Solen strålar från en klarblå himmel, det är dessutom fredag! Vad hände? Känns som det precis var måndag. Tiden går för fort, hinner inte riktigt med allt som ska göras. Känner mig enormt stressad inombords, jag får inte riktigt till det. Det är något som stör mig, något som gör att jag inte kan andas djupt och något som gör att jag inte kan slappna av. Vad det är det vet jag inte, kan inte sätta fingret på det.
Igår fick jag sålt den sista sängen. Skönt, inga möbler kvar i gamla lägenheten. Det finns lite kvar i förrådet, och en påse med två gamla datorer som är mina. Sen är det tömt, sen ska det städas och sen ska jag stänga dörren till den där lägenheten och aldrig aldrig mera komma tillbaks.
Den dagen jag lämnar över mina nycklar, den dagen jag blir av med den lägnheten kommer jag dra en djup suck utav lättnad.
I 5 år har jag bott där, vi blev aldrig riktigt goda vänner, lägenheten och jag. Det blev aldrig som jag tänkt mig. Det blev aldrig den där känslan av ”min borg”. Det finns många olika anledning till varför. Anledningarna och varför kommer försvinna för gott, den dagen jag stänger dörren från utsidan och aldrig behöver komma tillbaks igen.
Känslan av att det aldrig har varit ”min borg” är en känsla som kan äta upp en inifrån. Att man inte trivs i sitt eget hem, är en känsla som kan få en att aldrig riktigt kunna sitta ner och vara trygg och lugn. Att inte känna lugnet när man stänger dörren om sig är en känsla som jag levt med i 5 år. Känslan har jag försök att inte föra över på juvelerna. Så klart har jag misslyckats med det, barn ser barn hör barn vet. Barn sitter på första parkett vid din scen, barn har bästa platsen för att se och höra och veta vad som händer i ditt liv som förälder. Tro aldrig aldrig något annat.
Jag hade varit och handlat, körde hem (till nya lägenheten). Öppnade dörren, tog av mig skorna och satt upp skorna på skohyllan jag har i min lilla hall. Tar påsen med matvarorna och går ut i mitt lilla kök. Sätter påsen på mitt lilla köksbord och börjar plocka in matvarorna i kylen. Min lilla kyl…
Jag stänger kylskåpsdörren och blundar, jag håller fortfarande i handtaget till kylskåpsdörren. Jag tar ett djuptandetag och tanken som kommer i mitt huvud och känslan som porlar i min kropp är Jisses va skönt det är att vara hemma! Jag öppnar ögonen släpper handtaget till kylskåpsdörren och tittar mig omkring i MIN nya lägenhet. Jag drar ut en av kökstolarna och sätter mig ner och tänker att den känslan som precis porlade i hela min kropp, tanken som precis for genom mitt huvud har jag inte kännt på väldigt väldigt lång tid. Det var en skön tanke och det var en skön känsla. Jag tror att jag äntligen har hittat hem.
Nickans värld 