Ni värmer mitt hjärta…

Min telefon ringer kl 4 på morgonen. Jag svarar med ett hest hallå? Hej det är jag, vad gör du? Det är 2an som ringer. Jag sover hjärtat!?! Okej, ja ja… vi pratar lite och se lägger vi på när vi kommit fram till att han tar taxi till juvelpappan. Innan jag lägger mig till rätta igen så tänker jag på vad han sa: -vad gör du? Brukar jag göra något annat än sova vid den tiden? Ibland har det hänt så klart att jag satt nyckeln i låset runt den tiden. Det var nog mer när det var sommar… jag börjar tänka och fundera och det är dömt till att somna om.

En timme senare ringer min klocka, jag går upp, klockan är 5. Jag går in och väcker 3an som ska iväg och spela hockeymatch. Jag känner mig mer död än levande. Jag går som om jag fortfarande sovar och tar på mig ett par träningsbyxor en huvatröja. Måste sätta mig i soffan när jag tar på mig ett par ankelsockar som jag hittade i min byrå. 3an är minst lika trött som jag. Vi säger ingenting till varann, vi bara gör det som ska göras. Jag borstar igenom håret, drar på mig en mössa tar på mig min röda jacka, och ett par träningsskor. Jag går ner till bilen kör fram den till vår port och väntar på att 3 an ska komma ner. Kör och hämtar 2 av hans kompisar, sen till ishallen och lämnar av killarna. Jag vinkar åt 3an och när jag kör därifrån saknar jag honom redan. Min älskade lille 3a. Han ger mig så mycket energi och kärlek. Jag älskar honom så att det gör ont…

Jag kommer hem, slänger av mig mina kläder kryper ner i sängen lägger mig till rätta för att försöka somna om. Jag är så trött. Jag har precis somnat då kommer första smset från Dåtid. Va fan gör han uppe så här tidigt? Skjut mig…

20 minuter senare sitter jag med en kaffekopp men nytt kaffe i muggen, och barnprogram på tv. Dåtid skickar ett sms till, jag läser det. Mina tårar rinner vid detta laget ner på mina kinder. Han framkallar så myckt känslor så det går inte med ord  att berätta så att ni förstår. Jag lägger mig i fosterställning i soffan och bara gråter högt, jag gråter ut allt det som gör ont, jag tar filten på mig. Filten som ligger i min soffa som jag fått av Dåtid. Jag gråter så att mina ögon blir röda och svullna. Jag hör hur min telefon plingar till. Det är PM, inte sms. Jag reser mig upp, tar telefonen. Filten ligger på mina ben, den värmer det känner jag. Jag läser Pmet i min telefon. Tårarna slutar rinna, jag blir varm i mitt hjärta när jag läser, jag ler när jag läser…

Godmorgon fina 😊 Måste bara säga ett par ord till dej… Har precis läst lite i ”Nickans värld” Hur kan man skriva så bra? Det är så in i jävla helvetes bra Då får lixom till allt! Måste tilläggas att jag skrattar mest, ibland hysteriskt.. Som den där kvinnan från kronofogden… Hennes man hade varit med en annan MAN Svartsjuk? Nja kanske inte… Du lyckas ialla fall få med så mycket i dina texter.. Ähhhhhh… Vill bara säga att JAG gillar det DU skriver, jag gillar DIG för att du är som du är

När du skickar detta fina fina du, vet du inte hur lägligt dessa underbart fina ord kommer. Hur varmt det blir i mitt hjärta, och hur gråten kommer av sig. Istället för sorg känner jag glädje över hur underbara människor jag har runt mig, som uppskattar mig för den jag är. Tack!

Jag ligger kvar i soffan, kollar en stund på morgontv på TV4. Sen tar jag tag i mig själv. Jag börjar med att byta lakan i min säng. Jag bytar till det fina påslakansetet jag fick av min älskade favvo när jag fyllde år. Jag stoppar tvättmaskinen full med påslakan och örngott som har många salta tårar i tyget. Bort bort bort…

Jag forstätter med att städa hela lägenheten. Våttorkar överallt, dammsugar och torkar golven. Precis när jag ställt in dammsugaren och hinken i städskåpet öppnas ytterdörren. Det är 2an. Min underbara 2a. Det första han säger när han kommer in är Här luktar gott mamma. Han kryper ner i soffan jag lägger filt på honom, går omkring och tänder ljus. Jag ställer mig i köket och börjar med maten. Jag kollar 2an, han sover som en liten gris. Underbara unge.

Det är levande ljus tända i hela lägenheten, maten står i ugnen snart klar för att ätas. 2 an har vaknat och ligger och  kollar fotboll på tv och njuter av att det är söndag och att han är hos sin mamma. Det är bara han och jag, det är kvalitetstid.

Jag har slagit in juvelpappans present i cellofan. Gjort ett fint litet paket av tavlan han ska få med massa fina ord om honom, som kommer från våra juveler och mig. Han förtjänar endast det bästa, för bättre pappa till mina barn går inte att uppbringa. Ingen kan någonsin ta det ifrån honom, att han är bästa pappan.

Jag har fortfarande smärta i mitt hjärta, men det är mer glädje än sorg nu. Alla runt mig ser till att jag mår bra bara genom att finnas, och vara helt underbara medmänniskor och juveler!

Dåtid kommer alltid att vara Dåtid…

”Har gjort mycket fel mot dig som jag ångrar, och lärt mig mycket av de felen.
Men du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, och jag kommer alltid att älska dig.
Det kan ingen ta ifrån mig.”

Jag inte om jag ska skratta eller gråta. Just nu känner jag mig bara spyfärdig.
Som vanligt raderade jag Dåtids sms utan att svara på det. En sak är jag helt säker på Dåtid har inte lärt sig. Dåtid kommer aldrig lära sig, för Dåtid kommer alltid att vara Dåtid.

 

Dåtid med sällskap

Idag var jag i ett köpcentra nära mig. Jag skulle bara ”kolla”. Åker rulltrappa från tredje till andra våningen. När jag står där i rulltrappan och tittar ner i foodcourten, ser jag Dåtid med sällskap. Dåtid och sällskap äter sushi. Dåtid tittar upp mot rulltrappan, så även Dåtids sällskap. Jag stirrar Dåtid i ögonen, hela vägen ner men jag rör inte en min. Mitt ansikte är nollställt. Det finns ingen  i denna värld som kan se vad jag tänker, eller känner. Det finns ingen som är så nervös i hela köpcentrat som Dåtid med hela flabben full med Sushi. Den munnen brukar annars vara full med lögner, men idag var det Sushi som tog platsen. Nere på plan 2 viker jag av till höger och försvinner bort från deras blickfång.

30 minuter innan detta har jag fått ett sms från Dåtid. I smset ger han mig en kärleksförklaring, han höjer mig till skyarna och kan inte förklara detaljerat nog vad han känner för mig, som vanligt. Känslomässigt jobbigt, men jag svarar som vanligt inte. Utan jag raderar det ifrån min telefon och ifrån mitt liv.

På vägen bort ifrån Dåtid med sällskap så tänker jag; Jag går här fri ifrån Dåtid. Jag får stå ut med kanske allt ifrån 0 till 10 sms i veckan, jag är medveten om att lögner är vardag och att sms med kärleksförklaringar skickats mer än till mitt nummer. Jag är medveten om att Dåtid är ett fullfjädrat svin. Jag har Han som uppskattar mig, jag har vänner som stöttar mig, jag slipper Dåtid varje dag i veckan för att jag tagit beslutet att vara utan honom. Det finns dom som har det bra mycket värre. Som sällskapet tex.

Kvälls-sms

Det kommer att sms från Han

–Hur går matchen?
Jag:
-Inte så bra!
Han:
-Har du kollat i din brevlåda idag? 🙂
Jag:
–Nej, mina räkningar är betalda. Kollar den bara en gång i månaden… 😉
Han:
–Då tycker jag att du ska börja kolla den lite mer ofta!
Jag:
-Lovar! 🙂
Jag igen:
-Förresten, sluta tala om för mig vad jag ska göra.
Han:
–Som sagt, gillar när du är så dominant.
Jag:
-Hjärtat, du har inte upplevt mig som dominant.
Han:
–HJÄLP! 😉
Jag:
–Det är ändå ingen som kommer att höra dig ropa! 😉
Han:
–Miss Grey??
Jag:
-Mr Anastasia?
Han:
hahahaha…du vinner!
Jag:
🙂

 

Exempel på en sms-konversation, på en tisdag…

Han:
-Villkorslöst länge sedan jag såg dig.
Jag:
-Du vet var jag finns om du vill se mig, villkorslöst 🙂
Han:
–Det är de som är det bästa med dig. Jag vet var du finns, men inte var jag har dig.
Jag:
–Vad menar du? Har vi någon överrenskommelse om att vi ska vara lydiga?
Han:
-Jag gillar när du är så dominant! 😉
Jag:
Jag vet! 
Han:
-hahaha..du är villkorslöst rolig. Saknar dig!
Jag:
 🙂

En följetong

Dåtid gjorde sig påmind nu på morgonen.

”Godmorgon världens bästa och världens snyggaste. Hoppas att du får en bra dag.”

Jag raderade smset ur mitt liv och ur min telefon. Jag la ifrån mig telefonen. Dåtid är envis jävel tänkte jag och tog en klunk kaffe.

To be contuinued (med största sannolikhet)…