Mannen med kundvagnen…

Telefoniprojektet hade deadline igår, det blev klart och allt funkade som det skulle, nästan. Det finns inget som alltid funkar som man vill, och som det ska. Men det fungerade så pass bra, att mitt ansiktsuttryck var ställt på ”nöjd-mode” när jag åkte hem igår kväll.

Jag skulle överraska 3an med att vi skulle handla snabbmat, för mina armar ben och hjärna var inte i laga mat tillstånd. Men jag var tvungen till att åka snabbt in i mataffären innan jag skulle hämta upp 3an hos juvelpappan. När jag står där i mataffären, och försökte anstänga min hjärna till att komma ihåg vad det var jag  behövde kompletera med, kommer det en man med en kundvagn. I kundvagnen sitter en flicka på ca 1 år. Han kör på mina ben med kundvagnen, därför ser jag honom. Jag vänder mitt ansikte mot honom och tittar på honom, han ler och säger förlåt. Jag ler tillbaks men säger ingenting.

Mannen med kundvagnen säger:
-Men heeeej! Hur är läget? Det var minsann inte igår!?

Jag tittar på honom, och min trötta hjärna börjar jobba på högvarv. Vem är detta? Känner jag honom? Jag tittar på flickan för att kanske hitta en ledtråd. Flickan sitter i vagnen och suger på sin napp, hennes otroliga sugbehov får mig att tänka på bebisen i Simpsons. Min hjärna hinner tänka mycket men tillslut säger jag:

-Hej! 
Jag hör hur förvånad jag låter på rösten.

Mannen med kundvagnen säger:
-Gud jag känner nästan inte igen dig, men shit du ser bra ut och du ser verkligen ut att må bra! Hur är det med familjen? Är det bra med kidzen?

Kidzen? Juvelerna menar han? Dom är inte kidz, dom är män.
Jag:
-äääh jo men det är bra med dom.
Familjen tänker jag? Vet han om att jag och juvelpappan inte är gifta längre?
Mannen med kundvagnen:
-Ja, och syrran? Henne träffade jag faktiskt för inte så länge sedan. Kul, för det var fan länge sedan.

Syrran? Okej, det måste vara någon som känner henne. Han babblar på medan jag försöker tänka ut vem han är. Han berättar att han och frun köpt hus, har 2 barn, två flickor. Han jobbar fortfarande som säljare och han har bytat jobb för någon månad sen, men trivs jätte bra på sitt nya jobb. Föräldrarna dom är pensionärer, och har det bra. Reser en del, passar barnbarn så fort det finns tillfälle. Njuter av livet helt enkelt.

Jag ser nog ut som ett frågetecken. Men jag håller god min lyssnar och nickar!

Mannen med kundvagnen:
-Ja jag såg farsan din för någon månad sen! Han såg ut att må bra!

Där och då förstod jag att mannen med kundvagnen inte kände mig. Han trodde att jag var någon annan. För när han sa att han träffat min pappa för någon månad sen, och dessutom intyga att min pappa såg ut att må bra insåg jag att detta inte var rätt.

Jag:
–Jag undrar om du inte tagit mig för någon annan? För min pappa är död, så det är en omöjlighet att du sett honom eller ens träffat honom!

Mannen med kundvagnen står och gapar. Han stirrar på mig och kliar sig i håret precis vid örat.

-ooookeeeej, säger mannen med kundvagnen.
Vid detta laget suger flickan som sitter i kundvagnen frenetiskt på sin napp. Hon märken att stämningen är lite annorlunda än vad de båda vuxna människorna som står precis vid henne önskar!

Mannen med kundvagnen:
-Heter inte du Jeanette?
Jag:
-Nej det gör jag inte. Jag skrattar och tycker det är jätte kul.

Mannen med kundvagnen som berättat halva sitt liv för mig på mindre är 2 minuter. Mannen  som dessutom trodde han träffat och sett min döda pappa på stans gator, just han, är knall röd i ansiktet och vet inte vad han ska säga.

Mannen med kundvagnen:
-Detta måste vara något av det sjukaste jag varit med om. Du har en dubbelgångare, och ni är tvillinglika. Jag tycker detta är så pinsamt, så jag skulle helst av allt bara vilja trilla ner i en lucka i golvet.

Jag skrattar högt och tycker detta är så himla kul. Mannen med kundvagnen har verkligen berättat mycket om sitt liv, och han trodde verkligen att jag var Jeanette.

Vi pratar lite till och jag avslutar med att säga:
-Hälsa hem!

Mannen med kundvagnen bara virrar på huvudet, skrattar och säger:
-Du tyckte verkligen detta var jätte kul!?

Jag strök flickan som satt i kundvagnen över håret  och viska högt i hennes öra:
-Din pappa är en förvirrad människa, du måste lova att du tar hand om honom!

Mannen med kundvagnen skrattade och vi säger hej då!

Ni värmer mitt hjärta…

Min telefon ringer kl 4 på morgonen. Jag svarar med ett hest hallå? Hej det är jag, vad gör du? Det är 2an som ringer. Jag sover hjärtat!?! Okej, ja ja… vi pratar lite och se lägger vi på när vi kommit fram till att han tar taxi till juvelpappan. Innan jag lägger mig till rätta igen så tänker jag på vad han sa: -vad gör du? Brukar jag göra något annat än sova vid den tiden? Ibland har det hänt så klart att jag satt nyckeln i låset runt den tiden. Det var nog mer när det var sommar… jag börjar tänka och fundera och det är dömt till att somna om.

En timme senare ringer min klocka, jag går upp, klockan är 5. Jag går in och väcker 3an som ska iväg och spela hockeymatch. Jag känner mig mer död än levande. Jag går som om jag fortfarande sovar och tar på mig ett par träningsbyxor en huvatröja. Måste sätta mig i soffan när jag tar på mig ett par ankelsockar som jag hittade i min byrå. 3an är minst lika trött som jag. Vi säger ingenting till varann, vi bara gör det som ska göras. Jag borstar igenom håret, drar på mig en mössa tar på mig min röda jacka, och ett par träningsskor. Jag går ner till bilen kör fram den till vår port och väntar på att 3 an ska komma ner. Kör och hämtar 2 av hans kompisar, sen till ishallen och lämnar av killarna. Jag vinkar åt 3an och när jag kör därifrån saknar jag honom redan. Min älskade lille 3a. Han ger mig så mycket energi och kärlek. Jag älskar honom så att det gör ont…

Jag kommer hem, slänger av mig mina kläder kryper ner i sängen lägger mig till rätta för att försöka somna om. Jag är så trött. Jag har precis somnat då kommer första smset från Dåtid. Va fan gör han uppe så här tidigt? Skjut mig…

20 minuter senare sitter jag med en kaffekopp men nytt kaffe i muggen, och barnprogram på tv. Dåtid skickar ett sms till, jag läser det. Mina tårar rinner vid detta laget ner på mina kinder. Han framkallar så myckt känslor så det går inte med ord  att berätta så att ni förstår. Jag lägger mig i fosterställning i soffan och bara gråter högt, jag gråter ut allt det som gör ont, jag tar filten på mig. Filten som ligger i min soffa som jag fått av Dåtid. Jag gråter så att mina ögon blir röda och svullna. Jag hör hur min telefon plingar till. Det är PM, inte sms. Jag reser mig upp, tar telefonen. Filten ligger på mina ben, den värmer det känner jag. Jag läser Pmet i min telefon. Tårarna slutar rinna, jag blir varm i mitt hjärta när jag läser, jag ler när jag läser…

Godmorgon fina 😊 Måste bara säga ett par ord till dej… Har precis läst lite i ”Nickans värld” Hur kan man skriva så bra? Det är så in i jävla helvetes bra Då får lixom till allt! Måste tilläggas att jag skrattar mest, ibland hysteriskt.. Som den där kvinnan från kronofogden… Hennes man hade varit med en annan MAN Svartsjuk? Nja kanske inte… Du lyckas ialla fall få med så mycket i dina texter.. Ähhhhhh… Vill bara säga att JAG gillar det DU skriver, jag gillar DIG för att du är som du är

När du skickar detta fina fina du, vet du inte hur lägligt dessa underbart fina ord kommer. Hur varmt det blir i mitt hjärta, och hur gråten kommer av sig. Istället för sorg känner jag glädje över hur underbara människor jag har runt mig, som uppskattar mig för den jag är. Tack!

Jag ligger kvar i soffan, kollar en stund på morgontv på TV4. Sen tar jag tag i mig själv. Jag börjar med att byta lakan i min säng. Jag bytar till det fina påslakansetet jag fick av min älskade favvo när jag fyllde år. Jag stoppar tvättmaskinen full med påslakan och örngott som har många salta tårar i tyget. Bort bort bort…

Jag forstätter med att städa hela lägenheten. Våttorkar överallt, dammsugar och torkar golven. Precis när jag ställt in dammsugaren och hinken i städskåpet öppnas ytterdörren. Det är 2an. Min underbara 2a. Det första han säger när han kommer in är Här luktar gott mamma. Han kryper ner i soffan jag lägger filt på honom, går omkring och tänder ljus. Jag ställer mig i köket och börjar med maten. Jag kollar 2an, han sover som en liten gris. Underbara unge.

Det är levande ljus tända i hela lägenheten, maten står i ugnen snart klar för att ätas. 2 an har vaknat och ligger och  kollar fotboll på tv och njuter av att det är söndag och att han är hos sin mamma. Det är bara han och jag, det är kvalitetstid.

Jag har slagit in juvelpappans present i cellofan. Gjort ett fint litet paket av tavlan han ska få med massa fina ord om honom, som kommer från våra juveler och mig. Han förtjänar endast det bästa, för bättre pappa till mina barn går inte att uppbringa. Ingen kan någonsin ta det ifrån honom, att han är bästa pappan.

Jag har fortfarande smärta i mitt hjärta, men det är mer glädje än sorg nu. Alla runt mig ser till att jag mår bra bara genom att finnas, och vara helt underbara medmänniskor och juveler!

En helg i mitt nästa liv…

Fredag, och snart är det helg. Det ska bli otroligt skönt med helg. Veckan har varit intensiv, intensiv är ett milt uttryck i sammanhanget.

Helgen är laddad med party, och jag som älskar party! En stor 40 års fest väntar runt knuten, och det ska så klart bli riktigt kul. Lite vin med goda vänner ska också hinnas med och mina juveler ska få sitt av sin mamma. Uppmärksamhet och god middag.

Tänk att helger kommer så lägligt och perfekt vecka efter vecka. Man tröttnar verkligen aldrig på ordet helg, eller helg i sin fysiska form. I mitt nästa liv vill jag bli helg…

Energipåfyllning…

Finns det något skönare när man har haft a very bad hair day, och känner sig svullen och tjock, än att komma hem sätta upp håret stramt i en svans och sätta på sig sköna och lediga kläder? Tror inte det…

I dag är det juveltorsdag. trotts att mina juveler är mer eller mindre vuxna fortsätter dom troget att komma på mina juveltorsdagar. Vi har suttit länge och väl vid middagsbordet käkat gott och pratat om allt, och skrattat mycket. Underbara ungar! Dom gör verkligen livet värt att leva. Dom ger mig så mycket positiv energi bara genom att finnas till.

En ”glamourig” måndag i mitt liv…

Tillbaks till vardagen, tillbaks där allt är som det ska och där jag är mig själv. 
När jag öppnade mailboxen blev jag glad, där låg ett mail ifrån en kollega som ville bjuda mig på middag. En kollega som är världens roligaste, och som jag gillar jätte jätte mycket.

Han jobbar i en annan stad, och vi försöker träffas varje gång han är här. Denna gången var det med väldigt kort varsel, och det gick inte riktigt att få ihop det. Men jag blev glad, för det är trotts allt tanken som räknas.

Det blir middag ikväll hos en av mina änglar. Det var så länge sedan jag träffade henne, och det ska bli så skönt att få äta hennes vällagade mat, krypa upp i hennes soffa och bara må så där riktigt bra som man gör hemma hos henne. Hon kommer att ta hand om mig, fylla på min energi och se till att varje minut där hemma är bra minuter. Hon har det bara i sig, och det är en fantastisk egenskap.

Idag på morgonen fick jag ett sms ifrån

Han:
-Onsdag?
Jag:
-I min kalender står det måndag!?
Han:
-Egentligen för tidigt, men du kan få mig att skratta ändå!
Jag:
En kul egenskap tycker jag!?
Han:
-Mycket!
Han:
Ja eller nej?
Jag:
Nej
Han:
En annan dag?
Jag:
Självklart!
Han:
🙂

En glamourig måndag i mitt helt vanlig liv. 

Hjälps åt…

När jag kom hem ifrån jobb, då hade 2an diskat all disken. Han hade vikt och lagt in sin tvätt. Han hade bäddat sängen.

När 3an kom hem ifrån sin träning, gick han rakt fram till mig gav mig världens mysigast kram, tackade mig så jätte mycket för att jag hämtade nycklar och busskort till honom innan idag. Han sa till mig: –Du var min räddare i nöden mamma.

När jag var i affären och handlade efter jobb, ställde jag mig i en kassa där dom endast tog kort. Framför mig i kön stod en ung tjej, hon skulle bara ha en påse jordnötter. När hon kommer fram, då ger hon kassören en 20a. Kassören föklarade för henne att tyvärr, dom tar bara kort i den kassan. Jag säger till kassören att ta det på mitt kort, tillsammans med mina varor. Hon tittade på mig, tackade så hemskt mycket flera gånger. Hon frågade om jag ville ha hennes 20a. Jag sa nej tack, ta dina jordnötter på bandet, det är okej. Hon tackade igen innan hon försvann.

Innan ringde jag till 1an, jag frågade vad han gjorde? Han sa att han lagade mat till Z, för hon var jätte jätte hungrig. Hon hade precis kommit hem ifrån stallet och hungern gjorde att hon var inte jätte pigg och glad. Jag bad att få återkomma lite senare, så att 1an kunde få laga mat, och Z äta mat i lugn och ro.

Med detta inlägg vill jag uppmana alla att hjälpas åt, allt blir så mycket lättare. Alla blir gladare, och livet blir lättare att leva. Var rädda om varann, ta hand om varann och hjälp åt!

Genetiskt bra dagar…

Mina barn får ofta små handskrivna lappar. Dom hittar dessa små lappar lite varstans. Ibland kan en liten lapp med texten ”Jag älskar dig” ligga på tangentbordet när dom öppnar datorn i skolan på morgonen. Ibland sitter det en liten lapp på badrumspegeln med texten ”Du är snyggast i hela världen”. Oftast ligger det en lapp på torsdagsmorgonen, när det är början på pappaveckan att dom ska ha en bra vecka hos pappa.

I fredags hade jag semester, och i torsdags innan jag gick hem la jag en ”Godmorgon, ha en bra fredag”-lapp i kaffeburken till min kollega. Jag visste att hon skulle se den först. Sen la jag en på ostfatet i kylen till min andre kollega. Men han är så där manligt manlig, så han uppskattade inte att jag inte stängt igen påsen, så osten var som en skosula. Han tyckte den gula post-it lappen var mjukare än osten.
Men innerst inne vet jag att han uppskattade att jag skrev att det var fredag och att han skulle försöka ha en bra frukost utan mig. Min kvinnliga kollega uppskattade det jätte mycket. Det är mysigt med små lappar med fina ord på.

I fredags hade jag det så mysigt med min moster. Hon är en underbar människa, som pratar hela tiden. Vi har skrattat och haft bra dagar tillsammans. Hon har fått träffa alla juveler, och det var ett mycket kärt återseende.

På frukosten i fredags, så frågade min moster efter juice. Hon ville ha det, för hon tycker att det går lättare att skölja ner sina tabletter med det. Jag hade ingen juice. Givetvis skulle min moster få juice, för det var verkligen det enda hon frågade efter. Så jag köpte under dagen juice. På tidig kväll satt hon i soffan och läste, jag hällde upp ett glas rödvin till henne. Hon hade det bra, och det njöt jag av. Att få se min mammas syster sitta där i min soffa, fullständigt avslappnad med ett glas vin och sin läsplatta. Jag önskar jag kunde få göra det till min mamma. Jag önskar att jag skulle kunna få skämma bort min mamma på det sättet. Men jag njöt jag av att kunna göra det för min moster.
Jag står där i köket och gör mat, kommer på att jag ska påminna min moster om att hon måste ta sina tabeletter. Jag hade köpt jucie, och kände mig nöjd med just det köpet, för det skulle bli lättare för min moster, och jag vill henne allt väl. Jag säger:

–Glöm inte att ta dina tabletter!
Moster:
-Det har jag redan gjort!
Jag:
-Va? Har du? Med jucie?
Moster:
-Nä, jag sköljde ner dom med rödvn!

Min kärlek till rödvin, min filosofi om att rödvin verkligen passar till allt, det är helt säkert genetiskt!

Dåtid med sällskap

Idag var jag i ett köpcentra nära mig. Jag skulle bara ”kolla”. Åker rulltrappa från tredje till andra våningen. När jag står där i rulltrappan och tittar ner i foodcourten, ser jag Dåtid med sällskap. Dåtid och sällskap äter sushi. Dåtid tittar upp mot rulltrappan, så även Dåtids sällskap. Jag stirrar Dåtid i ögonen, hela vägen ner men jag rör inte en min. Mitt ansikte är nollställt. Det finns ingen  i denna värld som kan se vad jag tänker, eller känner. Det finns ingen som är så nervös i hela köpcentrat som Dåtid med hela flabben full med Sushi. Den munnen brukar annars vara full med lögner, men idag var det Sushi som tog platsen. Nere på plan 2 viker jag av till höger och försvinner bort från deras blickfång.

30 minuter innan detta har jag fått ett sms från Dåtid. I smset ger han mig en kärleksförklaring, han höjer mig till skyarna och kan inte förklara detaljerat nog vad han känner för mig, som vanligt. Känslomässigt jobbigt, men jag svarar som vanligt inte. Utan jag raderar det ifrån min telefon och ifrån mitt liv.

På vägen bort ifrån Dåtid med sällskap så tänker jag; Jag går här fri ifrån Dåtid. Jag får stå ut med kanske allt ifrån 0 till 10 sms i veckan, jag är medveten om att lögner är vardag och att sms med kärleksförklaringar skickats mer än till mitt nummer. Jag är medveten om att Dåtid är ett fullfjädrat svin. Jag har Han som uppskattar mig, jag har vänner som stöttar mig, jag slipper Dåtid varje dag i veckan för att jag tagit beslutet att vara utan honom. Det finns dom som har det bra mycket värre. Som sällskapet tex.

Alla vill tacka kocken…

När ett par kompisar till mig och barnens pappa var och båtluffade i Grekland, hade dom på en av alla de öar de var på en favorit restaurang. Dom var där nästan varje kväll så länge de tillbringade tiden på just den här ön.

Dom blev efter ett par kvällar ganska tjenis med personalen på restaurangen. Sista kvällen på ön, gick dom så klart dit. Käkade och drack gott. Dom, eller iallafall hon, drack lite väl gott. När dom skulle gå, reste sig E upp, och hennes man R frågade var hon skulle? Hon skulle bara hälsa in i köket och tacka för maten! Sagt och gjort…

Det var öppet från restaurangen in i köket, så när man satt och åt såg man köket och kockarna. Det var som en liten högre bardisk som skiljde restaurangen ifrån köket. Där hängde sig E, och sa högt och tydligt på sin kanske inte bästa engelska:

–I wanne thank the kock for the dinner.

Det var roligt då, och det är roligt nu.

Idag fick jag hemmalagad lunch. Det var min kollegas man som skickat med lunch till mig. Så himla gulligt och snällt av honom.

Skrev en liten kommentar om detta på FB. Jag hade precis berättat för mina kollegor om händelsen i den grekiska övälden, som det antaligen fortfarande pratas om. Jag skriver att jag blev bortskämd med hemmalagad lunch. Min kollega och jag för en kortare dialog ang detta. Hon skriver på engelska att hon ska hälsa sin kock att jag gillade maten.

Efter ett litet tag får jag ett PM, där en kompis undrar om min kollega verkligen förstår vad hon skrivit på FB!? Detta blev nu om möjligt ännu roligare.