Hokus pokus…

Min kompis K´s syster M har en dotter som heter S. M hade redan S sedan en tidigare relation när M träffade N. N är en rolig man, med mycket humor. Lite så där hjärtligt elak ibland. M, N och S blev som en liten familj och är än idag. Familjen har utökats med 2 döttrar till.

En dag när S var liten, så satt hon i bilen med N när dom började prata om att trolla. Trollkarlar och trollspön och trolleriramsor var något som denna dagen fick S att spärra upp ögonen och vara fascinerad till tusen. När dom satt där i bilen och S pratade om att trolla sa N:

– Att trolla är ingen konst, det kan väl alla?

–Nääääee sa S, det kan man inte. Det kan bara trollkarlar.

N sa då att han minsann kunde trolla, han kunde trolla så att S blev en höna! S spärrade upp ögonen och trodde inte alls på vad N sa.

S började skratta och sa: -Nej det kan du inte alls!

–Jo, det kan jag visst. Sa N. Kolla här sa N och viftade med fingret samtidigt som han sa Hokus Pockus nu trollar jag dig till en höna!

S som satt med stora ögon och helt tyst sa efter en liten stund:

-Titta du kunde inte alls trolla, jag är ingen höna!

N bara skrattade rakt ut och högt, sen sa han:

-Jag ser att du rör på din mun men det enda jag hör är ett himla kacklande. Så härmade N en hönas läte.

-Nej, jag är ingen höna sa S!

Så här höll det på ett bra tag, till S med gråt i halsen sa:
-Men jag vill juu inte vaaa en höna!

N fortsatte och skratta åt S och hennes kacklande läte!

När dom kör upp på uppfarten med bilen säger S helt förstörd:

-Jag vill ju inte va en höna, va ska mamma säga nu när jag kommer hem och e en höna?

Då viftar N med fingret och säger Hokus Pokus nu är du en människa igen!

-Hör du vad jag säger nu? Säger S med stora ögon och har torkat tårarna? Pratar jag som vanligt nu?

-Nu hör jag vad du säger, nu pratar du som vanligt igen säger N.

–Åh va skönt, för vad skulle mamma säga om jag var en höna?

Underbart är dagens ord…

Idag för 23 år sedan fick jag min första lille juvel. Alldeles liten, och helt underbar. I 23 år har han funnits i mitt liv. Jag har varit vansinnig, jag har varit förälskad, jag har varit arg, ledsen, glad och stolt över honom många gånger på 23 år. Han är en man med en stor portion humor, han är en kille med ett stort hjärta. Han är genom snäll, galet rolig och väldigt väldigt ömtålig.

23 år, man fattar verkligen inte var tiden tar vägen. Tänk att jag har barn som är 23 år, jag känner mig inte äldre själv. Ja förutom när jag reser mig från stolen och höften smärtar, för att jag börjat cykla och promenerar väldigt mycket mer än vad min kropp egentligen vill. Att jag just nu har fått ont i ischasnerven gör också att jag kanske borde tvivla på 23. Men annars känner jag mig inte en dag äldre faktiskt.

Grattis fina fina du, min älskade juvel! Jag älskar dig här ifrån till evigheten.

Idag börjar mitt studentfirande. Idag går startskottet, det blir en maraton vecka utan dess like. Fram tills på torsdag får jag fira alla andra underbara glada studenter. Då, på torsdag, är det 2ans tur att springa ut på trappan, sjunga studentsången och ta emot jubel skratt och hurra från oss alla. Jag är ett stor fan av studenter, det finns inte mycket som får mig att bli gladare än studenter och studentfester. Underbar stämning, alla glada studenter, alla stolta föräldrar och den feststämning det blir utav detta.

Underbart är dagens ord!

Dom ska grilla gris, men det ska inte Vi…

Sen Dom flyttade in i VÅRT hus, har Dom haft hur många roliga fester och tillställningar som helst. Dom har AW, Dom har kundevent, Dom har säljtävlingar, julfester, sommarfester och bara helt vanliga fester. Vi, vi har nästan aldrig några fester med jobbet. Jag blir avundglad på Dom och alla deras roliga fester.

Just nu står ett jätte stort partytält ute i trädgården här på jobb, Dom ska ha fest ikväll. Dom ska grilla hel gris. Dom ska ha jätte skoj, och Dom ska ha fest och det ska inte Vi. Jag vill också gå på Doms fest. Jag vill känna samhörgihet med mina kollegor, jag vill skratta och ha roligt med mina kollegor. Jag vill ha det som Dom.

Hos oss räknar man bara dollar, och pratar om siffror. Man drar ner och man effiktiviserar. Cheferna tror att samhörigheten mellan olika sammanslagna bolag ska komma av sig själv, i samma stund som man pratar om uppsägningar, om dollar och annat som bara chefer ser. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det inte blir så. Samtidigt som vi suktar efter en liten sommarfest, och våra chefer säger blankt nej för att inte det finns pengar, så ska Dom har grillfest i Vi´s trädgård.

För att en grupp ska hålla samman, måste gruppen känna disco (harmoni), gruppen måste lita på varann och gruppen måste ha kul tillsammans. Kommer det fler okända nya medlemmar till gruppen, måste de nya medlemmarna få känna sig välkomna känna att man ska försöka höra ihop. Jobba mot samma mål. En grupp har lika många viljor som medlemmar, och då behövs det en klar ledare som kan ta befälet och visa vägen. Ledaren måste också visa uppskattning och berömma och göra roliga saker för gruppen. Annars kommer gruppen aldrig jobba åt samma håll och aldrig heller lita på varann och känna gemenskap. Det kommer ofta att vara intriger i gruppen, om gruppen inte känner gemenskap och då bildas oftast grupperingar. Redan här borde det varit fest…

Nej, mer fester åt anställda säger jag. Det blir garanterat en bättre stämning och anställda känner sig glada och uppåt, och har saker att prata om som inte bara handalar om arbete. Mer fest på arbetsplatserna gynner det flesta, även cheferna som räknar dollar.

Jag borde blivit chef istället, det hörs lång väg!

En gåta, en Holger och en spindelskrämmare…

Jag följer en del bloggar, en del varje dag och en del lite då och då.

Vissa bloggare fångar mig mer än andra. Så klart, eftersom vi alla har vårt eget sätt att skriva på och framföra saker vi vill ha sagt på. Men något jag absolut inte kan med, det är när bloggare
skriver i gåtor. Det får mig att tappa lusten att läsa. Att skriva i gåtor menar jag inte att man kanske inte skriver ut personers namn, eller man inte skriver ut den stad man bor i, eller att man inte
lägger ut foto på familj, sig själv eller vänner. Utan man skriver det man vill ha sagt i gåtor, så jag som läsare får gissa mig till vad sjutton bloggaren vill ha sagt. Detta är så klart en ”skrivstil” bloggaren
själv väljer att använda sig av, eftersom man som bloggare helt och hållet får bestämma själv vad som ska visas utåt. Men jag som läsare tröttnar på såna inlägg. Det tilltalar mig inte det minsta, och jag
tror att det finns fler med mig som tycker lika.

I lördags var jag hemma hos M. M har renoverat sitt kök i sin etta. Jätte jätte fin har det blivit, och så god mat hon lagade i sitt nya kök. Det var en fröjd att sitta i hennes nya kök och bara njuta av god mat! MUMS!
M hade en fantastisk sak, förutom nytt kök! En spindelskrämmare. Att inte detta påfynd blivit nominerad till flera fina utmärkelser är för mig helt obegripligt! Det ser ut som en timer, du sätter i mojängen i
vägguttaget, då händer det! Denna spindelskrämmare sänder ut ett ljud som bara småkryp störs av. De äckliga varelserna får i klarspråk frispel och vill bara där ifrån! Så bra, för det är precis det jag också vill. Att
det bara precis ska försvinna.

Jag fick låna M´s spindelskrämmare. Jag och Holger (1ans lille hundvalp som jag passade denna kväll) kom hem, jag placerade spindelskrämmaren i vägguttaget i vardagsrummet. Jag gick på toa och gjorde 1an (Holger passade på att göra både ettan och tvåan på mitt köksgolv under denna tiden…just saying!), när jag kom tillbaks in i vardagsrummet kröp två svarta äckliga lagom stora spindlar på väggen.

Eftersom jag inte riktigt förstod varför, skickade jag ett PM till M och berättade att jag inte sett så många spindlar i min lägenhet sedan jag flyttade in. Jag undrade verkligen om mojängen fungerade? M skratta så klart, och skrev att hon glömde tala om att det var just denna effekten mojängen hade, att spindlar och annat äckligt smått fick panik och ville bara dra därifrån! Det var just det dom två äckliga var på väg att göra, när jag och Holger anlände in i vardagsrummet. Båda glada och lyckliga eftersom vi lyckats tömma blåsan inomhus. Holger var nog mest glad, eftersom det tillhör vardagen för mig att göra just detta inomhus kan jag inte påstå att jag var jätte exalterad. Men eftersom Holger även lyckats tömma tarmen INOMHUS, var han riktigt nöjd och viftade glatt på svansen!

Spindlarna dog så klart! Jag har införskaffat en egen spindelsrkämmare, och M har fått tillbaks sin. M har en i köket och en i vardagsrummet! Jag funderar i samma banor! Jag berättade om spindelsrkämmaren för 3an som
är mer rädd för spindlar än vad jag är. Han tyckte att vi skulle trycka in en spindelskrämmare i alla uttag som fanns i lägenheten! Bra tänk…