Man blir glad…

Idag kom jag ganska så tidigt till jobb, var vaken innan klockan ringde. Idag var 2an så trött så trött. Han, denna stora människa, kryper ihop som en bebis och ojar sig så där ynkligt. Man kan bara älska honom.

När jag kommer till jobb och sätter igång växeln, så ringer det direkt på vår service. Det än glad man, som sprudlar av glädje. Han är verkligen jätte glad, och jätte trevlig. Innan vi lägger på önksar han mig en fortsatt bra dag och en super glad påsk. Samtal nummer 2, det är en man som är minst lika glad och trevlig Han önskar också mig en glad och trevlig påsk.

Man blir verkligen glad. Och det får mig att tänka på hur mycket ditt eget sätt och ditt eget humör påverkar andra.

Dont mix between my personality and attitude
because my personality is ME and my
attitude depends on YOU

En helg i mitt nästa liv…

Fredag, och snart är det helg. Det ska bli otroligt skönt med helg. Veckan har varit intensiv, intensiv är ett milt uttryck i sammanhanget.

Helgen är laddad med party, och jag som älskar party! En stor 40 års fest väntar runt knuten, och det ska så klart bli riktigt kul. Lite vin med goda vänner ska också hinnas med och mina juveler ska få sitt av sin mamma. Uppmärksamhet och god middag.

Tänk att helger kommer så lägligt och perfekt vecka efter vecka. Man tröttnar verkligen aldrig på ordet helg, eller helg i sin fysiska form. I mitt nästa liv vill jag bli helg…

En bekännelse…

Nu ska jag erkänna något! Ibland sover jag räv…

Jag sover i samma säng som 3an. Inte för att jag behöver, utan för att jag vill. Det finns inget mysigare än att ha honom sidan om mig. Varje timme, varje minut och varje sekund jag kan få vara nära mina juveler då tar jag det tillfället. Natt som dag.

Ibland, eller ganska så ofta går jag och lägger mig före mina juveler. Igår, då låg 3an redan i sängen och kollade på en film när jag kom in i rummet. 3an har samma procedur varje kväll, hans fötter ska flätas in i mina. Det ska vara på ett speciellt sätt. Han bäddar som en hund, tills allt känns rätt och bra.

Efter en liten stund kommer 2an in och lägger sig. 2an och 3an ligger och små pratar lite om hockeyklubbor. Men samtalet glider efter en liten stund i på något helt annat. Ett samtal som jag gärna vill höra. Alltså sover jag räv. Jag vill inte för allt smör i småland bli upptäckt. Jag ligger där med 3ans fötter inflätade i mina och lyssnar försiktigt. Ibland viskar dom, ibland skrattar dom. Sen viskar dom igen.

Jag ler inombords. Dom är bästa kompisar 2an och 3an, dom finns där för varann alltid. Dom finns för varann i vått och torrt. Är varandras största supportrar. Är varandras stora stöd. Dom delar skratt med varann, dom delar vardagen med varann och dom delar hemligheter med varann. Igår delade dom heligheter med mig också, men det vet dom inte om.

Älskade ungar, älskade juveler, utan er är livet inte värt ett enda nickel!

Hjälps åt…

När jag kom hem ifrån jobb, då hade 2an diskat all disken. Han hade vikt och lagt in sin tvätt. Han hade bäddat sängen.

När 3an kom hem ifrån sin träning, gick han rakt fram till mig gav mig världens mysigast kram, tackade mig så jätte mycket för att jag hämtade nycklar och busskort till honom innan idag. Han sa till mig: –Du var min räddare i nöden mamma.

När jag var i affären och handlade efter jobb, ställde jag mig i en kassa där dom endast tog kort. Framför mig i kön stod en ung tjej, hon skulle bara ha en påse jordnötter. När hon kommer fram, då ger hon kassören en 20a. Kassören föklarade för henne att tyvärr, dom tar bara kort i den kassan. Jag säger till kassören att ta det på mitt kort, tillsammans med mina varor. Hon tittade på mig, tackade så hemskt mycket flera gånger. Hon frågade om jag ville ha hennes 20a. Jag sa nej tack, ta dina jordnötter på bandet, det är okej. Hon tackade igen innan hon försvann.

Innan ringde jag till 1an, jag frågade vad han gjorde? Han sa att han lagade mat till Z, för hon var jätte jätte hungrig. Hon hade precis kommit hem ifrån stallet och hungern gjorde att hon var inte jätte pigg och glad. Jag bad att få återkomma lite senare, så att 1an kunde få laga mat, och Z äta mat i lugn och ro.

Med detta inlägg vill jag uppmana alla att hjälpas åt, allt blir så mycket lättare. Alla blir gladare, och livet blir lättare att leva. Var rädda om varann, ta hand om varann och hjälp åt!