Hantverkare är…

Som jag har berättat innan så är min arbetsplats som en ända stor byggarbetsplats. Mängder med hantverkar av alla slag har ockuperat byggnaden. Det är rörläggare, snickare, målare, elektriker det är arbetsledare det är lås och det är säkerhet. Det är verkligen allt man man tänka sig i hantverksväg.

Detta har pågått sen i somras. Dom började innan semestern. Imorgon ska de nya hyresgästerna börja sin inflyttning, på måndag ska alla de nya hyresgästerna vara på plats, och börja sin arbetsdag som om inget har hänt!

Som om inget har hänt? Just det! Dom har inte suttit i denna byggnaden i ett halvår. Där varje dag har varit hammare borr, slaggborr, slipmaskiner som har slipat cementen på golven. Där decibelen har varit högre än vad som är tillåtet på en arbetsplats, innan arbetsigvaren måste dela ut hörselkåpor till sina anställda. Dom har inte suttit här och hört ringklockan skrika sin gälla signal 187 ggr per dag, för att passerkorten tog slut för länge sedan.

Men dom har heller inte fått möjligheten att lära känna så mycket roligt folk som jag. Alla dessa underbara hantverkare som förgyllt vardagen. Som har skänkt oss så många skratt. Vissa av dessa är nya praliner som kommer få plats i min godispåse. Långt ifrån alla är av denna kalibern, men vissa väldigt omsorgsfullt utvalda kommer att få det.

De nya hyresgästerna har inte fått chansen att lära sig det mesta om hur en hantverkare fungerar. Det har jag!

Hanverkare har världens snabbaste matsmältning. Dom gör nummer 2 innan sista tuggan av lunchen är svald. Dom sitter länge länge på toan. Vissa med tidning, vissa utan.
Hantverkare har liten blåsa. Minimal skulle jag nog kunna säga utan att ljuga eller överdriva.
Hanverkare har ingen som helst vett när det gäller renlighet på toaletter. Toaborsten vet dom överhuvudtaget inte hur den fungerar, eller varför den står där. Eller, ens att dom ser den!?
Hanverkare är rädd för kvinnor som säger ifrån, arga kvinnor och kvinnor som i samband med ilska får svarta arga ögon.
Hantverkare är underbara människor. Ett hjärta av guld, så länge det inte finns andra män i närheten. Så fort dom har sällskap av andra män/hantverkare, blir dom Alfahanar…tror dom.
Hantverkare är lätta att plocka ner, även när dom kommer i flock. Då piper dom iväg som rädda små möss. Efter några timmar kan dom komma och försiktigt fråga:
-Är du på bättre humör nu? Alfahanen är som bortblåst.
Hantverkare har sjuk humor.
Hantverkare är nästan alltid glada.
Hantverkare har nästan alltid något kul att berätta, eller att säga. Ingen regel utan undantag, såklart!
Hantverkare kommer aldrig i tid. Vilket gör att arbetsledaren alltid är sur, oftast.
Hantverkare luktar oftast illa.
Hantverkare är genuint fina människor, som till och från har lite väl mycket otur när de tänker.

Jag kommer att sakna våra hantverkare, jätte mycket!

Bara en ren missuppfattning…

I hela byggnade där jag jobbar kryllar det av hantverkare. Saknar du en hantverkare? Jag har dom hos mig.
Det finns hur många som helst. Som om detta inte var nog med alla hantverkare, har fastihetsbolaget som äger huset där jag arbetar, beställt fönsterputsning idag.

Japp, 5 fönsterputsare ska se till att våra hundratals fönsterrutor blir tvättade, rena och fina.

Dom var här i måndags, innan stormen drog in. Lönt, fast tvärtom! Men dom insåg nog ganska så snabbt att det var inget lönt, och åkte härifrån på eftermiddagen. Men till lunch, spatserade 5 fönsterputsare in i vårt fika rum. Dom slog sig ner, ja efter det att dom tagit kaffe ur kaffemaskinen, utan att först höra så att det var okej. SJälvklart var det okej, men frågar men inte först? Tydligen inte! Nytt för mig, men jag upptäckte att det var det inte för dom.

Men man tar inte för sig, utan att fråga först. På sånt beteende blir jag tokig. Det gäller mina juveler också. Dom får låna mitt liv om det skulle behövas, men fråga först. Ta inget förgivet och speciellt inte om det inte är ditt. Fråga alltid först, innan du lånar någon annan saker. Som kaffemaskin eller som fikarum.

Dom stängde dörren mellan fikarummet och vårt rum. Snällt i och för sig. Men det gick inte hem hos mig. När jag efter att fönsterputsarna lämnat fikarummet, öppnade jag dörren och odören av svett och gamla kläder slog emot mig, klöktes jag. När jag sen ser att deras kaffekoppar av plast fortfarande står kvar på bordet blir jag tokig.

Jag vill inte ha svettisar i mitt fikarum, jag vill heller inte behöva plocka undan efter svettisarna. Så idag när dom kom så ställde jag mig i stridsposition redan på morgonen och väntade ut dom. För jag visste vad som skulle hända, men det visste inte dom!

När det var deras frukost, gick dom till kaffeautomaten tog vars en plastmugg och fyllde med kaffe. Dom gick i gåsarad in mot vårt fika rum. Jag såg att dom hade siktet inställt på dörren in mot vårt fika rum.

Jag reste mig och tog dom precis innanför dörren. Jag stoppade dom, så det nästan blev dominoeffekt. Så att svettisarna nästan trillade på varann…dojnk dojnk dojnk!

–Ni får inte lov att sitta här inne. Vi har så många männsikor som springer här, så vi kan inte låta alla sitta här hos oss och fika varje dag för då hade inte vi fått plats själva. sa jag till svettisarna.

Dom såg förvånade och lite ledsna ut. Men jag fortsatte:

-Ni får vara snälla och hålla er där ute. Sen började jag vifta med händerna som man gör när man vill säga bort bort bort!

Gåsa raden vände som på en 5 öring. Siste man blev nu först och var han som tog kommandot att snabbt som bara den komma därifrån. Dom ville inget hellre än att komma där ifrån de stackars svettisarna. Men med ut menade jag inte ut ut, utan bara ut i foajen. Men dom missuppfattade tydligen mig, för sen dess har jag inte sett till svettisarna.