Ett extra varmt hjärta till dig…

Alla hjärtans dag (i Finland ibland vändagen, från finskans ystävänpäivä) är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.

För mig är Alla hjärtans dag något jag både kan ha, och mista. För mig är det inte livsviktigt att visa sin kärlek och omtanke en enda dag på hela året. För mig är det livsviktigt att visa det till de människor som står mig extra nära, varje dag. Men visst är Alla hjärtans dag en trevlig dag. Då alla blir lite extra kärvänliga mot varann. Ja alla förutom i ”Gruppen” då. Där finns det inget som heter kärvänliga, eller extra kärvänliga. Där kör vi på som om det var vilken dag som helst.

Jag försöker göra lite extra för de som är värda de lilla extra. Det behöver inte vara dyrt, mycket eller avancerat. Inte alls. Det räcker med ett sms som är lite finare och med lite mer kärlek än vanligt. Det kan vara en hembakad kaka som är gjord med lite extra kärlek och omtanke. Något litet extra, som får den personen som är värd det lilla extra att känna sig lite mer utvald. För mig är det kärlek och omtanke.

Till dig vill jag ge ett extra varmt hjärta, med önskan om att du blir ihåg kommen lite extra denna dagen.

Det är kärlek det…

Lika glad som mina juveler kan göra mig, precis lika galen kan dom göra mig. Jag kan känna fruktansvärd ilska, och jag kan bli så fly förbannad på dom.

 2an och jag kan inte diskutera,  det blir stopp direkt. Han kan inte föra en diskussion som är negativ för honom. Dessutom väljer han vädigt ofta att ta det negativt. Han säger en och samma mening hela tiden. Jag blir frustrerad och mitt tålamod sätts på prov. Mitt tålamod i vissa lägen är noll. Den finns inte, totalt obefintlig. Ikväll var en sån gång då vi verkligen inte kunde se varann innan det tog fart. Jag erkänner att mitt humör är en av mina sämsta sidor. Det går från 0-100 på 2 sekunder. Det går över lika fort igen, oftast. Men jag kan blir sanslöst jävla förbannad. Idag var det inte så farligt, för jag svalde. Jag orkade inte säga emot, och gå in i en diskussion med 2an. Man får välja sina strider.

3an och jag kan diskutera och prata om saker. Han kan bli väldigt sur om han inte får som han vill, men oftast kan man resunera med honom på ett sunt sätt. Han lyssnar, och han säger vad han tycker. Vi kommer oftast fram till en lösning. Inte konflikträdd det minsta, och har aldrig varit. Det är väldigt sällan 3an och jag blir ovänner.

1an är den mest konflikträdda av alla. Han disuterar aldrig fram en lösning, för det finns inget att lösa. Man springer innan. En period kunde jag och 1an inte ens se varann. Vi blev ovänner för allt, och vi skrek och gapade på varann. Det var många år sedan nu, men det var verkligen en jobbig period.

Jag älskar alltid mina barn, alla dagar i veckan. Men det är inte alla dagar jag tycker om dom. Som tur är så händer det inte så ofta att vi blir ovänner nu mera. Det är en av de positiva saker med att dom blivit större, och vuxna. Dom kan säga emot, vara kaxiga och säga korkade saker. Jag kan bli arg, jag kan gapa och skrika och jag kan säga emot jag med. Men när jag blir riktigt arg, arg på riktigt, då vet dom. Juvelerna har den respekten för mig, trotts sina cm och kg. Det har dom i sig sedan dom var små.  Dom vet att det bara är att göra som jag sagt. Men numera tror jag inte ens att jag behöver bli så arg mer än kanske en gång om året.

Men det är väl det som är kärlek!? Att man kan bli helt galet arg, samtidigt känna enorm kärlek. Sen förlåta och vara vänner, och göra allt för varann.