Polisen och en fönsterputsarmojäng…

Jag kom in i mataffären och jag hörde dom på långt håll. Det var några barn som skrattade så att dom kikna. Det var killar, och man hörde dom i hela affären. Jag såg inte dom, men jag hörde dom. Jag log för mig själv, för deras skratt var verkligen smittande. Under tiden som jag gick min runda i affären hörde jag dom.

Jag var klar med mitt inköp och ställde mig i kön. Då kommer en mormor eller en farmor med raska steg, efter mormor/farmor kommer 4 killar i åldern 4-6. De skrattar forfarande åt allt och åt alla. Killen som kom sist, hade varukorgen. Det var en sån på hjul, som man drar efter sig. Han körde på alla som stod i närheten, och de andra killarna skrattade så det ekade i hela mataffären. Jag log när jag såg dom och jag blev glad åt deras skratt. Men mormor/farmor var inte alls glad, inte det minsta. Hon var så irriterad, bad om ursäkt för sina barnbarns vägnar åt alla som stod ivägen. Hon hade polskt ursprung, det hörde man på hennes brytning. Killarna skrattade och gick i ankrad efter sin mormor/farmor.

Jag kunde känna ur irriterad hon var, så där irriterad som jag också varit på mina juveler när jag varit med dom i affären. När dom är så trötta så dom skrattar åt precis allt. Springer omkring och leker ta fatt i affären, och det enda man ville var att ungjävlarna försvann, och man skulle kunna sälja dom jävligt billigt till första bästa barnlösa par som gick förbi.

Jag betalder mina varor och stod och packade ner allt i min påse. I kassan sidan om stod mormor/farmor och betalade. Under bandet satt 3 killar och skrattade och pratade högt. Den äldsta pojken stod i slutet av bandet och hjälpte mormor/farmor att packa ner. När dom var klara bara gick mormor/farmor men precis innan hon skulle gå ut, såg hon 2 poliser komma in. Hon kallade på killarna som satt under bandet som hon inte brytt sig om att kalla på.

En av de minsta killarna hoppade fram och började springa mot mormor/farmor precis då såg han poliserna. Han stannade och stirrade förskräckt på poliserna. De andra killarna hade också kommit fram från sin koja vid detta laget. De stannde lika fort dom, och det var nästan så att dom gick in i varann. Som domino liksom…

Poliserna log åt killarn som vid detta laget stod blixtstilla och bara stirrade på poliserna. De var helt övertygade om att det för att dom inte varit snälla i affären som dom var där.

Poliserna var inte där såklart av den anledningen, utan av en helt annan tjuvaktiganledning. Killarna gick snällt fram till mormor/farmor och då tog hon tillfället i akt och frågade om dom tänkt vara lydiga nu? Eller hon skulle be poliserna komma och berätta för dom hur man uppför sig? I kör sa killarna: Näääää!!!

Bra sa mormor/farmor då följer ni snällt med mig nu, och inga dumheter. Killarna tog varann i handen gick snällt efter mormor/farmor. Precis innan de gick ut ifrån mataffären vände sig en av killarna sig om och tittde så att poliserna verkligen inte följe efter.

Poliserna tittade efter killarna, vinkade och skrattade. Jag tittade på poliserna och sa: -Det kallar jag respekt! Poliserna skrattade och skrockade fram ett jaaa!

Jag måste bara slå ett slag för Kärchers fönsterputsarmojäng! Vilken mojäng, helt galet bra! Det tar ingen tid alls att putsa fönsterna, och det blir inga ränder. Det blir helt perfekt resultat. Kärcherfönsterputsarmojäng is da shit helt enkelt!

Nu ska jag hoppa in i duschen, för ikväll är det tjejkväll. Grillat vin och en massa sladder!

Jag vill inte ens känna dom…

Igår när jag hämtade upp 3an för att köra honom till samlingen inför gårdagens match. Då berättade han att en av hans kompisar, som är född 1995, han hade blivit av med sitt körkort. Helt ärligt blev jag glad, eller kanske mer lättad över att han blivit av med sitt körkort.

Denna kille, vi kallar honom D, har sen dag 1 kört som en galning. Han har inte bara utsatt sig själv för livsfara, utan alla andra som suttit i hans bil, och varit hans medtrafikanter. 3an har många gånger åkt med honom, och jag har sagt åt 3an flera flera gånger att jag inte gillar att han åker med honom. Jag är rädd om hans liv, och jag vill så klart inte att något ska hända honom. D har varit en väldigt stor trafikfara många många gånger. Han körde 70 km på en 40 väg. Polisen stod där, och körkortet rök. Nu är det kanske inte jätte jätte hemskt, för alla har vi kört för fort någon gång, fått böter eller fått sitt körkort indraget. Jag har kört för fort, och med dryga böter som konsekvens. Jag körde 61 km på en 50 väg, och fick över 2000 kronor i böter. Den sved, men det var så det var och det var bara till att acceptera.

Jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag var försenad, skulle träffa en kompis i stan. Jag kom körandes på en väg mot stan, som är en raksträcka. Det är inte alls svårt att komma upp i 61 km på den vägen. Jag hade en bil framför mig som verkligen inte ville köra in i högerfilen, utan låg och tryckte framför mig. Jag kände hur stressade jag var, och bara ville förbi. Jag körde lite extra nära, för att den andra bilisten skulle fatta att jag ville förbi. Den andra bilisten körde in i högerfilen, och jag kunde susa förbi. Inte så långt, för där stod farbror blå och plockade mig, och många andra. Dom brukar stå där, så jag vet egentligen inte hur jag tänkte. Jag tänkte antagligen inte alls. Jag fick mina böter och en vänlig mening av polisen att jag skulle ha en fortsatt bra dag. Några minuter senare fick jag ett sms ifrån min kollega:

-Blev det dyrt?

Det var min kollega som hade legat framför mig, billisten som inte ville köra in i högerfältet var min kollega. Han som så vänligt till slut hade kört in i högerfältet så att polisen kunde skjuta mig direkt. Tack så jävla mycket liksom. Vi har skrattat åt det många gånger nu efteråt. Men då skratta jag inte det minsta. Jag fick betala mina böter snällt och lydigt. Och som sagt det kan hända alla.

Men 3ans kompis D behöver sig verkligen en tankeställare, OCH även hans föräldrar. När 3an berättade att Ds pappa tänker skriva till polisen och försöka få D att få behålla sitt körkort för att han behöver det i jobbet, fick mig att fullständigt gå i taket. Nu hör det till saken att Ds föräldrar vet inte om hälften av allt skit som han håller på med i trafiken. Dom vet inte om att han är en direkt livsfara. Dom vet inte att han blev ovän med en annan kille på en fest, satt sig i bilen berusad och körde hem. Efter jag hörde det, förbjöd jag 3an att åka med honom för all framtid. Men om Ds pappa försöker skona Ds böter samt indraget körkort, vad säger man till sina barn då? Man säger att det är okej att göra som man vill, det är okej att köra för fort, det är okej att inte följa regler och lagar. Pappa fixar…

Det blir säkert en jätte bra människa av D, han kommer säkert bli en bra kille med sinne för hur man beter sig. Han kommer säkert få sunda värderingar i livet. Man kan verkligen hoppas att han får det, för hans pappa verkar helt ha missat det.

Jag kan inte få in i min hjärna, hur man som vuxen människa och förälder kan göra så. Jag kan inte förstå hur man som vuxen människa inte låter sitt barn få ta ansvar för sitt beteende, och låta sina barn lära av de misstag dom gör. När jag tänker på dessa föräldrar så blir jag helt galen, jag går verkligen igång på det. Jag känner inte Ds föräldrar alls, jag vet bara vem dom är. Har sett mamma en del gånger på hockeymatcher som 3an och D har spelat tillsammans. Men det är inte en familj jag känner. Och ska jag vara helt ärlig så har jag inget som helst behov av att lära känna dom heller, för jag vill inte känna den typen av människor.