Ibland är det sorgligt & ibland är det jäkligt kul…

Igår var jag på medarbetarsamtal hos min chef. Allt gick bra och jag fick både ris och ros. Mest ros, nästan inget ris alls. Jag får ofta höra att jag är en stark person, som får alla runt omkring mig att må som jag mår. Är jag glad, är alla runt mig glada och alla mår bra. Mår jag inte bra och inte är glad, då är ingen annan det heller. Jag påverkar människor runt mig. Jag vet om att det är en av mina negativa sidor, iallfall när jag inte mår bra och inte är glad.

Det var ett givade samtal jag hade med min chef, och jag är nöjd med det vi kom fram till och det jag fick sagt. När jag kom tillbaks ifrån mötet berättade jag för personen som betyder allt för mig vad som blivit sagt. Hon vet hur man lugnar mig, hon vet hur man peppar mig, hon vet när jag behöver höra sanningen och hon vet när hon bara behöver vara tyst.

Hon gav mig de finaste orden, orden som fick mig att börja gråta. Mitt på ljusa dagen när jag satt i min stol på mitt arbete, föll tårarna för att jag fick så fina ord skrivit till mig. Jag ska dela med mig av en liten del.

C: –Jag är stolt över dig
Jag: –Tack, va snällt!
C: – Men jag är det! Du är en så himla bra mamma till dina fina pojkar, du har ett rikt socialt liv och du är bra på att knyta människor till dig. Skilde dig och fast att du har haft hjärtesorg av värsta sorten  så har du varit en pärla på ditt arbete och får så mycket beröm!! Det är du sååå värd
Jag: –Nu börjar jag gråta!

När jag läser detta, då blir jag så varm i mitt hjärta. För ni ska alla veta, att det finns många många gånger under årens lopp som jag har tvivlat på mig själv, min egen förmåga att både vara bra kollega, bra mamma och bra medmänniska. Jag har många gånger tvivlat på att jag gör rätt saker, för rätt personer. Jag har fått sålla rejält bland vänner och skaffat mig en del ovänner under de senaste åren.

Ni ska veta att jag inte alltid varit så glad i mitt hjärta som jag visat utåt. Det finns många många gånger som jag har tänkt tanken på att ge upp, lägga mig ner dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän allt var över. Men jag är inte den typen av människa. Jag kan inte ligga still så länge för det första, för det andra är jag inte en människa som  ger upp något jag tror på. Jag tror på mig själv mer än någonsin! Jag älskar att vara jag, och jag njuter av alla människor jag har runt mig. De som finns kvar runt mig, dom har jag fått välja om, och välja med omsorg! Att gråta och skratta tillhör livet. Ibland är det sorglig och ibland är det jäkligt kul. Något som var väldigt kul idag, det var när jag under morgonen pratade med min kollega 2 trappor upp, via Skype!

Hon berättade att hennes son A, skulle ha maskerad på sitt dagis idag. Det var bestämt att A skulle vara skelett! Skelettdräkt var inköpt. Så blev det idag, och skelettdräkten skulle på As lille kropp. A är 4 år, och A har en vilja av stål och A är det sötaste man kan tänka sig. Imorse när As mamma skulle ta på A skelettdräkten hände något i As lilla 4-åriga hjärna. Han skulle INTE vara skelett, och visade inte en enda tendens till att vilja ändra på detta plötsliga beslut. Nej nej!

Vad gör man som stressad mamma, när man står där med skelettdräkten och ungen inte vill ha den på! Jo, man frågar ungen vad vill du vara då istället för skelett? Hur ofta blir svaret VINDRUVA? Det kan jag inte svara på, men just denna morgonen var det As svar. Han ville inte vara något annat än en VINDRUVA!
Men som jag sagt innan, mammor brukar få rätt! Det slutade med att A fick på sig skelettdräkten och kom iväg till maskeraden på dagis.

Underbara goa unge, och tack C för att du finns!

Skumt…

På ett av mina första jobb, där träffade jag juvelpappan. På samma arbetsplats träffade jag också många av de personer som skulle visa sig vara mycket mycket värdefulla fina vänner. Praliner, som får vara i min godispåse.

Skrabban är en sån. Han gör små värdefulla rara saker som får en att må bra. Som idag tex. Idag kom det en vaderad grön påse med posten till mitt arbete. Att: mitt namn! Där i låg en påse rosa skumtomtar. Runt den genomskinliga påsen med skumtomtar i är det en etikett med hjärtan, och med fin text står det ”Skumtomtar”. Ni ska veta att skumtomtar, är något av det bästa godiset jag vet. Detta vet min vän. Jag ler bara jag skriver om det, bara jag tänker på att han tänkt på mig. Att han gjort sig besväret att köpa, skicka och trixa.

Jag blir varm i hela mitt hjärta. Det är såna här saker som gör mig rörd till tårar, som gör mig extra glad, och som får mig att bestämt veta att mina praliner är värda allt.

Tack min vän, du vet hur man uppskattar sina vänner! Skum härlig känsla att känna sig uppskattad, en helt vanlig tisdag.

Ledsen vän

Du känner det i hela din kropp, du känner det i ditt hjärta när någon som står dig väldigt väldigt nära inte mår bra. Du behöver inte se eller vara nära. Det känns ändå i både din kropp, ditt sinne och i ditt hjärta.

Vännen, jag känner på lång väg att du inte mår bra. Att det finns något i ditt liv just nu som besvärar dig. Du är inte ensam, jag vill att du ska veta det. Jag gör allt som står i min makt för att kunna hjälpa dig, vad det än må vara.

Du får bekräftelse på att vännen har läst det, och tappar greppet och gråter och säger att det känns ensamt och berättar vad det är som tynger hjärtat. Man känner att det hjälper att lyssna. Jag behöver inte komma med ett enda gott råd, för det finns inga råd i världen som hjälper just nu, det enda som hjälper är att vara en vän som lyssnar nickar och tårkar tårarna, det är då man känner att man är väldigt mycket vänner.

Vänner, riktiga vänner, finns det få utav. Du kan tro att du har en vän, men sen visar det sig att vännen inte var en vän. Vännen sviker och bedrar, far med osanning och gör det som känns som en bomb exploderar mitt i ditt hjärta. Man ska vara rädd om sina vänner, det har jag fått lära mig på ett väldigt hårt och brutalt sätt. De få vänner som finns i min godispåse, dom har jag valt med omsorg. Men det finns dom som betyder mer än andra, fast dom ligger i samma godispåse. Det är när dom här extra fina dyrbara pralinerna inte mår bra, som det gör så ont i mitt hjärta. Jag vill att dom jag älskar ska må bra.

Men det ordnar sig. Allt ordnar sig, kanske inte alltid till ens fördel, men det ordnar sig. Jag ska se till så gott jag kan, att det ordnar sig. Det är därför man har riktiga vänner i sin godispåse.