Sol…

Solen strålar från en klarblå himmel, det är dessutom fredag! Vad hände? Känns som det precis var måndag. Tiden går för fort, hinner inte riktigt med allt som ska göras. Känner mig enormt stressad inombords, jag får inte riktigt till det. Det är något som stör mig, något som gör att jag inte kan andas djupt och något som gör att jag inte kan slappna av. Vad det är det vet jag inte, kan inte sätta fingret på det.

Igår fick jag sålt den sista sängen. Skönt, inga möbler kvar i gamla lägenheten. Det finns lite kvar i förrådet, och en påse med två gamla datorer som är mina. Sen är det tömt, sen ska det städas och sen ska jag stänga dörren till den där lägenheten och aldrig aldrig mera komma tillbaks.

Den dagen jag lämnar över mina nycklar, den dagen jag blir av med den lägnheten kommer jag dra en djup suck utav lättnad.

I 5 år har jag bott där, vi blev aldrig riktigt goda vänner, lägenheten och jag. Det blev aldrig som jag tänkt mig. Det blev aldrig den där känslan av ”min borg”. Det finns många olika anledning till varför. Anledningarna och varför kommer försvinna för gott, den dagen jag stänger dörren från utsidan och aldrig behöver komma tillbaks igen.

Känslan av att det aldrig har varit ”min borg” är en känsla som kan äta upp en inifrån. Att man inte trivs i sitt eget hem, är en känsla som kan få en att aldrig riktigt kunna sitta ner och vara trygg och lugn. Att inte känna lugnet när man stänger dörren om sig är en känsla som jag levt med i 5 år. Känslan har jag försök att inte föra över på juvelerna. Så klart har jag misslyckats med det, barn ser barn hör barn vet. Barn sitter på första parkett vid din scen, barn har bästa platsen för att se och höra och veta vad som händer i ditt liv som förälder. Tro aldrig aldrig något annat.

Jag hade varit och handlat, körde hem (till nya lägenheten). Öppnade dörren, tog av mig skorna och satt upp skorna på skohyllan jag har i min lilla hall. Tar påsen med matvarorna och går ut i mitt lilla kök. Sätter påsen på mitt lilla köksbord och börjar plocka in matvarorna i kylen. Min lilla kyl…
Jag stänger kylskåpsdörren och blundar, jag håller fortfarande i handtaget till kylskåpsdörren. Jag tar ett djuptandetag och tanken som kommer i mitt huvud och känslan som porlar i min kropp är Jisses va skönt det är att vara hemma! Jag öppnar ögonen släpper handtaget till kylskåpsdörren och tittar mig omkring i MIN nya lägenhet. Jag drar ut en av kökstolarna och sätter mig ner och tänker att den känslan som precis porlade i hela min kropp, tanken som precis for genom mitt huvud har jag inte kännt på väldigt väldigt lång tid. Det var en skön tanke och det var en skön känsla. Jag tror att jag äntligen har hittat hem.

Påsken är över, solen är kvar…

Vilken helg, vilken påsk och vilket väder! Jag blir på så glatt humör när solen visar sig, när den värmer och ger färg på min bleka hy! Det finns inget bättre väder, än vår och sommarväder.

Påsken har varit MAT. Påsken är nya julen. Jag låg i soffan i söndags och kände mig som en julagris. Jag var så mätt, och jag var så trött. Jag hade nog inte en cm tillgodo i min mage den kvällen.
Men hur gott är det inte med god mat, och god dricka till det? Livskvalitet stavas det.

Jag har haft tid och möjlighet att träffa både vänner, släkt och familj denna helgen. Det har varit kul, inspirerande och otroligt rogivande att få umgås med dessa människor. Handplockade rakt in i
mitt liv.

 

Vi behöver ljuset…

Igår regnade det hela dagen, det blev aldrig ljust. Det var som det var natt från morgon till kväll.

Idag är det ljust, solen skiner från en blå himmel och det är ganska kall luft. Det blåser som vanligt lite grann, men det gör mig ingenting. Bara solen lyser och ger ljus till mig. Jag behöver solens ljus för att överleva känns det som.

Tänk vad vädret kan påverka oss människor. Vi som bor på denna sidan av jordklotet har ett stort behov utav sol, värme, sommar, strand och salta hav. Vi klarar oss bra om det är sol och gnistrande snö också, bara det ger oss ljus och sol.

Åh vad jag längtar tillbaks till sommaren som var, det var så varmt och skönt. Solen bjöd upp näst intill varje dag. Jag blir glad när jag tänker tillbaks till dessa underbara sommarmånaderna.

Man slutar aldrig fårvåna sig…

En helt vanlig dag på jobb, fast tvärtom!

Min chef fick besök. En kvinna, med blont hår, blåa ögon. På sig hade hon en ljus ullkappa, under den en ganska så åtsittande klänning, naturfärgade stumpbyxor och till detta svarta stövlar. Hon såg normal ut, inga konstigheter alls. Inget som man kunde se med blotta ögat iallafall.

Hon gick på toaletten och var borta en stund. Under denna stunden kom en kollega till mig och berättade att det stod en volvo på parkeringen, det fanns en stor vit hund i bilen, och larmet hade gått. Jag visste inte vems bilen var, så jag kände att det fick bero. Hela huset är fullt med folk, tjänstemän och en massa hantverkare. Så det är en omöjlighet för mig att veta vems bilen är.

Min chefs besök kom ut ifrån toaletten, gick fram till mig och berättatde att hon hade ställt sin bil på vår parkering. Jag frågade då om hon hade en volvo, och en hund i bilen!? Hon svarade att det hade hon, och så klart undrade hon hur jag visste detta?

Jag förklarade för henne att bilen stod och larmade. Den stackars hunden som var i bilen, var inte så glad.

I foajén finns i dag en hantverkare, han sätter upp automatiska dörröppnare på entrédörrarna. Han och hans kollega är killarna som ska instalera nytt passersystem i byggnaden. Dom brukar sitta med oss och fika, och på morgonen bjuder jag alltid dom på ”finkaffe”. Tycker att dom är för trevliga för att behöva dricka automatkaffe. Så det har blivit lite av en tradition, att dom kommer till mig på morgonen så bjuder jag dom på finkaffe. Vi sitter och småsurrar lite innan dom börjar jobba. M och D är två super softa killar.

Min chefs besök blev nervös och började förklara för mig och M (hantverkaren i foajen) att hon var hundvakt. Att det nog var hunden som gjorde att larmet gick på bilen. Nu visste hon inte riktigt vad hon skulle göra. Då säger M (Hantverkaren i foajen) till henne på skoj:

-Ta med dig hunden in på mötet!

Min chefs besök gick ut till bilen för att kolla till hunden och stänga av larmet….trodde jag och M (hantverkaren i foajen).  Jag sa till M att sånt skojar man inte om. Tänk om hon kommer in med hunden och tror att jag ska passa den!? Vi skrattade jag och M, och lät fantasin flyga iväg för en stund. Skämtade och skrattade, tills jag ser att min chefs besök kommer utanför med en stor vit hund. Vi pratar modell stor hund, och vi pratar väldigt glad hund!

Jag fick stoppa min chefs besök redan i dörren och säga till henne att hon inte fick ta med sig hunden in, för vi har personal som är jätte allergiska. Nu stod hon precis innanför dörren och förstod verkligen ingenting. Hon frågade mig och M (hantverkaren i foajen) vad hon skulle göra nu?

Ta med hunden och ha mötet där ute sa M! Det är fint väder sa jag och log mitt falskaste leende.

Jag och M fick oss ett rejält skratt åt denna bloda varelse, som glömt fälla ut tummarna ifrån handflatan. Min chef? Ja, hon fick sig en promenad på en 45 minuter.

Man slutar verkligen aldrig förvåna sig över människor och människors beteende…

Det är trotts allt tisdag & solen skiner…

Vaknade med ett ryck! Tittade på klockan och den skrattade åt mig och skrek:

-KLOCKAN ÄR TIOOOO ÖÖÖÖVEEER SEEEEX!!!!!!! Mooohahahahha….
Jag kom på benen med en väldig fart. Snabbt gjorde jag mig iordning och tog sminkväskan och hårgrejer och slängde ner i väskan. Lunch fick bli yoghurt, ner med den också i väskan. Sånna här dagar tackar jag gudarna för torrschampoo. Torrschampoo is da shit!

Ner i bilen som en blixt, kör mot jobb! Men titta där står farbror blå och vinkar in mig. Varför? Varför är det alltid jag som ska bli invinkad, stoppad och drabbad av dessa uniformklädda människor? Det måste vara något med bilen!?
Jag rullar ner rutan och där står han, polismannen som tror att han äger världen!

-Godmorgon! Säger ”gud”.
Jag:
-Godmorgon!
Polisen:
-Är det din bil?
Jag:
-Ja, det är min bil. En liten sak bara. Jag har försovit mig, jag har väldigt brådis, kan vi göra så att du följer med mig till jobb och gör din intevju där?
Polisen, gud, kvinnornas gåva, what ever säger då:
-Oj då! och ler hånfullt. Det här är ingen intervju, detta är en rutinkontroll. Var har fröken varit i natt, eftersom hon har så brådis?
Jag:
-Var jag har varit i natt är verken ditt, mitt ex, mina barns, mina vänners eller någon annan i precis hela världen business. Så gör nu bara vad du ska göra med din rutinkontroll, så jag kan komma härifrån.

Polisen kolla däck, körkort, gick runt bilen och gjorde vad han skulle. Räckte över mitt körkort och sa att jag kunde köra vidare.
Jag sa till ”konstapel jagtrorjagärsnyggastochbästihelavärlden”
-Jag tycker du är oförskämd, och jag tycker inte du passar att vara polis. Du är inte ens snygg, fast du tror det.

Han stod där och gapade och undrade om han hörde rätt. Han står nog där fortfarande, och det gör han rätt i.

Jag kom till jobb med andan i halsen, 1 minut innan 7 då var min rumpa på stolen. När klockan var 20 minuter över 7, då insåg jag att jag kommer att vara själv, eftersom 2 av mina kollegor är sjuka.

För säkerhets skull gick hela växelsystemet ner. Kaffet tog slut, mjölken lika så. Fick även besked om att det vore bra om jag kunde jobba en dag av min begärda semester till jul, eftersom det finns människor som bestämer sig för att resa, fast semestern inte var godkänd.

Antagligen kommer jag att försova mig den 22/10 2014 också. Då kommer jag ligga kvar, dra täcket över huvudet och gå upp först när solen gått ner.

Vackert…

Sitter på jobb och utan för börjar solens strålar titta fram. Det har varit dis och dimma hela morgonen, men nu orkar strålarna igenom.

Utanför har vi en park, det finns så mycket buskar, blommor, träd och gräs i den parken. Just nu börjar buskarna skifta i alla dessa underbara höstfärger, som får hela parken till att leva ett eget liv. Daggen gnistrar likt små kristaller i gräsmattan när strålarna når marken, det är så fint. Temperaturen stiger sakta, och sensommaren vägrar släppa taget.

När sommaren bjuder på sig själv som den gjort denna sommaren, och när hösten bjuder på vackra färger sol och sköna temperaturer, då är det inte mycket som slår Sverige på fingrarna.

Ge dig själv en skön tisdag! ♥