En prövohelg…

2014 skulle vara året jag skulle fortsätta att vara en förlåtande människa. Jag skulle fortsätta vara en bra medmänniska, fortsätta vara en så bra mamma jag bara förmår till mina juveler. 2014 skulle vara året då jag inte skulle känna ett uns av bitterhet, vara avundglad på många, men aldrig någonsin vara avundsjuk. Jag skulle bygga upp självförtroendet och min självrespekt skulle få sig en rejäl skjuts uppåt.

Det har inte gått så många dagar på 2014, och jag kan inte säga att jag misslyckats med något av detta, heller inte lyckats vara överdrivet duktig och gjort allt jag tänkt mig. Men allt tar sin tid, och tiden har jag lärt mig att älska istället för att tycka mindre bra om. Men igår fick mitt förlåtande-jag sig en rejäl prövning.

Hon smsade och frågade om Hon fick komma hit. Mitt hjärta fick sig en riktig mollbergare där inne i hjärtegropen när jag läste smset. Sen den dagen Hon fullständigt förstörde all vänskap som fanns mellan oss, har hon verken fått komma hit eller träffa mina barn. Jag fullständigt stängde alla kanaler in till mig för henne. Det fanns inte en enda kanal för Hon in i mitt liv. Jag fullständigt stängde Hon ute. Skulle Hon så mycket som titta åt mina juvelers håll, skulle jag antagligen inte vara stolt över mig själv, för det jag hade gjort eller sagt. Hon svek inte bara mig, Hon svek även mina juveler. Mina juveler tog avstånd från Hon till 100%. Dom ville inte veta av Hon. Juvelerna stod bakom mig till 200%, och har gjort hela tiden.

Detta var snart 2 år sedan. Tiden har gått, och vi har pratat och vi har försökt få till något som skulle likna vänskap. Det är bara till att inse att det kommer aldrig någonsin bli som det var. Hon förstörde 22 års vänskap, för att det enda Hon gjorde där och då var att tänka på sig själv, och ingen annan än sig själv.

Under tiden som Hon och jag har försökt få till någon sorts av vänskap har juvelerna hållt sig i bakgrunden. Lyssnat, kommit med råd, och sagt att jag skulle följa mitt hjärta. Vissa dagar litar jag på Hon till 100, vissa dagar litar jag inte på Hon det minsta. Det är en svår balansgång, och det är mycket som ska falla på plats och det är mycket som ska byggas upp igen. Hela korthuset rasade, och inte nog med det, när väl korthuset rasat stampade Hon på det ett par gånger när det väl rasat.

Hon ville komma hit för att prata med MINA juveler, Hon ville be dom om ursäkt och Hon ville försöka få deras förlåtelse. Jag pratade med juvelerna, och dom tyckte det var okej att Hon kom. Jag svalde hårt, och tänkte att nu öppnar jag ännu en kanal in. Är jag beredd på att göra det? Är jag beredd på att släppa in Hon en liten bit till? In i MITT liv, som jag på två år har byggt upp igen så gott det bara går. Jag känner att jag lyckats ganska så bra, ska jag tillåta mig att ge Hon chansen att förstöra allt detta igen?

Jag kom på mig själv att tänka negativt, att låta bitter i mina tankar och inte vara speciellt förlåtande. Jag har bestämt att ge vår 22 åringa vänskap en chans, för att se om det går att bygga upp. Då måste jag låta henne få be om ursäkt, låta henne visa att hon försöker. Jag skrev ett sms till henne att hon kunde komma.

Det ringde på dörren, jag öppnade och där ute stod Hon. Jag kramade henne och bad henne komma in. Jag pratade med 1an i telefon, så jag gestikulerade mest. Hon kom in och stängde dörren. 2an och 3an satt i soffan, jag tittade på dom, och dom tittade på mig. Jag fortsatte prata med 1an i telefon. Jag sa inget, jag gav dom ingen hint om vad dom skulle göra. Jag lät dom göra det som för dom kändes bäst. Dom gick fram och kramade henne. Jag såg i hennes ögon att hon, precis som hon sagt så många gånger, hade saknat juvelerna så fruktansvärt mycket.

Det blev en bra kväll och allt flöt på. Nästa prövning kom när hon frågade om det var okej att hon sov över. Tänk snabbt tänk snabbt var min tanke. Mitt svar blev att det gick jätte bra. Inte för att jag litar verken mer eller mindre på Hon. Inte för att jag förlåtit allt Hon gjort bara för att Hon visa mänsklighet tillsammans med mina juveler. Eller för att jag på något vis tycker synd om Hon för att hon råkar bo med stans största fjant, och dom var ovänner och Hon ville inte åka hem till fjanten. Nej, det var för att jag lovat mig själv att vara en förlåtande människa, inte vara bitter och lovat mig själv att vara en god medmänniska. Därför sa jag att det var okej att Hon sov över. Allt kommer att ta sin tid. Det som vi byggt upp på 22 år, tog henne 2 minuter att rasera. Det tar inte verkan 2,6 eller 12 minuter att bygga upp igen. Men tillåter jag mig inte att vara allt det där jag lovat mig själv, så tror jag att det är jag som kommer att må sämst.

Hon sa till juvelerna att Hon lärt sig en läxa. Att Hon aldrig kommer att förlåta sig själv för det Hon gjorde mot mig och mot dom. Den meningen räckte för mig för att jag skulle säga att det var okej att Hon sov över, att det var okej för mig att sitta i soffan tillsammans med Hon idag på morgonen och dricka morgonkaffet. Den meningen räckte för mig, för att jag skulle känna att självrespekt, det har jag så mycket av så Hon skulle kunna få lite Hon med, och då skulle det finnas mycket kvar bara till mig.

Idag när jag och 3an satt vid kökdbordet och åt middag så pratade vi om gårdagen, och hur han hade känt och vad det betydde för honom att Hon sa det Hon gjorde. Då sa 3an:

När vi satt där i soffan på kvällen, skrattade och pratade som vi alltid gjorde förr, då kom jag på att jag faktiskt saknat Hon. Jag trodde att jag inte brydde mig om Hon kom eller inte. Men att jag saknat Hon, och det var skönt att höra att Hon ångrade sig och att var väldigt ledsen för det Hon gjort.

Då insåg jag att  allt det jag vill stå för, det vill säga att vara en förlåtande människa, att vara en god medmänniska, att inte känna bitterhet och att ha en stor portion självrespek, det har jag fört över på mina juveler. Dom förlät, dom lyssnade och dom svarade. Utan att dom för den delen ruckade en militmeter på sin självrespekt. Det kändes underbart befriande att vid kökbordet en söndagskväll, upptäcka det.

En märklig helg med mina idoler…

Det har varit en bra, men konstig helg. Det har varit så mycket känslor i omlopp så jag är fullständigt slut i kropp och själ.

Något som var fantastiskt med dagen, det var att jag fick börja den tillsammans med en av mina absolut favoriter, Efva Attling. Sen fick jag avsluta den med en annan av mina idoler, Häggis (Carola). Efva Attling; vilken kvinna. När jag är 60 vill jag se lika välbehållen ut som henne. Hon är en förebild för mig, och jag ser upp till henne. Hon berättade om sitt liv som kvinna och som yrekskvinna i TV4s morgontv. Jag avgudar henne

Men jag kunde inte låta bli att tänka på att Niklas Strömsted och kronofogdekvinnan måste ha mycket att prata om…

Carola är en artist som man antingen tycker väldigt mycket om, eller så tycker man väldigt lite om henne. Det finns ingen gråzon när det gäller henne. Jag gillar henne, och jag gillar henne mycket.

Jag gillar när hon sjunger och  jag gillar henne som ikväll när hon var gäst hos David Hallenius. Hon bjuder på sig själv. Hon har sidor som jag inte riktigt står för, men det är upp till henne att tro. Det måste man få välja själv. Jag väljer vad jag tror på, hon väljer vad hon tror på. Hon är artist, som ofta har möjlighet att i media uttrycka vad hon känner och tror på. Hade jag haft möjligheten att i media berätta vad jag känner och tror på, och framför allt INTE tror på, då hade jag också gjort det.

Det blev ingen dejt med J för 2an. Hans manliga hormoner spelar honom ett spratt, och det är mycket tjejer runt honom just nu, och han har svårt att bestämma sig. Jag fick ha min lägenhet för mig själv, och vad han gör vill jag inte veta. Som mamma vill man inte veta allt, det lovar jag.

Jag var chaufför hela natten, 04.30 somnade jag. Men alla kom hem som dom skulle. 3an hade städat till klockan 8 imorse. 9.00 skulle juvelpappa med hund komma hem. Pratade med 3an innan, han var trött men lycklig. Alla 3 juvelerna hade varit på festen tillslut, och som mamma kan man bara vara jävligt stolt. Att alla 3 juvler hamnar på samma fest, styr upp, har kul och ser till att det funkar.

Efva, Carola, C, Favvo och mina juveler har gjort så att min helg har varit en bra helg! 

För partypinglor finns det också söndagar…

Helgen är över och jag är helt slut! Slut som människa, och slut som artist.

Var hos mamma och tände ljus. Det var mycket människor, på en annars öde kyrkogård mitt ute på landet. Det ösregnade när jag var där. Jag var blöt som en hund när jag satte mig i bilen för att styra vidare mot minneslunden. Jag frös och mina händer var iskalla.

På minneslunden var det tusentals tända ljus. I dammen där sköldpaddorna bor på sommaren hade dom lagt grane, och det var många som hade lagt sina fina kransar och blommor där. Det var så stämningfullt och så vackert att det inte gick att hålla tårarna borta.

På kvällen var det party, och vilket party! Det var länge sedan jag hade så roligt och skrattade så mycket som jag gjorde i lördags. Ett gäng med underbara tjejer, god mat och goodibags. Senare på kvällen fortsatte en del av oss på annan adress.

Igår fick MFF äntligen sin efterlängtade pukal. Det var festyra i hela stan från morgon till kväll. Regnet stod som spön i backen, men det var ingen som brydde sig om det. Svenska mästarna avslutade med att leka till sig 3 mål, i en match som inte betydde något annat än ren sann himmelsblå glädje!

 

St Jude är på ingång…

Finns det något som går så fort som en helg? Den sveper förbi, och man hinner knappt ens nudda vid den. Man hinner knappt blinka innan det är måndagmorgon, och man sitter där på sin stol på sitt arbete igen.

Det gäller att planera sin helg väl, om man ska hinna få ut något av den. Min helg har haft ett bra innehåll. Det har varit mycket juveltid, det har varit party och det har varit fullständigt laid back.

Party – Jag älskar verkligen party. En bra fest, det kan jag leva på hur länge som helst. Man träffar nya människor, skaffar sig ett nytt närverk. Man har helt enkelt förbaskat kul. Helgens fest var en 40 års fest, med många människor jag bara träffat ett fåtal gånger, och människor jag aldrig träffat. Det finns inget bättre…

Den nykläckta 40 åringen gav oss gäster mycket bra förutsättningar för att vi skulle ha en kul kväll. Sen om det blir det, det är ju faktiskt upp till var och en. Men förutsättningarna fanns och  det blev kul, och lyckat. Ett liveband spelade, och dansgolvet kokade av glada dansanta människor mellan 17-70 år. En härlig blandning mellan gammal och ung. Alla bjöd på sig själv, och det är precis så det ska vara.

I media varnas det för storm. Man ska hålla sig inne, man ska inte gå ut det står med röd text i alla tidningar. Just nu härjar stormen över Brittiskaöarna, stormen har fått namnet St Jude. Vi ska få stifta bekantskap med St Jude i eftermiddag. Jag ska hem, tända ljus, låsa och säkra alla dörrar och fönster, sitta där i soffan och lyssna på hur St Jude härjar utanför, och vänta på att St Jude ska dra vidare.

En helg i mitt nästa liv…

Fredag, och snart är det helg. Det ska bli otroligt skönt med helg. Veckan har varit intensiv, intensiv är ett milt uttryck i sammanhanget.

Helgen är laddad med party, och jag som älskar party! En stor 40 års fest väntar runt knuten, och det ska så klart bli riktigt kul. Lite vin med goda vänner ska också hinnas med och mina juveler ska få sitt av sin mamma. Uppmärksamhet och god middag.

Tänk att helger kommer så lägligt och perfekt vecka efter vecka. Man tröttnar verkligen aldrig på ordet helg, eller helg i sin fysiska form. I mitt nästa liv vill jag bli helg…

Det var en bra helg!

Vilken helg! Jag kan inte minnas senast jag skrattade och grät så mycket som jag gjorde på bröllopet i lördags. Så fint, så vackert och så tokroligt.

Jag kände ingen av de andra gästerna på bröllopet när jag kom, men när jag gick där ifrån på natten, då kände jag alla. Brudens syster, vilken underbar människa. Så mycket energi, och så mycket sångröst, och så mycket underhållare. Hon höll ett tal till brudparet från bruden pappa, som dog för x antal år sedan. Talet var skrivet av deras pappa, fast talet var skrivit till brudens syster på hennes bröllopsdag. Tårarna rann, och näsan den snorade under tiden som talet lästes upp. Så underbart varmt och helt underbart vackert framfört. Det var många som höll tal, personliga väl genomtänka tal.

Det var mycket tal, det var mycket spex och det var mycket skratt denna fantastiska kväll.

Min kropp den värkte av träningsvärk när jag slog upp ögonen igår morse. Fötterna dom ömmande efter all dans. Men i sinnet var jag så glad, och så nöjd över att jag fått dela lördagen med bruden och brudgummen.

Igår bjöd äldsta juvelen och hans sambo på middag. Det var mysigt att vara hos dom, det var mysigt att bara sitta i deras soffa och få vara nära dom. Det händer tyvärr inte så ofta att jag är hos dom. Jag måste verkligen ändra på det, jag trivs så bra i deras sällskap, två underbara ungdomar fulla med kärlek och humor.

Det ringde på dörren, jag gick och öppnade och där utanför stod Han. Helt villkorslöst sa jag och la huvudet på sne. Helt villkorslöst sa Han och tog ett steg innan för dörren. Han tog mig i sin famn och pussade mig på munnen. Du är envis som en åsna sa han och log. Hans gråa ögon borrade sig in i mina intensivt blåa. Jag log och berättade för Han att det är en av mina starka sidor, viljan!

Att vi träffades på fredagskvällen och det var villkorslöst, det är jag glad för. Jag är glad för att vi kom överens om att det skulle vara en villkorslös fredagsdejt. När han åkte hem på lördagen, kände jag ett lugn inombords, all spänning och all förhoppning och alla tankar hade lagt sig tillrätta, det fanns inget av detta som längre var ute och valsade i kroppen.