Först tänkte jag; Näää det kan du inte skriva om!? Men sen tänkte jag jo, det kan du. Sen tänkte jag; du har skaffat en blogg för att du vill skriva. Du vill skriva om allt. Skriv då om det. För det visar också dina negativa sidor. Du behöver inte alltid skriva om roliga, gulliga, fina saker. Eller om Han, dina underbara vänner och skriva som om du är världens bästa människa och inte har några ovänner. Skriva som om du inte har några dåliga sidor eller några dåliga dagar överhuvudtaget. Så jag beslöt om att skriva om min morgon innan jag kom fram till jobb. Jag vill dock varna känsliga läsare HÄR!
Jag lämnade av 2an på sin praktikplats strax efter 06.30. Pussade honom, sa att jag älskade honom och lovade hämta honom strax efter 16. Kör vidare, skruvar upp radion där jag har Rixfm på. Skrattar åt Markoolio, Adam Alsing och Britta, dom är sjukt roliga.
Redan här vill jag säga att jag skrattar inte varje morgon, långt ifrån. För jag har väldens värsta och sämsta morgonhumör. Jag hatar verkligen morgonen, och det tar ett tag innan jag är vaken och talbar. Men sker allt på mina villkor, är det lugnt och jag kan tom. skratta. Än så länge i min färd att komma till mitt arbete, har allt skett på mina villkor.
När jag närmar mig mitt arbete, kör jag på en väg som är väldigt ”trafikerad” av cyklister, joggare och annat ”du är inte klok”-folk. Man kör helt enkelt försiktigt. Hela denna vägen, finns det parkeringar längs med gatan, fast det är parkeringsfickor. Så står du i en sån här ficka, då måste du backa ut, och sen svänga åt det hållet du ska köra. Imorse fanns det en, låt mig säga tjej, men det säger jag bara för att det låter bättre. Jag skulle kunna skriva bra mycket värre saker om ”hon”, som skulle backa ut ur sin parkeringsficka. Jag kom körandes, såg att hon backade ut, men hon såg inte mig. Hon backade, och jag stannade antagligen för nära ”tjejen”. Hon körde fram en liten bit, backade igen, sen skulle hon köra fram igen. När hon skulle göra detta för tredje gången, så tänkte jag; NU räcker det, du har en lite skit bil (precis som jag), och den bilen tar inte så mycket plats som du tror. Hon var väldigt osäker på var hon hade bilen, och därför detta evigt backande och köra framåt. Så jag tänkte att jag skulle köra förbi henne, sen kunde hon fortsätta med det hon höll på med. Men då, när jag skulle köra förbi henne, bakom henne, på fel sida liksom, så börjar ”tjejen backa igen. Så nu står min front jätte nära hennes bakdel (vi pratar fortfarande bil). Jag tittar in i bilen, och lyfter upp armarna, som en italienare när denna diskuterar. Då, där och då ger ”tjejen” mig fingret! Hon ger mig långfingret! Det gör man inte ostraffat till mig en tidig morgon. Jag stänger av bilen, kliver ur bilen och går med mina klackaskor (det låter ungefär som min väninna brukar säga klickedeklackklickeklack) bort till passagerarsidan på tjejens bil, öppnar dörren. Där sitter ”tjejen” och förmår sig inte säga ett ljud, hon vill gärna det ser man på hennes öppna mun. Men jag har desstu mer att säga.
–Om du inte tar ner den fingern du precis visade, kommer jag personliga se till att den fula fingern hamnar i gips, och ser du inte till att ta körkort för små skitbilar så ska jag se till att polisen omhändertar det körkort du har fått via cornflakespaketet. Ser inte du till att använda dina ögon när du backar eller när du överhuvudtaget kör bil, ska jag personligen prega in ett par ögon i dina ögonhålor. Detta är inte mitt fel, det är DITT, så se till att lugna ner dig. Ljudet som lät efter detta var Klickedeklackklickedeklackklickedeklack….
Tanken jag tänkte när jag körde den sista biten innan jag skulle köra ner i garaget på jobb var; Du måste verkligen bli bättre på att behärska dig gumman.
Jag undrar vad ”tjejen” tänkte, för jag hann aldrig fråga det innan jag klickedeklackade iväg till min bil.
Nickans värld 