Påsken är över, solen är kvar…

Vilken helg, vilken påsk och vilket väder! Jag blir på så glatt humör när solen visar sig, när den värmer och ger färg på min bleka hy! Det finns inget bättre väder, än vår och sommarväder.

Påsken har varit MAT. Påsken är nya julen. Jag låg i soffan i söndags och kände mig som en julagris. Jag var så mätt, och jag var så trött. Jag hade nog inte en cm tillgodo i min mage den kvällen.
Men hur gott är det inte med god mat, och god dricka till det? Livskvalitet stavas det.

Jag har haft tid och möjlighet att träffa både vänner, släkt och familj denna helgen. Det har varit kul, inspirerande och otroligt rogivande att få umgås med dessa människor. Handplockade rakt in i
mitt liv.

 

Va rädd om dom du tycker om…

Igår innan arbetsdagen var slut, så bestämdes det att LåsM skulle bjuda på fin frukost idag. Det är hans födelsedag idag, så det är inte mer än rätt att han bjuder på frukost. Idag kom han med gott pålägg och var inne på kondiset och köpte nybakade frallor.

Hemma hade jag allt jag behövde för att göra en tårta, så jag slängde ihop en tårta igår kväll. En tårta som LåsM skulle få idag. Det var hans födelsedag, och man ska skämmas bort när man har födelsedag tycker jag. Man blir aldrig för gammal för att fylla år. Man ska vara rädd om dom man tycker om.

Igår ringde jag och gratulerade en av mina änglar. Vi pratade lite om allt möjligt, hon skulle ha kalas idag för familjen. Min ängel är en underbar människa, men enormt många goda och varma sidor. Hon har rest med mig genom hela ”ungdomshockeysverige”. Hon har gråtit med mig, och hon har skrattat med mig. De livet hon levt, det hon upplevt har gjort henne till en varmhjärtad förstående människa, men som ingen sätter sig på längre. Hon är en av de finaste pralinerna i min godispåse. Precis när vi lagt på, så fick jag ett sms av henne:

Hann ju inte säga…Du är jätte välkommen att fira jul med oss ♥ ♥

Dessa ord fick mig att gråta av glädje, av samhörighet och av att jag känner så varmhjärtade människor. Denna julen är första julen sen jag skilde mig som jag inte har haft någon att fira jul med på själva julafton. Det har varit lite jobbigt. Men jag har inte försökt tänka så mycket på att det, utan tänkt att det löser sig säkert. Löser det sig inte, så får jag göra det så bra det går ändå. Men det löste sig, för att jag människor runt mig som är rädda om dom de tycker om.

Ni värmer mitt hjärta…

Min telefon ringer kl 4 på morgonen. Jag svarar med ett hest hallå? Hej det är jag, vad gör du? Det är 2an som ringer. Jag sover hjärtat!?! Okej, ja ja… vi pratar lite och se lägger vi på när vi kommit fram till att han tar taxi till juvelpappan. Innan jag lägger mig till rätta igen så tänker jag på vad han sa: -vad gör du? Brukar jag göra något annat än sova vid den tiden? Ibland har det hänt så klart att jag satt nyckeln i låset runt den tiden. Det var nog mer när det var sommar… jag börjar tänka och fundera och det är dömt till att somna om.

En timme senare ringer min klocka, jag går upp, klockan är 5. Jag går in och väcker 3an som ska iväg och spela hockeymatch. Jag känner mig mer död än levande. Jag går som om jag fortfarande sovar och tar på mig ett par träningsbyxor en huvatröja. Måste sätta mig i soffan när jag tar på mig ett par ankelsockar som jag hittade i min byrå. 3an är minst lika trött som jag. Vi säger ingenting till varann, vi bara gör det som ska göras. Jag borstar igenom håret, drar på mig en mössa tar på mig min röda jacka, och ett par träningsskor. Jag går ner till bilen kör fram den till vår port och väntar på att 3 an ska komma ner. Kör och hämtar 2 av hans kompisar, sen till ishallen och lämnar av killarna. Jag vinkar åt 3an och när jag kör därifrån saknar jag honom redan. Min älskade lille 3a. Han ger mig så mycket energi och kärlek. Jag älskar honom så att det gör ont…

Jag kommer hem, slänger av mig mina kläder kryper ner i sängen lägger mig till rätta för att försöka somna om. Jag är så trött. Jag har precis somnat då kommer första smset från Dåtid. Va fan gör han uppe så här tidigt? Skjut mig…

20 minuter senare sitter jag med en kaffekopp men nytt kaffe i muggen, och barnprogram på tv. Dåtid skickar ett sms till, jag läser det. Mina tårar rinner vid detta laget ner på mina kinder. Han framkallar så myckt känslor så det går inte med ord  att berätta så att ni förstår. Jag lägger mig i fosterställning i soffan och bara gråter högt, jag gråter ut allt det som gör ont, jag tar filten på mig. Filten som ligger i min soffa som jag fått av Dåtid. Jag gråter så att mina ögon blir röda och svullna. Jag hör hur min telefon plingar till. Det är PM, inte sms. Jag reser mig upp, tar telefonen. Filten ligger på mina ben, den värmer det känner jag. Jag läser Pmet i min telefon. Tårarna slutar rinna, jag blir varm i mitt hjärta när jag läser, jag ler när jag läser…

Godmorgon fina 😊 Måste bara säga ett par ord till dej… Har precis läst lite i ”Nickans värld” Hur kan man skriva så bra? Det är så in i jävla helvetes bra Då får lixom till allt! Måste tilläggas att jag skrattar mest, ibland hysteriskt.. Som den där kvinnan från kronofogden… Hennes man hade varit med en annan MAN Svartsjuk? Nja kanske inte… Du lyckas ialla fall få med så mycket i dina texter.. Ähhhhhh… Vill bara säga att JAG gillar det DU skriver, jag gillar DIG för att du är som du är

När du skickar detta fina fina du, vet du inte hur lägligt dessa underbart fina ord kommer. Hur varmt det blir i mitt hjärta, och hur gråten kommer av sig. Istället för sorg känner jag glädje över hur underbara människor jag har runt mig, som uppskattar mig för den jag är. Tack!

Jag ligger kvar i soffan, kollar en stund på morgontv på TV4. Sen tar jag tag i mig själv. Jag börjar med att byta lakan i min säng. Jag bytar till det fina påslakansetet jag fick av min älskade favvo när jag fyllde år. Jag stoppar tvättmaskinen full med påslakan och örngott som har många salta tårar i tyget. Bort bort bort…

Jag forstätter med att städa hela lägenheten. Våttorkar överallt, dammsugar och torkar golven. Precis när jag ställt in dammsugaren och hinken i städskåpet öppnas ytterdörren. Det är 2an. Min underbara 2a. Det första han säger när han kommer in är Här luktar gott mamma. Han kryper ner i soffan jag lägger filt på honom, går omkring och tänder ljus. Jag ställer mig i köket och börjar med maten. Jag kollar 2an, han sover som en liten gris. Underbara unge.

Det är levande ljus tända i hela lägenheten, maten står i ugnen snart klar för att ätas. 2 an har vaknat och ligger och  kollar fotboll på tv och njuter av att det är söndag och att han är hos sin mamma. Det är bara han och jag, det är kvalitetstid.

Jag har slagit in juvelpappans present i cellofan. Gjort ett fint litet paket av tavlan han ska få med massa fina ord om honom, som kommer från våra juveler och mig. Han förtjänar endast det bästa, för bättre pappa till mina barn går inte att uppbringa. Ingen kan någonsin ta det ifrån honom, att han är bästa pappan.

Jag har fortfarande smärta i mitt hjärta, men det är mer glädje än sorg nu. Alla runt mig ser till att jag mår bra bara genom att finnas, och vara helt underbara medmänniskor och juveler!

Ibland är det sorgligt & ibland är det jäkligt kul…

Igår var jag på medarbetarsamtal hos min chef. Allt gick bra och jag fick både ris och ros. Mest ros, nästan inget ris alls. Jag får ofta höra att jag är en stark person, som får alla runt omkring mig att må som jag mår. Är jag glad, är alla runt mig glada och alla mår bra. Mår jag inte bra och inte är glad, då är ingen annan det heller. Jag påverkar människor runt mig. Jag vet om att det är en av mina negativa sidor, iallfall när jag inte mår bra och inte är glad.

Det var ett givade samtal jag hade med min chef, och jag är nöjd med det vi kom fram till och det jag fick sagt. När jag kom tillbaks ifrån mötet berättade jag för personen som betyder allt för mig vad som blivit sagt. Hon vet hur man lugnar mig, hon vet hur man peppar mig, hon vet när jag behöver höra sanningen och hon vet när hon bara behöver vara tyst.

Hon gav mig de finaste orden, orden som fick mig att börja gråta. Mitt på ljusa dagen när jag satt i min stol på mitt arbete, föll tårarna för att jag fick så fina ord skrivit till mig. Jag ska dela med mig av en liten del.

C: –Jag är stolt över dig
Jag: –Tack, va snällt!
C: – Men jag är det! Du är en så himla bra mamma till dina fina pojkar, du har ett rikt socialt liv och du är bra på att knyta människor till dig. Skilde dig och fast att du har haft hjärtesorg av värsta sorten  så har du varit en pärla på ditt arbete och får så mycket beröm!! Det är du sååå värd
Jag: –Nu börjar jag gråta!

När jag läser detta, då blir jag så varm i mitt hjärta. För ni ska alla veta, att det finns många många gånger under årens lopp som jag har tvivlat på mig själv, min egen förmåga att både vara bra kollega, bra mamma och bra medmänniska. Jag har många gånger tvivlat på att jag gör rätt saker, för rätt personer. Jag har fått sålla rejält bland vänner och skaffat mig en del ovänner under de senaste åren.

Ni ska veta att jag inte alltid varit så glad i mitt hjärta som jag visat utåt. Det finns många många gånger som jag har tänkt tanken på att ge upp, lägga mig ner dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän allt var över. Men jag är inte den typen av människa. Jag kan inte ligga still så länge för det första, för det andra är jag inte en människa som  ger upp något jag tror på. Jag tror på mig själv mer än någonsin! Jag älskar att vara jag, och jag njuter av alla människor jag har runt mig. De som finns kvar runt mig, dom har jag fått välja om, och välja med omsorg! Att gråta och skratta tillhör livet. Ibland är det sorglig och ibland är det jäkligt kul. Något som var väldigt kul idag, det var när jag under morgonen pratade med min kollega 2 trappor upp, via Skype!

Hon berättade att hennes son A, skulle ha maskerad på sitt dagis idag. Det var bestämt att A skulle vara skelett! Skelettdräkt var inköpt. Så blev det idag, och skelettdräkten skulle på As lille kropp. A är 4 år, och A har en vilja av stål och A är det sötaste man kan tänka sig. Imorse när As mamma skulle ta på A skelettdräkten hände något i As lilla 4-åriga hjärna. Han skulle INTE vara skelett, och visade inte en enda tendens till att vilja ändra på detta plötsliga beslut. Nej nej!

Vad gör man som stressad mamma, när man står där med skelettdräkten och ungen inte vill ha den på! Jo, man frågar ungen vad vill du vara då istället för skelett? Hur ofta blir svaret VINDRUVA? Det kan jag inte svara på, men just denna morgonen var det As svar. Han ville inte vara något annat än en VINDRUVA!
Men som jag sagt innan, mammor brukar få rätt! Det slutade med att A fick på sig skelettdräkten och kom iväg till maskeraden på dagis.

Underbara goa unge, och tack C för att du finns!

Skumt…

På ett av mina första jobb, där träffade jag juvelpappan. På samma arbetsplats träffade jag också många av de personer som skulle visa sig vara mycket mycket värdefulla fina vänner. Praliner, som får vara i min godispåse.

Skrabban är en sån. Han gör små värdefulla rara saker som får en att må bra. Som idag tex. Idag kom det en vaderad grön påse med posten till mitt arbete. Att: mitt namn! Där i låg en påse rosa skumtomtar. Runt den genomskinliga påsen med skumtomtar i är det en etikett med hjärtan, och med fin text står det ”Skumtomtar”. Ni ska veta att skumtomtar, är något av det bästa godiset jag vet. Detta vet min vän. Jag ler bara jag skriver om det, bara jag tänker på att han tänkt på mig. Att han gjort sig besväret att köpa, skicka och trixa.

Jag blir varm i hela mitt hjärta. Det är såna här saker som gör mig rörd till tårar, som gör mig extra glad, och som får mig att bestämt veta att mina praliner är värda allt.

Tack min vän, du vet hur man uppskattar sina vänner! Skum härlig känsla att känna sig uppskattad, en helt vanlig tisdag.

I love goodiebags…

Tänk att det redan är fredag igen! Var tog tiden vägen?

Känns som det var i förrgår jag var på party!

Jag ska på party imorgon med. Med ett gäng galna tjejer, ska vi hem till en sprudlande glad, energisk, hysteriskt aktiv underbar tjej. Bubbel och goodiebags är utlovat. Jag som älskar både bubbel och goodiebags!
Jag blir fullständigt lyrisk av goodiebags.

 

Min älskade vän…

Till min älskade vän!

Det gör mig ont att veta att du inte mår bra. Det gör ont i mitt hjärta att veta att du sitter där och grubblar och försöker förstå, försöker laga och försöker vara hel.

Men det gör mig samtidigt glad och så lättad att du kommit dithän. Dina olika beslut gör mig glad, jag vet att du är på rätt väg. Jag har under väldigt lång tid försökt att få dig på rätt väg, säga rätt saker. Även om de rätta sakerna ibland har gjort väldigt ont, så hoppas jag att du idag förstår att de hårda och sanna ord jag sagt, bara har varit i ren välmening.

De ord jag har sagt har gjort att du valt rätt väg. Inte den kortaste och inte den lättaste vägen. Tvärtom. Det är en lång väg du bestämt dig för, men vägen kommer leda dig till en fri människa. Fri från alla skuldkänslor och fri från allt hat och besvikensle. Vägen du valt min vän, kommer göra dig till en ny friare människa.

Min älskade vän, ditt hjärta är utav guld. Ditt hjärta har bara guld. Du är full av empati, förståelse och kärlek. Men du lägger allt detta på fel personer. Du ska lägga det på din bästa vän, dig själv! De vänner du har runt dig, alla som vet alla som förstår vet att det finns där. Det är dags för dig att visa din bästa kompis att alla dessa fina underbara egenskaper finns. Hon, din bästa vän behöver det mest just nu.

You have to do whats right for you.
No one walks in your shoes.

Du behöver inte mina goda råd längre, du behöver inte mig som vägvisare längre. Du har idag bevisat för mig att du är inne på rätt väg. Du behöver mig som stöd ibland, när du tvekar på att vägen du valt är rätt. Då finns jag för dig, där och då.

Min älskade vän, jag älskar dig av hela mitt hjärta! Jag kommer alltid finnas för dig, du behöver aldrig någonsin känna dig ensam när du går längs vägen. Men nu är det bara du som kan göra de stopp som krävs, för att nysta upp reda ut och lämna bakom dig. Det är bara du som vet och känner när det är dags att fortsätta, för att göra nästa och nästa och nästa. Det är bara du som vet hur många stop som behövs göras. När du väljer att vandra vidare, finns jag där. jag finns där för dig min älskade vän, för att klappa dig på axeln berömma och berätta att du gjort rätt.

Hur jag vet att det är rätt? Det vet jag inte, det är bara du som vet. Eftersom du gör ett stopp är jag säker på att det var rätt.

Min älskade vän I love you big time!

En helg i mitt nästa liv…

Fredag, och snart är det helg. Det ska bli otroligt skönt med helg. Veckan har varit intensiv, intensiv är ett milt uttryck i sammanhanget.

Helgen är laddad med party, och jag som älskar party! En stor 40 års fest väntar runt knuten, och det ska så klart bli riktigt kul. Lite vin med goda vänner ska också hinnas med och mina juveler ska få sitt av sin mamma. Uppmärksamhet och god middag.

Tänk att helger kommer så lägligt och perfekt vecka efter vecka. Man tröttnar verkligen aldrig på ordet helg, eller helg i sin fysiska form. I mitt nästa liv vill jag bli helg…

Det som inte dödar, det stärker…

Äntligen hemma efter 62 mil i bilen, och 52 av dom med regn. Enormt dålig sikt, miljoner lastbilar och ögon som svider och en kropp som skriker är det skönt att sitta här i min soffa, med en kopp te. Försöker samla mig. Försöker få alla känslor och tankar att landa försiktigt i min kropp så jag kan gå och lägga mig.

Jag saknar mina juveler så att det gör ont i varje del av min kropp och i mitt hjärta. Jag saknar mina änglar och jag saknar att vara trygg och bekväm i mitt eget liv. Jag har under 3 dagar pressat mig till bristningsgränsen, så när jag vaknade imorse ville jag bara hem. Hem till det vanliga, och där jag kan vara mig själv.

Dessa dagarna har varit lärorika. Dessa dagarna har fått mig att inse och förstå det jag inte insåg och förstod innan. Jag är trotts allt glad att jag gjorde detta. Det som inte dödar, det stärker!

En mätsticka för vänskap…

Jag satte hennes och min vänskap på prov. Jag satte den realtion vi har idag på prov. Hon och jag satte oss i bilen och körde 60 mil. Vi kunde bara sitta där, bara hon och jag. Det fanns ingen annanstans att ta vägen om det skulle bli så där jobbigt, ingen av oss kunde fly.

Det gick ganska så bra. Vi pratade och skrattade om det mesta. Hon och jag har varit vänner i över 22 år. Det finns saker som aldrig kommer att bli som förr och det finns saker som aldrig har varit förr, men som är nu.

Saker hon gör ibland får mig att bli osäker. Saker hon gör får mig att känna mig osäker på vad hon egentligen vill. Men dom problemen och känslorna är bara mina såklart, inte hennes.

Igår hände saker som fick mig att känna så, jag kände att jag bara ville hem. Hem där hon inte kan göra mig illa, hem där jag har dom som förstår och dom som skyddar mig med allt dom har. Men jag fick vara kvar, och ta hand om de känslorna som kom och de känslorna och osäkerheten som jag kände. Jag kunde verken fly eller gömma mig.

Jag kan så klart fly och och ta bilen till människor som kan hjälpa mig att gömma mig även här, 60 mil ifrån min trygghet. Men jag gjorde inte det. Jag stannade kvar och tog hand om allt som bubblade inom mig. Det var något som tömde mig på energi. Somnade trött och orkeslös på kvällen.

Jag vet inte varför jag gör detta mot mig själv. Jag vet inte om jag behöver vara orolig att hon ska göra mig illa och såra mig djupt igen. Jag gör nog detta för att testa henne, oss och vår nya vänskap. Jag tror att detta är en bra mätsticka för var vi ska stå, hur vi ska stå och framförallt hur ska jag känna.