Disco på Skype…

På jobb använder jag mig av Skype. Det gör jag för att jag har ett behov av att prata med min ”favvo” varje dag. Förr anänvde vi oss av msn, men när det skulle avslutas bestämde vi oss för Skype. Jag har inte jätte många skyparkompisar, men har fått lagt till en del kollegor också i min Skype-värld.

Just med mina kollegor har det skapats en liten grupp. Vi är 4 st som Skaypar varje dag i grupp, om allt. Mest om andra faktiskt, andra kollegor! Där kommer sanningen fram, och där snackas det en jäkla massa skit och det är där alla smeknamnen kommer ifrån. Smeknamn på våra kollegor alltså. Vi får inte lämna gruppen utan gruppens tillåtelse. Det innebär så klart att har man en gång hamnat i gruppen, kommer man aldrig där ifrån. Vi skojar ganska så hårt med och om varann, men det är hjärtligt. Vi tar alla det på rätt sätt, och det är många skratt. Det handlar mycket om arbetstider, om andra och vad andra gör och säger. Vanligt förekommande ord i gruppen är as, disco, halvtid, heltid, Handelskammaren och mellis.

Några av de smeknamn som har satts på våra kollegor är tex.

Tryckkokaren
Leppo
brynet
strumpan
Stortand
Pasta
kaviar
Speedo
Liket
Blixten
MammaMu
Dvärgen

Här får ni även ett kort utdrag från morgonens ödmjukaste från ”Gruppen”:

[08:53:35]  A:haha MF vad gör du vid datorn just nu? Kollar resor? C är väl också hemma?
[08:54:07] MF:absolut utvecklingssamtalet tillsammans du vet
[08:54:30]  MF:tack MK för tidningen
[08:54:46] MK:vadå tack? Vem fan har sagt att du får den? 😉
[08:55:32]  MF:jag menade att du tog med den så jag kunde läsa, men det tog tid sån jag har köpt en egen
[08:55:33] A: U samtal hur dags var det nu?

En av medlemmarna i ”Gruppen”, var hemma med sin son i fredags. Det är ganska mycket snack i gruppen om det ska finnas harmoni. När vabkollegan var hemma, och vi andra på jobb så tog vabsonen tillfället i akt att busa lite med mammas jobbdator. Vabsonen skrev för glatta livet, och tyckte det var harmoni att få göra detta. Jag frågade då vabmamman om hon kunde fråga vabsonen (4år) vad ordet harmoni betydde. Vi fick då till svar:

-ääääääh det är nästan som disco!

Så nu är harmoni samma som disco. Det är sånt här vi reder ut under arbetstid. De riktigt riktigt livsviktiga detaljerna, för att livet ska fungera.

Ibland är det sorgligt & ibland är det jäkligt kul…

Igår var jag på medarbetarsamtal hos min chef. Allt gick bra och jag fick både ris och ros. Mest ros, nästan inget ris alls. Jag får ofta höra att jag är en stark person, som får alla runt omkring mig att må som jag mår. Är jag glad, är alla runt mig glada och alla mår bra. Mår jag inte bra och inte är glad, då är ingen annan det heller. Jag påverkar människor runt mig. Jag vet om att det är en av mina negativa sidor, iallfall när jag inte mår bra och inte är glad.

Det var ett givade samtal jag hade med min chef, och jag är nöjd med det vi kom fram till och det jag fick sagt. När jag kom tillbaks ifrån mötet berättade jag för personen som betyder allt för mig vad som blivit sagt. Hon vet hur man lugnar mig, hon vet hur man peppar mig, hon vet när jag behöver höra sanningen och hon vet när hon bara behöver vara tyst.

Hon gav mig de finaste orden, orden som fick mig att börja gråta. Mitt på ljusa dagen när jag satt i min stol på mitt arbete, föll tårarna för att jag fick så fina ord skrivit till mig. Jag ska dela med mig av en liten del.

C: –Jag är stolt över dig
Jag: –Tack, va snällt!
C: – Men jag är det! Du är en så himla bra mamma till dina fina pojkar, du har ett rikt socialt liv och du är bra på att knyta människor till dig. Skilde dig och fast att du har haft hjärtesorg av värsta sorten  så har du varit en pärla på ditt arbete och får så mycket beröm!! Det är du sååå värd
Jag: –Nu börjar jag gråta!

När jag läser detta, då blir jag så varm i mitt hjärta. För ni ska alla veta, att det finns många många gånger under årens lopp som jag har tvivlat på mig själv, min egen förmåga att både vara bra kollega, bra mamma och bra medmänniska. Jag har många gånger tvivlat på att jag gör rätt saker, för rätt personer. Jag har fått sålla rejält bland vänner och skaffat mig en del ovänner under de senaste åren.

Ni ska veta att jag inte alltid varit så glad i mitt hjärta som jag visat utåt. Det finns många många gånger som jag har tänkt tanken på att ge upp, lägga mig ner dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän allt var över. Men jag är inte den typen av människa. Jag kan inte ligga still så länge för det första, för det andra är jag inte en människa som  ger upp något jag tror på. Jag tror på mig själv mer än någonsin! Jag älskar att vara jag, och jag njuter av alla människor jag har runt mig. De som finns kvar runt mig, dom har jag fått välja om, och välja med omsorg! Att gråta och skratta tillhör livet. Ibland är det sorglig och ibland är det jäkligt kul. Något som var väldigt kul idag, det var när jag under morgonen pratade med min kollega 2 trappor upp, via Skype!

Hon berättade att hennes son A, skulle ha maskerad på sitt dagis idag. Det var bestämt att A skulle vara skelett! Skelettdräkt var inköpt. Så blev det idag, och skelettdräkten skulle på As lille kropp. A är 4 år, och A har en vilja av stål och A är det sötaste man kan tänka sig. Imorse när As mamma skulle ta på A skelettdräkten hände något i As lilla 4-åriga hjärna. Han skulle INTE vara skelett, och visade inte en enda tendens till att vilja ändra på detta plötsliga beslut. Nej nej!

Vad gör man som stressad mamma, när man står där med skelettdräkten och ungen inte vill ha den på! Jo, man frågar ungen vad vill du vara då istället för skelett? Hur ofta blir svaret VINDRUVA? Det kan jag inte svara på, men just denna morgonen var det As svar. Han ville inte vara något annat än en VINDRUVA!
Men som jag sagt innan, mammor brukar få rätt! Det slutade med att A fick på sig skelettdräkten och kom iväg till maskeraden på dagis.

Underbara goa unge, och tack C för att du finns!