Dom ska grilla gris, men det ska inte Vi…

Sen Dom flyttade in i VÅRT hus, har Dom haft hur många roliga fester och tillställningar som helst. Dom har AW, Dom har kundevent, Dom har säljtävlingar, julfester, sommarfester och bara helt vanliga fester. Vi, vi har nästan aldrig några fester med jobbet. Jag blir avundglad på Dom och alla deras roliga fester.

Just nu står ett jätte stort partytält ute i trädgården här på jobb, Dom ska ha fest ikväll. Dom ska grilla hel gris. Dom ska ha jätte skoj, och Dom ska ha fest och det ska inte Vi. Jag vill också gå på Doms fest. Jag vill känna samhörgihet med mina kollegor, jag vill skratta och ha roligt med mina kollegor. Jag vill ha det som Dom.

Hos oss räknar man bara dollar, och pratar om siffror. Man drar ner och man effiktiviserar. Cheferna tror att samhörigheten mellan olika sammanslagna bolag ska komma av sig själv, i samma stund som man pratar om uppsägningar, om dollar och annat som bara chefer ser. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det inte blir så. Samtidigt som vi suktar efter en liten sommarfest, och våra chefer säger blankt nej för att inte det finns pengar, så ska Dom har grillfest i Vi´s trädgård.

För att en grupp ska hålla samman, måste gruppen känna disco (harmoni), gruppen måste lita på varann och gruppen måste ha kul tillsammans. Kommer det fler okända nya medlemmar till gruppen, måste de nya medlemmarna få känna sig välkomna känna att man ska försöka höra ihop. Jobba mot samma mål. En grupp har lika många viljor som medlemmar, och då behövs det en klar ledare som kan ta befälet och visa vägen. Ledaren måste också visa uppskattning och berömma och göra roliga saker för gruppen. Annars kommer gruppen aldrig jobba åt samma håll och aldrig heller lita på varann och känna gemenskap. Det kommer ofta att vara intriger i gruppen, om gruppen inte känner gemenskap och då bildas oftast grupperingar. Redan här borde det varit fest…

Nej, mer fester åt anställda säger jag. Det blir garanterat en bättre stämning och anställda känner sig glada och uppåt, och har saker att prata om som inte bara handalar om arbete. Mer fest på arbetsplatserna gynner det flesta, även cheferna som räknar dollar.

Jag borde blivit chef istället, det hörs lång väg!

Sura snickartår…

När man beklagar sig om att andra säger och gör saker mot en, som inte är så kompisaktigt är en sak. Men att man inte är medveten om sitt eget beteende, utan tror att man är lilla vingklippta fågelungen som det alltid är synd om, det får mig att må illa.

Igår när jag var på mitt arbete, kom en god vän förbi. Han hade en flaska rosévin med sig. Han ville bara säga hej och lämna över den, och försäkra sig om att det var bra. Gulligt och det gjorde mig varm i hela hjärtat!

Tredje advent har paserat och det närmar sig jul med stoooora kliv. Julklapparna är snart klara, och jag är så nöjd med det jag köpt. Hoppas bara att mina juveler har samma tycke.

Helgen innehöll både party och jullugn. Rödvin dracks, det dansandes, det skrattades och det byggdes pepparkakshus, det kollades film, det fikades på shoppingcentra, det sladdrades, det var mys, det var tända ljus, pizza och en himla massa annat.

Vi har fått en godiskorg av Dom, med så där riktigt gott godis så att man verkligen inte kan låta bli att äta godis ifrån den där korgen. Det var snällt av Dom.

En av snickarna som springer här, har fått nageltrång. Han har jätte ont i sin tå. Imorse så erbjöd mig att ringa min ängel, för att försöka få tid till honom där. Han gick med på detta, och ängeln kunde ta snickaren redan i eftermiddag. Jag skrev till honon i ett sms:

Du har tid i eftermiddag. Hon är snygg och avskyr sura fötter. Så hade jag varit dig, hade jag tvättat dina sura snickartår innan jag gick in till henne.

Han svarade bara med ett ”Tack för stödet”. Han ställde en del frågor sen när han kom förbi kontoret, och man märkte att den stackarn var lite nervös. Kan sätta min högra stortånagel på att han åker hem innan han ska dit tvättar fötterna och byter strumpor. Det roliga i hela kråksången är att ängeln vet om vad jag sagt, så att hon kan driva lite med honom!

Det är så här man sätter diviga sydamerikanska snickare på plats! 

Behave yourself…

Dom är ett gäng märkliga människor. Dom är ca 150 personer, och 99 % kan inte säga verken hej, hejdå eller godmorgon. ”Mina” har jag uppfostrat, Vi säger alltid hej, hejdå och godmorgon. Dock inte samtidigt, men ni förstår!?

Dom är gnälliga, giriga och ska ha allt Dom kan få, och det Dom inte kan få också! De senaste dagarna har varit hysteriska. Dom har haft säljtävling, då brukar Dom samtidigt ha ett tema under dessa dagarna. Dom har det två gånger om året. Lägligt nog var den andra gången detta året, denna veckan. Denna gången har Dom haft filmtema. 97% av Dom har varit utklädda i 2 dagar. Men det har inte gjort att Dom har sagt hej, hejdå eller godmorgon. Men det gör nog inte diviga filmskådisar, så det kan tyckas passande.

1% är jätte trevliga. Säger hej, hejdå och godmorgon. Bjuder in Vi på Houeswarming och säger ett par vänliga ord när Dom går förbi.

Men det finns en man bland Dom som jag ska kolla upp lite extra. Jag tror inte jag sett honom IRL, jag har bara sett honom på bild och det gjorde jag igår.

En av mina änglar var hos mig igår. Vi hade jätte mysigt. Vi brukar ha det när vi ses. Hon är den underbaraste enklaste och finaste människa. Hon blev precis som jag singel för ett antal år sedan, och har sedan dess i princip levt själv. Hon har precis som jag varit med på mötesplatsen. Vi brukar skratta och säga att vi skulle kunna skriva en bok om de män vi har träffat där igenom. Det är som Dom fast på nätet. De mest märkligaste män hittar du på nätet. Men, min ängel träffade en man där som kom till att bli lite av en favorit för henne. Hon kan inte få honom ur tankebanorna. Vi kan kalla honom för FS.

FS och Ängeln har inte hörts sen i september, men igår dök han upp på bild på FB. Ängeln har inte haft honom på FB, utan det var när hon var inne på en väns sida som han dök upp. Hennes hjärta gjorde dubbelvolt och hon blev tagen, hon har inte glömt honom!

Det visade sig att FS jobbar hos Dom!! Oddsen liksom, vad är oddsen? FS och Ängelns sista sms var inte på något sätt hårt, men det var lite för mycket tråkigt och ingen har tagit steget till att fortsätta en konversation, av olika anledningar. Men han har satt spår, det märkte vi när Ängeln såg bilden på FS.

Idag har jag satt på mig spanarbrillorna med stort S! Idag ska FS upptäckas, avtäckas och täckas, och när jag är klar med my misson kanske även betäckas av Ängeln, igen! Jag blir mer och mer säker på att jag var FBI agent i mitt förra liv. FS, till dig har jag bara en sak att säga: Behave yourself!

Skitäckligt…

Dom har haft stopp i avloppet, och i fredags kom spolbilen. Spolbilen hann tydligen inte bli klar, för idag kom lilla spolbilen igen.

Det tog inte många minuter innan mina kollegor från vån 2 kommer springandes och skrikandes att spolbilen måste sluta! Det hade blivit baksug, så det som skulle sugas ut kom upp ur vasken i köket på våning 2! Jag har inte varit där uppe själv, och sett detta med egna ögon. Jag känner att jag inte har behovet heller.

Mina kollegor som sitter precis vid köket har fått fly, för det luktar så illa att dom inte kan vara där. Jag håller mig här nere tills allt är som det ska igen. Jag klöks av bara tanken hur det luktar där uppe, och att det ser ut som att någon med diarre har suttit i vasken och siktat på allt och alla i hela köket.

En sopgubbe med små fötter…

Hade precis fyllt min muggtermos med gott nytt kaffe, sitter vid min dator och kollar av mailen. Hör att sopgubbarna kommer på baksidan. Sopgubbarna brukar sköter sig själv, skrika hej på sin höjd. Men inte idag!

HALLÅÅÅÅÅÅÅ!!!!! Hör jag en mansröst skrika! Jag höll på att sätta kaffet i halsen. Hallå skriker jag tillbaks, dock inte lika högt för det är det ingen människa som kan! Jisses…

Jag reser mig för att gå och undersöka varför sopgubben låter så högt och så upprörd. Jag möter en man iklädd jacka och byxor i orange och skrikig gul. Mössan han har tyckt ner så långt att man knappt ser ögonen, är i samma färg.

–Det var väl ett jävla liv på dig, vad är det med dig? säger jag och ler mitt bredaste leende!
-Hur det är med mig kan man undra säger sopgubben och ler tillbaks.
-Ja inte för att jag är läkare, men man vill ju att folk ska må bra säger jag och vi båda skrattar.

Han kan vara i min ålder, med sig har han en yngre kille. Kortklippt och ringar i öron, näsa, ögonbryn och läpp. Vill inte veta mer än så! Den yngre killen står och hänger på ett grönt sopkärl och ler och säger hej när jag kommer.

Kolla som det ser ut här inne säger sopgubben. Jag tittar in i soprummet och inser att sopgubbe vill jag INTE bli när jag blir stor. Jag förklarar att Dom har flyttat in, och jag förklarar också att jag vet inte vad Dom har för avtal eller överenskommelse när det gäller sophanteringen. Men sopor det har Dom, det kan man både se och luka den saken är klar. Vi, jag och sopgubben, pratar lite fram och tillbaks. Det är inte bara sopkärl utan hela soprummet är fullt med sopsäckar med sopor som luktar s.k.i.t. Sopgubben ska bara ta kärl och han skiter fullständigt i alla sopsäckarna. Vi skojar och skrattar, och vid detta laget är den yngre killen också med och skrattar.

Sopgubben säger:
-Eftersom du är så glad och positiv och trevlig och har gjort hela min dag, så kommer jag ta allt här inne. Rubbet!
Jag säger:
-Du kommer att få fina julklappar, det är jag helt säker på!
Sopgubben:
-Då hoppas jag att du kommer ihåg det, jag har storlek 42 i skor.
Jag säger:
-Det var mig ett par små fötter. Du vet vad man säger va? Små fötter….
Sopgubben tittar på mig, och väntar bara på att jag ska fortsätta min mening. Den yngre killen skrattar nu högt och vänder sig om, för att han känner sig nog lite generad för han tror sig veta hur min meningen ska fortsätta.
Jag fortsätter med att säga…små skor!

Både den yngre och den äldre skrattar nu hjärtligt. Sopgubbarna börjar bära ut alla sopsäcker pigga och glada efter en morgon som började med goda skratt och med uppvärmt hjärta

Jag säger hej då och önskar dom en riktigt bra dag. Dom önskar mig detsamma, och säger att dom ser fram emot sina julklappar.

Garaget som rör upp & rör om…

I det huset där jag arbetar finns det ett garage. Ett värmegarage, hur bra som helst.

Sen Dom flyttade in, har våra platser blivit färre så klart. Det säger sig själv att får man in 150 nya grannar, så är det inte så att vi kan gotta oss i alla platser i garaget. Man får helt enkelt dela med sig.

Detta har skapat kaos och förvirring hos en del kollegor. De personer som har mest problem med detta, det är cheferna. Parkeringsplatser är deras ömma tå, utan tvekan. Det är viktiga saker att cheferna har rätt till sin egen parkeringsplats, jätte viktigtiga saker!

Igår kom en av våra chefer in på kontoret efter att ha varit ute och rest i 2 veckor. Vi har ett nytt passersystem så han hade inte fått någon tag, vilket innebar att han kom ingenstans i huset. Detta löste sig, och han fick sin tag. Jag gick personligen upp med hans tag, och gav honom den och förklarade för honom hur allt funkade. Då säger han att han ställt sig på en parkeringsplats där det inte stod vårt företagsnamn.

Jag förklarade för honom att det kunde han inte. Det är inte Vi, det var Dom som hade dessa parkeringsplatserna nu. Då säger han: -Ja ja, jag ska bara stå där en timme eller så.

Jag bara tittade på honom och sa: -Men personen som har den parkeringsplatsen kanske kommer om 5 minuter!? Dom har inte som Vi, öppet garage. Dom har fått sina platser tilldelade. Ja ja säger chefen och verkar vara totalt IQ befriad. Hade jag varit dig hade jag flyttat bilen, för det kanske är deras VD som har platsen du står på!? Det är dumt att göra sig ovän med Dom det första vi gör, eller? Deras VD kanske tycker att parkeringsplatser är precis lika viktigt som vissa av er här gör, typ en öm tå!? Chefen tittade på mig som om jag trampat på just en öm tå. Jag vände mig om och gick ut ur rummet. Jag suckade tungt när jag gick där ifrån. Tror så högt och så tungt att chefen hörde det.

Jag blir upprörd när man som människa och som chef för så många människor som han faktiskt är, tänker så fullständigt egocentriskt och för mig så fel. Tänk att 25 parkeringsplatser kan göra vilken god människa som helst till en djävul. Där hornen växer ut i pannan på dom på mindre än 5 sekunder. När dom där hornen sitter i pannan blinkar dom med ett ilsket rött sken, som om hornen kommer direkt ifrån Buttericks. Precis som deras sunda tänkande. Det måste också vara köpt på burk i en skämtaffär. Ett pulver som sedan ska blandas med dagens första kopp kaffe. Poff, så blev man chef med noll koll, IQbefriad och ett begär av parkeringsplatser!

Andra morgonen…

Andra morgonen med de nya hyresgästerna. Andra morgonen inbrottslarmet går för att dom glömmer att larma av. Andra morgonen larmkillen kommer till mig och säger:

-Jag har fått inbrottslarm!?
Andra morgonen jag säger:
-Jag hör det, det är inte hos Vi det är hos Dom.
Andra morgonen larmkillen säger:
-Okej, men var ska jag gå in då?
Andra morgonen jag visar larmkillen var han ska gå in.

Andra morgonen det tog 13 minuter för larmkillen att dyka upp, och skulle det vara riktiga tjuvar hade dom varit borta för länge sedan.
Men denna morgonen var det städerskan som blev offret för svettringar på sin gråa T-shirt. Hon var helt förstörd, och förklarade för mig och larmkillen ungefär 28 gånger att INGEN berättat för henne hur man skulle göra. Där stod städerskan med svettringar under armarna stora som CD skivor av nervositet att någon skulle ge henne dagens utskällning, hon håller i dammsugarslangen så hårt så att knogarna vitnar.

Larmkillen ser fortfarande förvånad ut att jag inte är Dom utan jag är Vi. Men han skriver lydigt på sitt papper om vad som hänt.

Andra morgonen jag undrar för mig själv; Hur svårt kan det vara?