Idag för 23 år sedan fick jag min första lille juvel. Alldeles liten, och helt underbar. I 23 år har han funnits i mitt liv. Jag har varit vansinnig, jag har varit förälskad, jag har varit arg, ledsen, glad och stolt över honom många gånger på 23 år. Han är en man med en stor portion humor, han är en kille med ett stort hjärta. Han är genom snäll, galet rolig och väldigt väldigt ömtålig.
23 år, man fattar verkligen inte var tiden tar vägen. Tänk att jag har barn som är 23 år, jag känner mig inte äldre själv. Ja förutom när jag reser mig från stolen och höften smärtar, för att jag börjat cykla och promenerar väldigt mycket mer än vad min kropp egentligen vill. Att jag just nu har fått ont i ischasnerven gör också att jag kanske borde tvivla på 23. Men annars känner jag mig inte en dag äldre faktiskt.
Grattis fina fina du, min älskade juvel! Jag älskar dig här ifrån till evigheten.
Idag börjar mitt studentfirande. Idag går startskottet, det blir en maraton vecka utan dess like. Fram tills på torsdag får jag fira alla andra underbara glada studenter. Då, på torsdag, är det 2ans tur att springa ut på trappan, sjunga studentsången och ta emot jubel skratt och hurra från oss alla. Jag är ett stor fan av studenter, det finns inte mycket som får mig att bli gladare än studenter och studentfester. Underbar stämning, alla glada studenter, alla stolta föräldrar och den feststämning det blir utav detta.
Underbart är dagens ord!
Nickans värld 