hittat hem.

Lite mer, gjorde mig glad och stolt…

Min närmaste chef är duktig på att berömma. Hon är duktig på att se vad man gör och berömma därefter. Hon säger det till en, och diskuterar gärna olika lösningar och situationer med mig. Jag gillar henne.

Idag var det dags för lönesamtal med min chef. Man kan säga så här; Jag blev glad och förbannat nöjd!

 

Flyttkartongerna är upppackade…

Flytten är över och jag har kommit i ordning. Jag trivs, tror jag! Jag har knappt hunnit bo in mig. Det har varit något att stå i varje dag sen jag flyttade in i min nya lya.

Jag har nära till havet, nära till jobb, nära till fina parker och grönområden. Nära till stan och city. Jag gillar det, och jag gillar det väldigt mycket. Men jag känner att det kanske är ett par kvadratmeter för lite. Men jag får ta det som det är, och göra det bästa av det så länge. För mig betyder det mer att ha närheten än att ha stort.

2ans student närmar sig, och det är nu full fokus på detta. Jag älskar studentskivor. Alla glada människor, alla stolta föräldrar och alla förväntasfulla ungdomar. Semester dagen innan studentskivan är ett måste, så allt är på plats dagen med stort D. Semester dagen efter studenskivan är också ett måste, för all energi och luft är bara borta ”dagen efter”. Men det är mitt kall att fixa med fester och bjudningar. Jag verkligen älskar det. Det fanns ett ledigt jobb som jag fick reda på igår av en i gruppen. Bröllopskordinator, det måste nog vara något av de roligaste man kan jobba med och som. Det hade varit ett jobb helt i min smak. Jag ska bli bröllopskordinator när jag blir stor, det har jag bestämt.

Helgen jag flyttade in i min nya lya, var det rena sommarvärmen. Jag hade knappt näsan utan för dörren den helgen. Sedan dess har det varit höst. Vad är det för fel på honom där uppe? Helt ärligt, vad är det för fel på sol och vårvärme?

Gästbloggare 2

Hejsan!

Lotta heter jag och har fått den roliga förfrågan av A att bli gästbloggare,jag bloggar själv och älskar att skriva,det är ett utmärkt sätt för mig att kommunicera då det blir 100 % rätt och från hjärtat,jag får fram det jag önskar säga utan att bli avbruten eller staka mig,att få fram det jag vill ha sagt på ett korrekt och bra sätt är väldigt viktigt för mig,det undviker missförstånd och ger mig tid att tänka efter och framför allt känna efter.Jag är en babblare av rang,har social kompetens och kan prata med de flesta att prata lite här och lite där med alla och envar klarar de flesta,men att behålla min integritet genom att berätta det jag vill, när och hur jag vill,är betydligt mer värt för mig.Att kommunicera kan vara svårt,många gör det svårt att vilja eller kunna öppna upp för dem,en del är alldeles för nyfikna för att man ska se det genuina bakom frågan,jag är väldigt sparsam vem jag berättar saker för men A är en av de få som vet det mesta om mig,vissa har den förmågan att locka ur en det innersta av ren och skär omtanke och intresse,inte av nyfikenhet eller för att ha en chans att leverera skvaller…A behöver inte fråga så mycket,man märker när hon har sina spröt ute,man hör genom telefonen när hon har ställt sig tillrätta i köket lutad mot spisen och är redo att lyssna.Man kan prata och så kan man tjattra och babbla om allt och inget,man behöver bägge delar och bägge de delar får jag med A…vi delar samma humor och kan hitta på helt sjuka scenarier där vi förlorar oss totalt i obegripliga händelser och våra eventuella medmänniskor kring samma bord får snabbt en tom blick och en frågande min i ansiktet( kan även vara en glimt av avsmak)…själva håller vi på att tappa både luft,sans och vett i rent asgarv.Jag tror på kommunikation i vardagen,med kollegor,med vänner,sina barn och sin partner,men jag tror också på tystnaden,den som är självklar och enkel och aldrig behöver ifrågasättas

Sen tror jag även på påskharen…men det är en annan historia

Lotta

 

Tack söta lilla Lotta för detta. Jag är glad och jag är stolt över att få ha dig i mitt liv. Du har gjort ett av ditt livs resor under de åren vi kännt varann, och jag är glad och tacksam över att jag har fått vara med på den. Du har rätt, vi kan det här med skratt och humor.

Lotta hittar ni här tenderee.blogg.se

I love you big time Fu! ♥

Imorgon är en bra dag…

I helgen ska jag flytta. Jag ska efter 18 år tacka den lilla hålan jag bor i och flytta in till stan. Jag ska lämna 18 år av mitt lik bakom mig och börja på något nytt.

Det kommer att bli trångt, men det kommer att bli bra och det kommer bli billigare att bo. Imorgon ska jag hämta nycklarna, och imorgon ska jag få mitt namn på dörren, min nya ytterdörr.
Det ska bli väldigt väldigt skönt att få göra detta, och mina juveler tycker lika. Det är en lägenhet med ett fiskbensparkett, fönsterbräder och gammalt kakel i det minimala badrummet. Jag har bott
5 år i en lägenhet med öppenplanlösning, fint nytt parkett, helkaklat badrum med golvvärme, inga fönsterbräder vitmålade tak och väggar. Stora fönster och ballkong dörrar på båda sidor av min
genomgående lägenhet. Ljuset strömmar in i lägenheten varje dag.

Få förunnat att bo så fint som jag faktiskt gjort i 5 år. Men jag har aldrig trivts i den lägenheten. Det har aldrig kännts Åh va skönt att komma hem, detta är min borg här kan ingen göra mig illa. Det har alltid
funnits en känsla att det är inte mitt, inget där är mitt och här kan vem som helst komma och bestämma. Känslan av frihet har aldrig funnits där. Det finns olika anledningar till alla dessa känslor. Jag vet vilka
anledningarna är, så dom anledningarna ska jag bo kvar i den lägenheten. Anledningarna ska inte få flytta med, aldrig någonsin!

Imorgon är en annan dag, imorgon är en bra dag!