Jag älskar dom varje dag i veckan…

När jag ser mina juveler, det spelar ingen roll vem av dom det är, så går det en stöt genom hela kroppen. Stöten som går genom kroppen är bara kärlek. Det finns inget annat i den än väldigt stark kärlek. Stöten som går från top till tå är laddad med så mycket kärlek.

Jag kan inte få nog av mina barn. Jag kan reta ihjäl mig på dom, jag kan gå helt bananas på dom, och jag kan gapa och skrika på dom. Men jag älskar dom som fruktansvärt mycket. Det finns inte så mycket ord, det finns inga ord som riktigt kan beskriva HUR mycket jag älskar dom. Dom är stora och vuxa alla 3. Men när man ser dom ligga i soffan och sova, eller se dom ligga i sängen och sova, så oskyldiga och så underbara, jag blir knäsvag och mitt hjärta svämmar över av kärlek.

Varje gång jag träffar mina juveler får jag bevisat för mig att all tid, alla bråk, alla hårda regler och att inte ge efter för sina beslut har gett mig världens bästa barn. Dom missar aldrig att säga att dom älskar mig, dom missar aldrig att bevisa att jag är älskad. Dom missar ibland att diska, plocka undan tvätt. Dom missar ibland att göra det jag bett dom om. Det är då jag går bananas, det är då jag skriker och gapar det är då dom tittar på mig och sen tittar på varann och säger
-Du har fan damp mamma!

När jag sen kommer hem dagen efter från jobb, då är allt gjort som jag bett om, skriket om, dampat om. Det är tillräckligt med bevis för att jag ska veta att dom har respekt och att dom älskar mig. Bevis på att dom vill vara bra människor.

1an, 2an & 3an Jag älskar er av hela mitt hjärta, varje dag i veckan. 

Stackars barn…

Läser i tidningen om barn som misstänkts blivit sålda pga fattigdom. Barn som blivit kidnappade av misstänkta pedofiler. Barn som hittats och där de biologiska föräldrarna vill ha tillbaks sitt barn dom en gång gav bort, för att dom inte hade råd att behålla barnet.

Är det en förälders rätt att göra så mot ett barn? Att bara ta tillbaks? Blir barnet lyckligare av det? Är det en förälders biologiska rätt att bara ta tillbaks? Barnet har levt i fattigdom, och ingen vet vad det stackars barnet har fått vara med om. Barnet kommer att få leva i fattigdom hos de biologiska föräldrarna, och gud vet vad barnet kommer att få vara med om hos sina biologiska föräldrar. Men fattigdom eller rikedom, vad spelar det för roll? Vem säger att det finns mer kärlek hos föräldrar med pengar, än hos de föräldrar som lever betydligt enklare och fattigare?

Pengar underlättar att leva, har du mycket pengar kan du köpa dig framgång och du kan köpa dig saker. Men du kan aldrig köpa kärlek. Föräldrarna jag läser om har sålt sitt barn för en summa pengar, som i svenska mått mätt inte ens räcker till en månads hyra till en lägenhet. Men i deras mått mätt, räcker det att leva och mätta många barns munnar länge länge. Olagligt så klart, och jag tycker inte att dom ska komma undan en sekund. Man gör inte så, man behandlar inte ett barn på det sättet. Man behandlar inte någon så. Få sitt liv mätt i pengar, gör det någon lycklig? Skulle inte tro det.

Jag läser om flickan som försvann på en semsterresa i Portugal. Polisen undersöker nu om hon kan ha rövats bort av en liga full med pedofiler. Det gör ont i hela min kropp när jag läser det, tänk om det är så? Tänk om hon fortfarande lever, och tänk efter vad hon har fått vara med om? Man vill inte ens ha tanken i sitt huvud. Hennes föräldrar har pengar, hennes föräldrar älskar sin lilla dotter mer än vad det finns ord. Dom har inte en sekund satt sig ner, och gett upp sökandet efter sin älskade lilla dotter, som så fruktansvärt bara försvann ur deras händer en semesterdag i soliga portugal. Dom har pengar, dom har råd att betala vad som krävs för att sökandet efter deras flicka aldrig ska ta slut. Dom kommer att betala pengar tills hon hittas. Hon har tur, det finns både kärlek och penger i den familjen hon kommer ifrån.

OM, jag säger om dom hittar henne i livet, hur mår hon då? Kommer hon någonsin få ett bra liv igen? Vad är bäst för henne? Inte för föräldrarna, utan för henne. Att vara i livet, och under alla dessa år utsatts för fruktansvärda saker, som man själv inte ens kan förställa sig? Eller att hon inte är i livet, utan får vara ifred, i lugn och ro på ”andra sidan”? Jag kan inte svara på den frågan, jag vill inte svara på den frågan.

Vad rör sig i huvudet på människor som gör barn illa? Hur kan man göra barn illa?

Vad är det som får biologiska föräldrar att bara ta sig rätten att ta tillbaks sitt barn? Ett barn som man en gång lämnat bort av olika anledningar?

Det som inte dödar, det stärker…

Äntligen hemma efter 62 mil i bilen, och 52 av dom med regn. Enormt dålig sikt, miljoner lastbilar och ögon som svider och en kropp som skriker är det skönt att sitta här i min soffa, med en kopp te. Försöker samla mig. Försöker få alla känslor och tankar att landa försiktigt i min kropp så jag kan gå och lägga mig.

Jag saknar mina juveler så att det gör ont i varje del av min kropp och i mitt hjärta. Jag saknar mina änglar och jag saknar att vara trygg och bekväm i mitt eget liv. Jag har under 3 dagar pressat mig till bristningsgränsen, så när jag vaknade imorse ville jag bara hem. Hem till det vanliga, och där jag kan vara mig själv.

Dessa dagarna har varit lärorika. Dessa dagarna har fått mig att inse och förstå det jag inte insåg och förstod innan. Jag är trotts allt glad att jag gjorde detta. Det som inte dödar, det stärker!

Exempel på en sms-konversation, på en tisdag…

Han:
-Villkorslöst länge sedan jag såg dig.
Jag:
-Du vet var jag finns om du vill se mig, villkorslöst 🙂
Han:
–Det är de som är det bästa med dig. Jag vet var du finns, men inte var jag har dig.
Jag:
–Vad menar du? Har vi någon överrenskommelse om att vi ska vara lydiga?
Han:
-Jag gillar när du är så dominant! 😉
Jag:
Jag vet! 
Han:
-hahaha..du är villkorslöst rolig. Saknar dig!
Jag:
 🙂

Blunda, tänk och känn!

Blunda, och så tänker du på någon som du saknar väldigt mycket. Fortsätt att blunda, och tänk på saker du upplevt med den här personen som är väldigt väldigt roligt. Något som du alltid kommer att komma ihåg.

Blunda, lägg händerna på magen. Känn efter hur det känns där inne. Det är liksom som att luften suger tag i tarmarna och får det till att kännas som en kittlande känsla på något sätt.

Blunda, tänk på personen du saknar väldigt mycket. Tänk tanken att du snart ska få träffa personen du saknar väldigt mycket. Att det bara ska vara ni, att det finns väldigt mycket timmar framför er som ni kommer att spendera tillsammans. Känner du? Känner du hur glad du känner dig?

Blunda, tänk på personen du saknar väldigt mycket. Det kommer att komma upp en bild på personen. Personen du saknar kommer att le åt dig, och i tanken kommer personen du saknar väldigt mycket säga:
-Jag saknar dig, och jag längtar tills vi ses!

På fredag, då anländer personen som jag saknar väldigt mycket. Då kommer personen som gör att det suger i min mage av längtan. På fredagkväll, då kommer personen som betyder väldig väldigt mycket för mig sitta i mitt kök och dricka champagne med mig. Den känslan får mig att bli väldigt väldigt glad.