Underbart är dagens ord…

Idag för 23 år sedan fick jag min första lille juvel. Alldeles liten, och helt underbar. I 23 år har han funnits i mitt liv. Jag har varit vansinnig, jag har varit förälskad, jag har varit arg, ledsen, glad och stolt över honom många gånger på 23 år. Han är en man med en stor portion humor, han är en kille med ett stort hjärta. Han är genom snäll, galet rolig och väldigt väldigt ömtålig.

23 år, man fattar verkligen inte var tiden tar vägen. Tänk att jag har barn som är 23 år, jag känner mig inte äldre själv. Ja förutom när jag reser mig från stolen och höften smärtar, för att jag börjat cykla och promenerar väldigt mycket mer än vad min kropp egentligen vill. Att jag just nu har fått ont i ischasnerven gör också att jag kanske borde tvivla på 23. Men annars känner jag mig inte en dag äldre faktiskt.

Grattis fina fina du, min älskade juvel! Jag älskar dig här ifrån till evigheten.

Idag börjar mitt studentfirande. Idag går startskottet, det blir en maraton vecka utan dess like. Fram tills på torsdag får jag fira alla andra underbara glada studenter. Då, på torsdag, är det 2ans tur att springa ut på trappan, sjunga studentsången och ta emot jubel skratt och hurra från oss alla. Jag är ett stor fan av studenter, det finns inte mycket som får mig att bli gladare än studenter och studentfester. Underbar stämning, alla glada studenter, alla stolta föräldrar och den feststämning det blir utav detta.

Underbart är dagens ord!

En Fudag…

På 80-talet sökte jag brevvänner i en ungdomstidning. Jag kan inte idag komma ihåg hur många svar jag fick. Men jag kan komma ihåg 2 st. Det var en tjej ifrån Kiruna, och det var en tjej som var lika gammal som jag och bodde i Växjö. Hon kallade sig för Lotta, och vi skrev ganska så flitigt med varann. Hennes kusin bodde i Malmö, så ibland var Lotta hos sin kusin. Någon av de gånger Lotta besökte sin kusin, passade vi på att träffas. Det hände inte jätte många gånger. Lotta flyttade ner till Malmö, då träffades vi ett par gånger, innan våra vägar skildes.

Lotta var och är en sångfågel, hennes röst var och är fantastik och hon hade stort ljust parmanentat hår då. Sen en lugg som vi alla hade under 90 talet. Underbar tjej.

Åren gick, och jag ska vara ärlig så tänkte jag inte så hemskt mycket på henne. Livet var fullt med annat och andra. Någon gång i början på 2000 stötte vi ihop på ett evenemang som anordnades av gemensamma vänner. Det var riktigt kul att se henne och vi pratade och skojade som vanligt. Så som man alltid gjorde med Lotta.

Efter den kvällen hördes vi inte mer, just då. Facebook kom, jag sökte henne där ett par gånger utan resultat. Men en dag fick jag träff. Vi blev ”Facebookkompisar”, och vi kunde följa varandras liv på lite närmare håll. En dag i december för bara ett par år sedan, bjöd jag in Lotta till en ”glöggkväll”. Lotta tackade ja, och kom hem till mig. Sen den dagen har vi funnits tätt intill varann, nästan varje dag.

Lotta är en enkel människa att umgås med, Lotta är en människa man tycker om. Lotta har alltid ett leende på läpparna, har den sjukaste humorn och det varmaste hjärtat. Hon har plats för de flesta i sitt hjärta och tänker och tycker gott om alla. En enormt fin egenskap. Men som tyvärr andra har utnyttjat lite då och då.

Lotta och jag har skrattat gråtit supit sovit snarkat snorat pratat och bara varit sedan dess. Det är så skönt att göra allt detta tillsammans med Lotta. För det är verkligen ingan konstigheter att göra detta, med just Lotta. Lotta är en av mina änglar.

En dag när Lotta skrev ett sms till mig, vi gör det i princip varje dag. Så istället för att skriva ”Hur mår du”, så ändrade T9 det till ”hur mår fu”. Jag tyckte det var så himla gulligt OCH roligt så jag skrev tillbaks ”Fu mår bra, hur mår fu”?

Sen den dagen kallar vi varann för Fu. Sen finns det lillfu, och det är 2an, och sen finns det gammelfu, och det är Lottas granne. En underbar dam, snygg och smart och extremt rolig. June, heter hon. Precis som June är, vill fu och jag bli när vi blir äldre. Därför blev det gammelfu. Lillfu, är som oss fast kille, och yngre. Därav Lillfu. Sen finns det En manlig fu, och det är Lottas kusin. Men orginalfuna, det är jag och Lotta.

Idag, på alla hjärtans dag fyller Lotta år. Jag tycker det är en fin dag att fylla år på. Fyller man år på alla hjärtans dag, måste det betyda att man har ett extra vamt hjärta. Det har min Fu.

Grattis älskade Fu, jag hoppas att du har blivit uppvaktad hela dagen. Och att du har fått känna dig speciell hela dagen, för det är precis vad du är  S•P•E•C•I•E•L•L

Kvalitetstid…

Igår efter mitt jobb hämtade jag 3an hos sjukgymnasten. Han var hos en ny sjukgymnast, på nytt rehab. Förra sjukgymnasten var inte inställd på att han måste blir bra igår, hon var mer inställd på att bygga upp för framtiden. Som sjukgymnast till en hockeyspelare mitt i karriären måste man kunna göra båda. Därav bytet av sjukgymnast och rehab.

Jag satt i bilen en stund, innan 3an kom ut. När han kom ut från rehaben så log han så där brett som bara 3an kan, han gick mot mig och när han var en bit ifrån sa jag:

-Shit va du är snygg!

Han log om möjligt ännu bredare och sa:
-Inte svårt att vara snygg med en sån mor!

Nu log jag, och jag kände hur kärleken till mitt tredje barn fullständigt fyllde hela min kropp och hjärta med värme. Underbara unge tänkte jag.

Vi skulle handla present till juvelpappan, han har födelsedag idag. Juvelpappan hade önskat sig en gratängform, så den fixade vi. Sen fick han 2 par strumpor från Gant. 2 par strumpor på Gant kostar mer än halva min skosamling!

När 3an och jag sitter vid köksbordet och äter kvällsmat, vi pratar om allt mellan himel och skokräm. Då slår det mig vilken lyx det är, som förälder till mer än ett barn, att få ha ensamtid och kvalitetstid med ett barn åt gången. Jag vet att det ibland kan vara en total omöjlighet för vissa familjer och föräldrar att uppleva den lyxen. Men det är även lyx för barnet, att få ha sin ena eller båda sina föräldrar helt för sig själv.

Jag tänker direkt på programmet ”Familjen Annorlunda”. Hur är det tekniskt möjligt att ha så många barn, och känna att man hinner med alla som förälder? När jag ser det programmet, då är det nog den enda gången jag känner mig riktigt riktigt normal, och jag känner mig dessutom som en jäkligt bra mamma.

Va rädd om dom du tycker om…

Igår innan arbetsdagen var slut, så bestämdes det att LåsM skulle bjuda på fin frukost idag. Det är hans födelsedag idag, så det är inte mer än rätt att han bjuder på frukost. Idag kom han med gott pålägg och var inne på kondiset och köpte nybakade frallor.

Hemma hade jag allt jag behövde för att göra en tårta, så jag slängde ihop en tårta igår kväll. En tårta som LåsM skulle få idag. Det var hans födelsedag, och man ska skämmas bort när man har födelsedag tycker jag. Man blir aldrig för gammal för att fylla år. Man ska vara rädd om dom man tycker om.

Igår ringde jag och gratulerade en av mina änglar. Vi pratade lite om allt möjligt, hon skulle ha kalas idag för familjen. Min ängel är en underbar människa, men enormt många goda och varma sidor. Hon har rest med mig genom hela ”ungdomshockeysverige”. Hon har gråtit med mig, och hon har skrattat med mig. De livet hon levt, det hon upplevt har gjort henne till en varmhjärtad förstående människa, men som ingen sätter sig på längre. Hon är en av de finaste pralinerna i min godispåse. Precis när vi lagt på, så fick jag ett sms av henne:

Hann ju inte säga…Du är jätte välkommen att fira jul med oss ♥ ♥

Dessa ord fick mig att gråta av glädje, av samhörighet och av att jag känner så varmhjärtade människor. Denna julen är första julen sen jag skilde mig som jag inte har haft någon att fira jul med på själva julafton. Det har varit lite jobbigt. Men jag har inte försökt tänka så mycket på att det, utan tänkt att det löser sig säkert. Löser det sig inte, så får jag göra det så bra det går ändå. Men det löste sig, för att jag människor runt mig som är rädda om dom de tycker om.