Ni värmer mitt hjärta…

Min telefon ringer kl 4 på morgonen. Jag svarar med ett hest hallå? Hej det är jag, vad gör du? Det är 2an som ringer. Jag sover hjärtat!?! Okej, ja ja… vi pratar lite och se lägger vi på när vi kommit fram till att han tar taxi till juvelpappan. Innan jag lägger mig till rätta igen så tänker jag på vad han sa: -vad gör du? Brukar jag göra något annat än sova vid den tiden? Ibland har det hänt så klart att jag satt nyckeln i låset runt den tiden. Det var nog mer när det var sommar… jag börjar tänka och fundera och det är dömt till att somna om.

En timme senare ringer min klocka, jag går upp, klockan är 5. Jag går in och väcker 3an som ska iväg och spela hockeymatch. Jag känner mig mer död än levande. Jag går som om jag fortfarande sovar och tar på mig ett par träningsbyxor en huvatröja. Måste sätta mig i soffan när jag tar på mig ett par ankelsockar som jag hittade i min byrå. 3an är minst lika trött som jag. Vi säger ingenting till varann, vi bara gör det som ska göras. Jag borstar igenom håret, drar på mig en mössa tar på mig min röda jacka, och ett par träningsskor. Jag går ner till bilen kör fram den till vår port och väntar på att 3 an ska komma ner. Kör och hämtar 2 av hans kompisar, sen till ishallen och lämnar av killarna. Jag vinkar åt 3an och när jag kör därifrån saknar jag honom redan. Min älskade lille 3a. Han ger mig så mycket energi och kärlek. Jag älskar honom så att det gör ont…

Jag kommer hem, slänger av mig mina kläder kryper ner i sängen lägger mig till rätta för att försöka somna om. Jag är så trött. Jag har precis somnat då kommer första smset från Dåtid. Va fan gör han uppe så här tidigt? Skjut mig…

20 minuter senare sitter jag med en kaffekopp men nytt kaffe i muggen, och barnprogram på tv. Dåtid skickar ett sms till, jag läser det. Mina tårar rinner vid detta laget ner på mina kinder. Han framkallar så myckt känslor så det går inte med ord  att berätta så att ni förstår. Jag lägger mig i fosterställning i soffan och bara gråter högt, jag gråter ut allt det som gör ont, jag tar filten på mig. Filten som ligger i min soffa som jag fått av Dåtid. Jag gråter så att mina ögon blir röda och svullna. Jag hör hur min telefon plingar till. Det är PM, inte sms. Jag reser mig upp, tar telefonen. Filten ligger på mina ben, den värmer det känner jag. Jag läser Pmet i min telefon. Tårarna slutar rinna, jag blir varm i mitt hjärta när jag läser, jag ler när jag läser…

Godmorgon fina 😊 Måste bara säga ett par ord till dej… Har precis läst lite i ”Nickans värld” Hur kan man skriva så bra? Det är så in i jävla helvetes bra Då får lixom till allt! Måste tilläggas att jag skrattar mest, ibland hysteriskt.. Som den där kvinnan från kronofogden… Hennes man hade varit med en annan MAN Svartsjuk? Nja kanske inte… Du lyckas ialla fall få med så mycket i dina texter.. Ähhhhhh… Vill bara säga att JAG gillar det DU skriver, jag gillar DIG för att du är som du är

När du skickar detta fina fina du, vet du inte hur lägligt dessa underbart fina ord kommer. Hur varmt det blir i mitt hjärta, och hur gråten kommer av sig. Istället för sorg känner jag glädje över hur underbara människor jag har runt mig, som uppskattar mig för den jag är. Tack!

Jag ligger kvar i soffan, kollar en stund på morgontv på TV4. Sen tar jag tag i mig själv. Jag börjar med att byta lakan i min säng. Jag bytar till det fina påslakansetet jag fick av min älskade favvo när jag fyllde år. Jag stoppar tvättmaskinen full med påslakan och örngott som har många salta tårar i tyget. Bort bort bort…

Jag forstätter med att städa hela lägenheten. Våttorkar överallt, dammsugar och torkar golven. Precis när jag ställt in dammsugaren och hinken i städskåpet öppnas ytterdörren. Det är 2an. Min underbara 2a. Det första han säger när han kommer in är Här luktar gott mamma. Han kryper ner i soffan jag lägger filt på honom, går omkring och tänder ljus. Jag ställer mig i köket och börjar med maten. Jag kollar 2an, han sover som en liten gris. Underbara unge.

Det är levande ljus tända i hela lägenheten, maten står i ugnen snart klar för att ätas. 2 an har vaknat och ligger och  kollar fotboll på tv och njuter av att det är söndag och att han är hos sin mamma. Det är bara han och jag, det är kvalitetstid.

Jag har slagit in juvelpappans present i cellofan. Gjort ett fint litet paket av tavlan han ska få med massa fina ord om honom, som kommer från våra juveler och mig. Han förtjänar endast det bästa, för bättre pappa till mina barn går inte att uppbringa. Ingen kan någonsin ta det ifrån honom, att han är bästa pappan.

Jag har fortfarande smärta i mitt hjärta, men det är mer glädje än sorg nu. Alla runt mig ser till att jag mår bra bara genom att finnas, och vara helt underbara medmänniskor och juveler!

Skumt…

På ett av mina första jobb, där träffade jag juvelpappan. På samma arbetsplats träffade jag också många av de personer som skulle visa sig vara mycket mycket värdefulla fina vänner. Praliner, som får vara i min godispåse.

Skrabban är en sån. Han gör små värdefulla rara saker som får en att må bra. Som idag tex. Idag kom det en vaderad grön påse med posten till mitt arbete. Att: mitt namn! Där i låg en påse rosa skumtomtar. Runt den genomskinliga påsen med skumtomtar i är det en etikett med hjärtan, och med fin text står det ”Skumtomtar”. Ni ska veta att skumtomtar, är något av det bästa godiset jag vet. Detta vet min vän. Jag ler bara jag skriver om det, bara jag tänker på att han tänkt på mig. Att han gjort sig besväret att köpa, skicka och trixa.

Jag blir varm i hela mitt hjärta. Det är såna här saker som gör mig rörd till tårar, som gör mig extra glad, och som får mig att bestämt veta att mina praliner är värda allt.

Tack min vän, du vet hur man uppskattar sina vänner! Skum härlig känsla att känna sig uppskattad, en helt vanlig tisdag.

Jag älskar dom varje dag i veckan…

När jag ser mina juveler, det spelar ingen roll vem av dom det är, så går det en stöt genom hela kroppen. Stöten som går genom kroppen är bara kärlek. Det finns inget annat i den än väldigt stark kärlek. Stöten som går från top till tå är laddad med så mycket kärlek.

Jag kan inte få nog av mina barn. Jag kan reta ihjäl mig på dom, jag kan gå helt bananas på dom, och jag kan gapa och skrika på dom. Men jag älskar dom som fruktansvärt mycket. Det finns inte så mycket ord, det finns inga ord som riktigt kan beskriva HUR mycket jag älskar dom. Dom är stora och vuxa alla 3. Men när man ser dom ligga i soffan och sova, eller se dom ligga i sängen och sova, så oskyldiga och så underbara, jag blir knäsvag och mitt hjärta svämmar över av kärlek.

Varje gång jag träffar mina juveler får jag bevisat för mig att all tid, alla bråk, alla hårda regler och att inte ge efter för sina beslut har gett mig världens bästa barn. Dom missar aldrig att säga att dom älskar mig, dom missar aldrig att bevisa att jag är älskad. Dom missar ibland att diska, plocka undan tvätt. Dom missar ibland att göra det jag bett dom om. Det är då jag går bananas, det är då jag skriker och gapar det är då dom tittar på mig och sen tittar på varann och säger
-Du har fan damp mamma!

När jag sen kommer hem dagen efter från jobb, då är allt gjort som jag bett om, skriket om, dampat om. Det är tillräckligt med bevis för att jag ska veta att dom har respekt och att dom älskar mig. Bevis på att dom vill vara bra människor.

1an, 2an & 3an Jag älskar er av hela mitt hjärta, varje dag i veckan. 

Min älskade vän…

Till min älskade vän!

Det gör mig ont att veta att du inte mår bra. Det gör ont i mitt hjärta att veta att du sitter där och grubblar och försöker förstå, försöker laga och försöker vara hel.

Men det gör mig samtidigt glad och så lättad att du kommit dithän. Dina olika beslut gör mig glad, jag vet att du är på rätt väg. Jag har under väldigt lång tid försökt att få dig på rätt väg, säga rätt saker. Även om de rätta sakerna ibland har gjort väldigt ont, så hoppas jag att du idag förstår att de hårda och sanna ord jag sagt, bara har varit i ren välmening.

De ord jag har sagt har gjort att du valt rätt väg. Inte den kortaste och inte den lättaste vägen. Tvärtom. Det är en lång väg du bestämt dig för, men vägen kommer leda dig till en fri människa. Fri från alla skuldkänslor och fri från allt hat och besvikensle. Vägen du valt min vän, kommer göra dig till en ny friare människa.

Min älskade vän, ditt hjärta är utav guld. Ditt hjärta har bara guld. Du är full av empati, förståelse och kärlek. Men du lägger allt detta på fel personer. Du ska lägga det på din bästa vän, dig själv! De vänner du har runt dig, alla som vet alla som förstår vet att det finns där. Det är dags för dig att visa din bästa kompis att alla dessa fina underbara egenskaper finns. Hon, din bästa vän behöver det mest just nu.

You have to do whats right for you.
No one walks in your shoes.

Du behöver inte mina goda råd längre, du behöver inte mig som vägvisare längre. Du har idag bevisat för mig att du är inne på rätt väg. Du behöver mig som stöd ibland, när du tvekar på att vägen du valt är rätt. Då finns jag för dig, där och då.

Min älskade vän, jag älskar dig av hela mitt hjärta! Jag kommer alltid finnas för dig, du behöver aldrig någonsin känna dig ensam när du går längs vägen. Men nu är det bara du som kan göra de stopp som krävs, för att nysta upp reda ut och lämna bakom dig. Det är bara du som vet och känner när det är dags att fortsätta, för att göra nästa och nästa och nästa. Det är bara du som vet hur många stop som behövs göras. När du väljer att vandra vidare, finns jag där. jag finns där för dig min älskade vän, för att klappa dig på axeln berömma och berätta att du gjort rätt.

Hur jag vet att det är rätt? Det vet jag inte, det är bara du som vet. Eftersom du gör ett stopp är jag säker på att det var rätt.

Min älskade vän I love you big time!

Storstädade mina mail, hittade en skatt…

Älskar. Saknar. Längtar. Hoppas. Gillar. Lämnar. Kramas.
Längtar inte. Hoppas inte. Hatar inte. Vill inte. Vill. Upp och ner.
Ner och upp. Du och jag. Jag och du. Jag längtar så mycket.
Och jag längtar så mycket inte. Men jag älskar så mycket
och saknar så mycket och jag kommer att sakna så mycket.

Gick igenom jätte gamla mail idag, då hittade jag denna som
är skriven av en mycket speciell tjej. En tjej som har en mycket
speciell plats i mitt hjärta. Den är från 2009.

Should I stay or should I go…

Jag har oftast inget emot förändringar. Så länge en förändring är utvecklande, så är förändringar välkomna. Men ibland är förändringar bara till det sämre, och dessa förändringar tar längre tid att vänja sig vid. Ibland vill man bara att det ska vara som förr. Just nu skulle jag kunna ställa mig upp och bara skrika till alla runt mig:

Jag vill att det ska vara som förr!!!

”Förr” jobbade jag med B. Med B var allt enkelt, hon var ödmjuk, omtänksam och hon och jag jobbade tillsammans varje dag utan problem. Skulle det vara semester kollade vi alltid med varann innan något bestämdes. Aldrig att vi tog varann förgivet, eller satte jaget först. Vi fanns alltid där förvarann. Ingen av oss var hemma för att vi hade en fis på tvären. Man gick till jobb och blev frisk av att vara där. Skratt och värme gör en frisk.

Sedan dag 1 har jag älskat mitt jobb. Jag har aldrig vaknat en morgon och tänkt ”jag vill inte gå till mitt jobb”. Vissa perioder av mitt liv, har mitt jobb varit min räddning och min ”borg”.

Men så kom förändringen, och förändringen är inte utvecklande det minsta. Förändringen är ett störmoment som gör mig helt galen vissa dagar. Förändringen har egentligen ett gott hjärta, men inte i närheten av ”förr”.

Vissa dagar längtar jag efter ”förr” så pass mycket att det stundtals blir jobbigt. Jag har för första gången på många år tänkt tanken att söka mig vidare, vidare där förändringar är utvecklande.
Där förändringar inte är blonda och egocentriska. Där förändringar inte har blöt lång näsa…

Men gräset har kanske exakt samma färg på andra sidan? På andra sidan kanske det inte skett någon förändring i färgfabriken, som utvecklat ett grönare gräs?

I mitt huvud hör jag låten ”should I stay or should I go”…

En ”glamourig” måndag i mitt liv…

Tillbaks till vardagen, tillbaks där allt är som det ska och där jag är mig själv. 
När jag öppnade mailboxen blev jag glad, där låg ett mail ifrån en kollega som ville bjuda mig på middag. En kollega som är världens roligaste, och som jag gillar jätte jätte mycket.

Han jobbar i en annan stad, och vi försöker träffas varje gång han är här. Denna gången var det med väldigt kort varsel, och det gick inte riktigt att få ihop det. Men jag blev glad, för det är trotts allt tanken som räknas.

Det blir middag ikväll hos en av mina änglar. Det var så länge sedan jag träffade henne, och det ska bli så skönt att få äta hennes vällagade mat, krypa upp i hennes soffa och bara må så där riktigt bra som man gör hemma hos henne. Hon kommer att ta hand om mig, fylla på min energi och se till att varje minut där hemma är bra minuter. Hon har det bara i sig, och det är en fantastisk egenskap.

Idag på morgonen fick jag ett sms ifrån

Han:
-Onsdag?
Jag:
-I min kalender står det måndag!?
Han:
-Egentligen för tidigt, men du kan få mig att skratta ändå!
Jag:
En kul egenskap tycker jag!?
Han:
-Mycket!
Han:
Ja eller nej?
Jag:
Nej
Han:
En annan dag?
Jag:
Självklart!
Han:
🙂

En glamourig måndag i mitt helt vanlig liv. 

Hjälps åt…

När jag kom hem ifrån jobb, då hade 2an diskat all disken. Han hade vikt och lagt in sin tvätt. Han hade bäddat sängen.

När 3an kom hem ifrån sin träning, gick han rakt fram till mig gav mig världens mysigast kram, tackade mig så jätte mycket för att jag hämtade nycklar och busskort till honom innan idag. Han sa till mig: –Du var min räddare i nöden mamma.

När jag var i affären och handlade efter jobb, ställde jag mig i en kassa där dom endast tog kort. Framför mig i kön stod en ung tjej, hon skulle bara ha en påse jordnötter. När hon kommer fram, då ger hon kassören en 20a. Kassören föklarade för henne att tyvärr, dom tar bara kort i den kassan. Jag säger till kassören att ta det på mitt kort, tillsammans med mina varor. Hon tittade på mig, tackade så hemskt mycket flera gånger. Hon frågade om jag ville ha hennes 20a. Jag sa nej tack, ta dina jordnötter på bandet, det är okej. Hon tackade igen innan hon försvann.

Innan ringde jag till 1an, jag frågade vad han gjorde? Han sa att han lagade mat till Z, för hon var jätte jätte hungrig. Hon hade precis kommit hem ifrån stallet och hungern gjorde att hon var inte jätte pigg och glad. Jag bad att få återkomma lite senare, så att 1an kunde få laga mat, och Z äta mat i lugn och ro.

Med detta inlägg vill jag uppmana alla att hjälpas åt, allt blir så mycket lättare. Alla blir gladare, och livet blir lättare att leva. Var rädda om varann, ta hand om varann och hjälp åt!

Fett dåligt kom-ihåg!

Jag älskar så klart mina juveler precis som dom är. Med alla deras brister, och alla deras goda och bra sidor. Men många av mina juvelers mindre bra sidor, har jag själv varit med att skapa.

Idag ringer 3an:
–Hej! När du har din lunch, kan du köra hem och hämta mina skåpsnycklar och mitt busskort?
Jag:
–Fanns det mycket som du skulle komma ihåg imorse, eftersom du glömde både nycklar och busskort?
3an skrattar lite och svarar:
-Nej, men jag sov lite länge och fick brådis. Men kan du vara snäll att göra det för mig?Jag:
-Självklart!
3an:
-Tack mamma, jag älskar dig!
Jag:
Jag älskar dig med, och jag är evigt tacksam att du iallafall kom ihåg dig själv imorse!

3an är som sagt lillebror. En lillebror som aldrig har behövt komma ihåg själv. Vi, alla runt honom, har tänkt åt honom. Alltid. Han behöver och har aldrig behövt komma ihåg en tid till någon träning. Det har andra skött. Han kallar sin bästa och äldsta kompis för ”sin almanacka”. Men jag har ju G, jag behöver inte skriva upp något. G går i samma klass, dom har gått brevid varann sen dagis. Dom spelar i samma lag, och G vet att det är lika bra att komma ihåg och påminna.

3an är sämst på att planera, men allt löser sig ändå. Han har en förmåga att engagera alla runt sig, så allt löser sig för honom. Men när man ser 3an, när man ser hans breda leende och hans bedjande blick, då är det lätt att komma ihåg åt honom.

1an och 2an tycker att han är bortskämd, och dom är säkra på att han inte kommer att klara sig själv någon gång. 3an tror så klart precis tvärtom.

Genetiskt bra dagar…

Mina barn får ofta små handskrivna lappar. Dom hittar dessa små lappar lite varstans. Ibland kan en liten lapp med texten ”Jag älskar dig” ligga på tangentbordet när dom öppnar datorn i skolan på morgonen. Ibland sitter det en liten lapp på badrumspegeln med texten ”Du är snyggast i hela världen”. Oftast ligger det en lapp på torsdagsmorgonen, när det är början på pappaveckan att dom ska ha en bra vecka hos pappa.

I fredags hade jag semester, och i torsdags innan jag gick hem la jag en ”Godmorgon, ha en bra fredag”-lapp i kaffeburken till min kollega. Jag visste att hon skulle se den först. Sen la jag en på ostfatet i kylen till min andre kollega. Men han är så där manligt manlig, så han uppskattade inte att jag inte stängt igen påsen, så osten var som en skosula. Han tyckte den gula post-it lappen var mjukare än osten.
Men innerst inne vet jag att han uppskattade att jag skrev att det var fredag och att han skulle försöka ha en bra frukost utan mig. Min kvinnliga kollega uppskattade det jätte mycket. Det är mysigt med små lappar med fina ord på.

I fredags hade jag det så mysigt med min moster. Hon är en underbar människa, som pratar hela tiden. Vi har skrattat och haft bra dagar tillsammans. Hon har fått träffa alla juveler, och det var ett mycket kärt återseende.

På frukosten i fredags, så frågade min moster efter juice. Hon ville ha det, för hon tycker att det går lättare att skölja ner sina tabletter med det. Jag hade ingen juice. Givetvis skulle min moster få juice, för det var verkligen det enda hon frågade efter. Så jag köpte under dagen juice. På tidig kväll satt hon i soffan och läste, jag hällde upp ett glas rödvin till henne. Hon hade det bra, och det njöt jag av. Att få se min mammas syster sitta där i min soffa, fullständigt avslappnad med ett glas vin och sin läsplatta. Jag önskar jag kunde få göra det till min mamma. Jag önskar att jag skulle kunna få skämma bort min mamma på det sättet. Men jag njöt jag av att kunna göra det för min moster.
Jag står där i köket och gör mat, kommer på att jag ska påminna min moster om att hon måste ta sina tabeletter. Jag hade köpt jucie, och kände mig nöjd med just det köpet, för det skulle bli lättare för min moster, och jag vill henne allt väl. Jag säger:

–Glöm inte att ta dina tabletter!
Moster:
-Det har jag redan gjort!
Jag:
-Va? Har du? Med jucie?
Moster:
-Nä, jag sköljde ner dom med rödvn!

Min kärlek till rödvin, min filosofi om att rödvin verkligen passar till allt, det är helt säkert genetiskt!