Sol…

Solen strålar från en klarblå himmel, det är dessutom fredag! Vad hände? Känns som det precis var måndag. Tiden går för fort, hinner inte riktigt med allt som ska göras. Känner mig enormt stressad inombords, jag får inte riktigt till det. Det är något som stör mig, något som gör att jag inte kan andas djupt och något som gör att jag inte kan slappna av. Vad det är det vet jag inte, kan inte sätta fingret på det.

Igår fick jag sålt den sista sängen. Skönt, inga möbler kvar i gamla lägenheten. Det finns lite kvar i förrådet, och en påse med två gamla datorer som är mina. Sen är det tömt, sen ska det städas och sen ska jag stänga dörren till den där lägenheten och aldrig aldrig mera komma tillbaks.

Den dagen jag lämnar över mina nycklar, den dagen jag blir av med den lägnheten kommer jag dra en djup suck utav lättnad.

I 5 år har jag bott där, vi blev aldrig riktigt goda vänner, lägenheten och jag. Det blev aldrig som jag tänkt mig. Det blev aldrig den där känslan av ”min borg”. Det finns många olika anledning till varför. Anledningarna och varför kommer försvinna för gott, den dagen jag stänger dörren från utsidan och aldrig behöver komma tillbaks igen.

Känslan av att det aldrig har varit ”min borg” är en känsla som kan äta upp en inifrån. Att man inte trivs i sitt eget hem, är en känsla som kan få en att aldrig riktigt kunna sitta ner och vara trygg och lugn. Att inte känna lugnet när man stänger dörren om sig är en känsla som jag levt med i 5 år. Känslan har jag försök att inte föra över på juvelerna. Så klart har jag misslyckats med det, barn ser barn hör barn vet. Barn sitter på första parkett vid din scen, barn har bästa platsen för att se och höra och veta vad som händer i ditt liv som förälder. Tro aldrig aldrig något annat.

Jag hade varit och handlat, körde hem (till nya lägenheten). Öppnade dörren, tog av mig skorna och satt upp skorna på skohyllan jag har i min lilla hall. Tar påsen med matvarorna och går ut i mitt lilla kök. Sätter påsen på mitt lilla köksbord och börjar plocka in matvarorna i kylen. Min lilla kyl…
Jag stänger kylskåpsdörren och blundar, jag håller fortfarande i handtaget till kylskåpsdörren. Jag tar ett djuptandetag och tanken som kommer i mitt huvud och känslan som porlar i min kropp är Jisses va skönt det är att vara hemma! Jag öppnar ögonen släpper handtaget till kylskåpsdörren och tittar mig omkring i MIN nya lägenhet. Jag drar ut en av kökstolarna och sätter mig ner och tänker att den känslan som precis porlade i hela min kropp, tanken som precis for genom mitt huvud har jag inte kännt på väldigt väldigt lång tid. Det var en skön tanke och det var en skön känsla. Jag tror att jag äntligen har hittat hem.

Flyttkartongerna är upppackade…

Flytten är över och jag har kommit i ordning. Jag trivs, tror jag! Jag har knappt hunnit bo in mig. Det har varit något att stå i varje dag sen jag flyttade in i min nya lya.

Jag har nära till havet, nära till jobb, nära till fina parker och grönområden. Nära till stan och city. Jag gillar det, och jag gillar det väldigt mycket. Men jag känner att det kanske är ett par kvadratmeter för lite. Men jag får ta det som det är, och göra det bästa av det så länge. För mig betyder det mer att ha närheten än att ha stort.

2ans student närmar sig, och det är nu full fokus på detta. Jag älskar studentskivor. Alla glada människor, alla stolta föräldrar och alla förväntasfulla ungdomar. Semester dagen innan studentskivan är ett måste, så allt är på plats dagen med stort D. Semester dagen efter studenskivan är också ett måste, för all energi och luft är bara borta ”dagen efter”. Men det är mitt kall att fixa med fester och bjudningar. Jag verkligen älskar det. Det fanns ett ledigt jobb som jag fick reda på igår av en i gruppen. Bröllopskordinator, det måste nog vara något av de roligaste man kan jobba med och som. Det hade varit ett jobb helt i min smak. Jag ska bli bröllopskordinator när jag blir stor, det har jag bestämt.

Helgen jag flyttade in i min nya lya, var det rena sommarvärmen. Jag hade knappt näsan utan för dörren den helgen. Sedan dess har det varit höst. Vad är det för fel på honom där uppe? Helt ärligt, vad är det för fel på sol och vårvärme?

Imorgon är en bra dag…

I helgen ska jag flytta. Jag ska efter 18 år tacka den lilla hålan jag bor i och flytta in till stan. Jag ska lämna 18 år av mitt lik bakom mig och börja på något nytt.

Det kommer att bli trångt, men det kommer att bli bra och det kommer bli billigare att bo. Imorgon ska jag hämta nycklarna, och imorgon ska jag få mitt namn på dörren, min nya ytterdörr.
Det ska bli väldigt väldigt skönt att få göra detta, och mina juveler tycker lika. Det är en lägenhet med ett fiskbensparkett, fönsterbräder och gammalt kakel i det minimala badrummet. Jag har bott
5 år i en lägenhet med öppenplanlösning, fint nytt parkett, helkaklat badrum med golvvärme, inga fönsterbräder vitmålade tak och väggar. Stora fönster och ballkong dörrar på båda sidor av min
genomgående lägenhet. Ljuset strömmar in i lägenheten varje dag.

Få förunnat att bo så fint som jag faktiskt gjort i 5 år. Men jag har aldrig trivts i den lägenheten. Det har aldrig kännts Åh va skönt att komma hem, detta är min borg här kan ingen göra mig illa. Det har alltid
funnits en känsla att det är inte mitt, inget där är mitt och här kan vem som helst komma och bestämma. Känslan av frihet har aldrig funnits där. Det finns olika anledningar till alla dessa känslor. Jag vet vilka
anledningarna är, så dom anledningarna ska jag bo kvar i den lägenheten. Anledningarna ska inte få flytta med, aldrig någonsin!

Imorgon är en annan dag, imorgon är en bra dag!