2an är vad jag kallar träningsnarkoman. Är han inte på isen, så är han på gymmet. När 2an tar sig för något gör han det med all kraft. Han gör aldrig något halvdant.
Igår störde Simone honom, Simone satte käppar i hjulet för 2an. Hela världen rasade för honom.
Han skulle åka och träna på gymmet, efter det att hans tränare smsat ”träningen har blåst bort”. Jag bad honom att inte åka, jag bad honom att han skulle stanna hemma. Det var inte okej att ta hans lilla bil och åka till träningen i rådade väderlek. Han hade själv åkt i min bil när laspallar och gatlyktor gett vika för stormen. Han hade själv känt hur min minibil var svår nog att hålla på vägen.
2an skulle träna, han tyckte jag var tramsig och det var inte så farligt. Jag bad honom, och jag försökte prata honom tillrätta och jag undrade om det verkligen gjorde så mycket att vara utan träning en enda dag. Han förklarade för mig att han minsann redan druckit sin proteindricka (läs äckelpäckeldricka), och om man inte tränar efter man tagit en sån, börjar man yra och bete sig konstigt. Jag förklarade för 2an att det måste vara som en helt vanlig natt med honom (2an går och pratar i sömnen), så det var inget jag oroade mig det minsta för. Jag oroade mig mer för att han skulle ge sig ut i hans lilla röda bil i stormen.
2an gjorde sig iordning, och sa hej då. Jag bad om ett sms när han kom fram till gymmet.
Innan detta hade jag smsat till juvelpappan. Jag förklarade min oro för 2an, och undrade vad han tyckte. Han svarade att han skulle inte alls ge sig iväg, han fick bli hemma och titta på MFF istället. Han hade själv problem med att hålla hans 2 ton tunga bil på vägbanan. Så nej var klart och tydligt svaret från pappajuvel!
2an var kanske borta si så där mellan tummen och pekfingret 4 minuter. – Hej sa jag när han kom in igen, och undrade om det hade hänt något?
-Nej, men du tjatar hål i huvudet på mig, så jag vände för din skull.
Surare än detta juvelpaket gick inte att hitta just den dagen, det kan jag säga.
2an la sig i soffan och fortsatte sura. Jag smsade till juvelpappan och berättade vad som hänt, och att 2an var jätte sur. Då svarade han att 2an ringt honom och frågat om pappa kunde hämta honom och köra honom till gymmet, för han ville inte köra själv i sin bil. 2an tyckte att den inte var tung nog för att köra i stormen. Men då skrev juvelpappan tillbaks att det tänkte han inte alls göra, han tänkte inte sätta deras liv på spel, för att 2an inte kunde tänka själv.
Han vände för min skull? Jo tjena! Men jag lät honom sura klart, och jag sa inte att jag viste att han trotts allt var för feg för att köra själv. Jag lät honom behålla sin manlighet. Men jag visste att han lyssnat på mig, och jag visste att jag hade rätt, igen! Mammor brukar ha det.
Nickans värld 