Du känner det i hela din kropp, du känner det i ditt hjärta när någon som står dig väldigt väldigt nära inte mår bra. Du behöver inte se eller vara nära. Det känns ändå i både din kropp, ditt sinne och i ditt hjärta.
Vännen, jag känner på lång väg att du inte mår bra. Att det finns något i ditt liv just nu som besvärar dig. Du är inte ensam, jag vill att du ska veta det. Jag gör allt som står i min makt för att kunna hjälpa dig, vad det än må vara.
Du får bekräftelse på att vännen har läst det, och tappar greppet och gråter och säger att det känns ensamt och berättar vad det är som tynger hjärtat. Man känner att det hjälper att lyssna. Jag behöver inte komma med ett enda gott råd, för det finns inga råd i världen som hjälper just nu, det enda som hjälper är att vara en vän som lyssnar nickar och tårkar tårarna, det är då man känner att man är väldigt mycket vänner.
Vänner, riktiga vänner, finns det få utav. Du kan tro att du har en vän, men sen visar det sig att vännen inte var en vän. Vännen sviker och bedrar, far med osanning och gör det som känns som en bomb exploderar mitt i ditt hjärta. Man ska vara rädd om sina vänner, det har jag fått lära mig på ett väldigt hårt och brutalt sätt. De få vänner som finns i min godispåse, dom har jag valt med omsorg. Men det finns dom som betyder mer än andra, fast dom ligger i samma godispåse. Det är när dom här extra fina dyrbara pralinerna inte mår bra, som det gör så ont i mitt hjärta. Jag vill att dom jag älskar ska må bra.
Men det ordnar sig. Allt ordnar sig, kanske inte alltid till ens fördel, men det ordnar sig. Jag ska se till så gott jag kan, att det ordnar sig. Det är därför man har riktiga vänner i sin godispåse.
Nickans värld 