Garaget som rör upp & rör om…

I det huset där jag arbetar finns det ett garage. Ett värmegarage, hur bra som helst.

Sen Dom flyttade in, har våra platser blivit färre så klart. Det säger sig själv att får man in 150 nya grannar, så är det inte så att vi kan gotta oss i alla platser i garaget. Man får helt enkelt dela med sig.

Detta har skapat kaos och förvirring hos en del kollegor. De personer som har mest problem med detta, det är cheferna. Parkeringsplatser är deras ömma tå, utan tvekan. Det är viktiga saker att cheferna har rätt till sin egen parkeringsplats, jätte viktigtiga saker!

Igår kom en av våra chefer in på kontoret efter att ha varit ute och rest i 2 veckor. Vi har ett nytt passersystem så han hade inte fått någon tag, vilket innebar att han kom ingenstans i huset. Detta löste sig, och han fick sin tag. Jag gick personligen upp med hans tag, och gav honom den och förklarade för honom hur allt funkade. Då säger han att han ställt sig på en parkeringsplats där det inte stod vårt företagsnamn.

Jag förklarade för honom att det kunde han inte. Det är inte Vi, det var Dom som hade dessa parkeringsplatserna nu. Då säger han: -Ja ja, jag ska bara stå där en timme eller så.

Jag bara tittade på honom och sa: -Men personen som har den parkeringsplatsen kanske kommer om 5 minuter!? Dom har inte som Vi, öppet garage. Dom har fått sina platser tilldelade. Ja ja säger chefen och verkar vara totalt IQ befriad. Hade jag varit dig hade jag flyttat bilen, för det kanske är deras VD som har platsen du står på!? Det är dumt att göra sig ovän med Dom det första vi gör, eller? Deras VD kanske tycker att parkeringsplatser är precis lika viktigt som vissa av er här gör, typ en öm tå!? Chefen tittade på mig som om jag trampat på just en öm tå. Jag vände mig om och gick ut ur rummet. Jag suckade tungt när jag gick där ifrån. Tror så högt och så tungt att chefen hörde det.

Jag blir upprörd när man som människa och som chef för så många människor som han faktiskt är, tänker så fullständigt egocentriskt och för mig så fel. Tänk att 25 parkeringsplatser kan göra vilken god människa som helst till en djävul. Där hornen växer ut i pannan på dom på mindre än 5 sekunder. När dom där hornen sitter i pannan blinkar dom med ett ilsket rött sken, som om hornen kommer direkt ifrån Buttericks. Precis som deras sunda tänkande. Det måste också vara köpt på burk i en skämtaffär. Ett pulver som sedan ska blandas med dagens första kopp kaffe. Poff, så blev man chef med noll koll, IQbefriad och ett begär av parkeringsplatser!

Andra morgonen…

Andra morgonen med de nya hyresgästerna. Andra morgonen inbrottslarmet går för att dom glömmer att larma av. Andra morgonen larmkillen kommer till mig och säger:

-Jag har fått inbrottslarm!?
Andra morgonen jag säger:
-Jag hör det, det är inte hos Vi det är hos Dom.
Andra morgonen larmkillen säger:
-Okej, men var ska jag gå in då?
Andra morgonen jag visar larmkillen var han ska gå in.

Andra morgonen det tog 13 minuter för larmkillen att dyka upp, och skulle det vara riktiga tjuvar hade dom varit borta för länge sedan.
Men denna morgonen var det städerskan som blev offret för svettringar på sin gråa T-shirt. Hon var helt förstörd, och förklarade för mig och larmkillen ungefär 28 gånger att INGEN berättat för henne hur man skulle göra. Där stod städerskan med svettringar under armarna stora som CD skivor av nervositet att någon skulle ge henne dagens utskällning, hon håller i dammsugarslangen så hårt så att knogarna vitnar.

Larmkillen ser fortfarande förvånad ut att jag inte är Dom utan jag är Vi. Men han skriver lydigt på sitt papper om vad som hänt.

Andra morgonen jag undrar för mig själv; Hur svårt kan det vara?