Man blir glad…

Idag kom jag ganska så tidigt till jobb, var vaken innan klockan ringde. Idag var 2an så trött så trött. Han, denna stora människa, kryper ihop som en bebis och ojar sig så där ynkligt. Man kan bara älska honom.

När jag kommer till jobb och sätter igång växeln, så ringer det direkt på vår service. Det än glad man, som sprudlar av glädje. Han är verkligen jätte glad, och jätte trevlig. Innan vi lägger på önksar han mig en fortsatt bra dag och en super glad påsk. Samtal nummer 2, det är en man som är minst lika glad och trevlig Han önskar också mig en glad och trevlig påsk.

Man blir verkligen glad. Och det får mig att tänka på hur mycket ditt eget sätt och ditt eget humör påverkar andra.

Dont mix between my personality and attitude
because my personality is ME and my
attitude depends on YOU

Jag bestämmer om min historia…

Hur vill du att din historia ska sluta? Är du stark nog att säga Nej, det är inte så här jag vill att min historia ska sluta? Dessutom välja en annan väg, och se till att din historia slutar som DU vill.

Jag vill att min historia ska sluta som jag vill, inte som någon annan bestämt att den ska sluta. Jag vill inte att någon annan ska ha den makten över mitt liv. Det är jag som bestämmer om jag ska ta vänster ben först, eller höger. Jag vill bestämma själv vad mitt liv ska innehålla, och hur min historia ska sluta.

Men det är inte så lätt att bestämma själv, när det finns människor som ständigt och jämt vill vara med att bestämma. Människor som tvingar sig in i mitt liv, rör runt, rör om och försöker bestämma. Jag har stängt och låst dörren, och bestämt att det ska vara så. Det ska vara stängt och låst. Men det är inte så lätt att hålla dörren stängd och låst, när det står människor utanför med kofot och försöker bräcka upp dörren med all kraft som finns.

Jag vill bestämma själv om min dörr ska stå på vid gavel för alla, eller om den ska vara stängd för alla. Det finns ingen som har rätt till mitt liv om jag inte själv bestämt att det ska vara så. Det finns ingen som någonsin får ta sig rätten att vara i mitt liv om inte jag själv bestämt att det ska vara så.

Det är förnedrande, och det förminskar mig som människa när andra tar beslut om mitt liv. Jag är trött på att andra människor tar sig rätten. Jag är trött på att människor inte accepterar och respekterar. Jag är trött på att andra människor inte ser mitt värde.

Jag är trött på att människor beter sig som dom vill i mitt liv. Trött på att människor tar sig rätten att tro att mitt liv är deras liv. Jag är så innerligt trött på att människor ger mig skulden, för något som inte är mitt fel. Jag är dessutom trött att andra människor tror att dom är mer värda än mig. Att deras liv är mer än mitt.