Igår kväll var alla hemma på middag. Lägenheten fylldes med juveler, och jag njöt av hela situationen. Det var som att hela lägenheten fylldes med energi, och jag tog emot allt detta med öppna armar.
Vi åt, skrattade och pratade massor. Vi tittade i gamla fotoalbum, och skrattade ännu mer. Tänk att dom varit så där små, med knubbiga ben och små bruna armar som kramat ens hals så många gånger. Sovandes i våra sänger, i en hög som små hundvalpar. Tiden går så fort, och det är tur att foto finns. Att man kan titta tillbaks, minnas och njuta av det man fått chansen att uppleva tillsammans med dessa tre helt underbara juveler. 3 lintottar som såg näst intill identiska ut. Vissa gånger med likadana kläder, alltid välklippta, och så klart likadana frisyrer. En frisyr som ingen av mina juveler idag kan förlåta mig för. Men som jag då tyckte att alla små killar skulle ha.
Men jag kan hålla med, det är kanske inte den frisyren jag idag skulle valt om jag hade haft 3 små lintottar. Men tiderna förändras, och där också modet och frisyrerna. Vi tittade också på foto sen jag var liten, och där såg man verkligen att tiderna förändrats när det gäller både frisyrer och kläder, och inredning spciellt. Man kan sitta och bara skratta åt just det. Att man på fullaste allvar verkligen tyckte att det var snyggt. Det har jag svårt att förstå. Men så är det såklart även om 20 år, när man tittar på de foto som är tagna idag. Som sagt tiderna förändras, och vi med den.