Hantverkare är…

Som jag har berättat innan så är min arbetsplats som en ända stor byggarbetsplats. Mängder med hantverkar av alla slag har ockuperat byggnaden. Det är rörläggare, snickare, målare, elektriker det är arbetsledare det är lås och det är säkerhet. Det är verkligen allt man man tänka sig i hantverksväg.

Detta har pågått sen i somras. Dom började innan semestern. Imorgon ska de nya hyresgästerna börja sin inflyttning, på måndag ska alla de nya hyresgästerna vara på plats, och börja sin arbetsdag som om inget har hänt!

Som om inget har hänt? Just det! Dom har inte suttit i denna byggnaden i ett halvår. Där varje dag har varit hammare borr, slaggborr, slipmaskiner som har slipat cementen på golven. Där decibelen har varit högre än vad som är tillåtet på en arbetsplats, innan arbetsigvaren måste dela ut hörselkåpor till sina anställda. Dom har inte suttit här och hört ringklockan skrika sin gälla signal 187 ggr per dag, för att passerkorten tog slut för länge sedan.

Men dom har heller inte fått möjligheten att lära känna så mycket roligt folk som jag. Alla dessa underbara hantverkare som förgyllt vardagen. Som har skänkt oss så många skratt. Vissa av dessa är nya praliner som kommer få plats i min godispåse. Långt ifrån alla är av denna kalibern, men vissa väldigt omsorgsfullt utvalda kommer att få det.

De nya hyresgästerna har inte fått chansen att lära sig det mesta om hur en hantverkare fungerar. Det har jag!

Hanverkare har världens snabbaste matsmältning. Dom gör nummer 2 innan sista tuggan av lunchen är svald. Dom sitter länge länge på toan. Vissa med tidning, vissa utan.
Hantverkare har liten blåsa. Minimal skulle jag nog kunna säga utan att ljuga eller överdriva.
Hanverkare har ingen som helst vett när det gäller renlighet på toaletter. Toaborsten vet dom överhuvudtaget inte hur den fungerar, eller varför den står där. Eller, ens att dom ser den!?
Hanverkare är rädd för kvinnor som säger ifrån, arga kvinnor och kvinnor som i samband med ilska får svarta arga ögon.
Hantverkare är underbara människor. Ett hjärta av guld, så länge det inte finns andra män i närheten. Så fort dom har sällskap av andra män/hantverkare, blir dom Alfahanar…tror dom.
Hantverkare är lätta att plocka ner, även när dom kommer i flock. Då piper dom iväg som rädda små möss. Efter några timmar kan dom komma och försiktigt fråga:
-Är du på bättre humör nu? Alfahanen är som bortblåst.
Hantverkare har sjuk humor.
Hantverkare är nästan alltid glada.
Hantverkare har nästan alltid något kul att berätta, eller att säga. Ingen regel utan undantag, såklart!
Hantverkare kommer aldrig i tid. Vilket gör att arbetsledaren alltid är sur, oftast.
Hantverkare luktar oftast illa.
Hantverkare är genuint fina människor, som till och från har lite väl mycket otur när de tänker.

Jag kommer att sakna våra hantverkare, jätte mycket!

Nu är det som det är…

Igår var det ”gameday” för 3an. Jag hade bestämt med ett par vänner, att jag skulle åka med dom till matchen.

L & J är ett par man alltid skrattar med och åt. Dom är ganska omaka, men så där omaka så att dom passar fantastiskt bra ihop. J säger inte så mycket, muttrar mest men är så rolig. Inte så intresserad av verken kläder eller skor, eller hur han ser ut. Men J är en otroligt soft man, och jag gillar honom. L, hon är J´s totala motsats. Skulle aldrig gå utanför dörren om hon inte fixat håret och sminkat sig. Älskar kläder och älskar skor, och är väldigt mån om sitt utseende. Pratar mycket och skrattar högt. När hon pratar & berättar sitter man bara och lyssnar och skrattar, för hon är otroligt kul, och snabbt går det.

Dom bor i ett hus en bit ifrån mig. Ett tvåplans hus typ 70-talet. Dom skulle renovera köket, och det var för 1.5 år sedan. Sedan dess har allt som kan gå fel, gått fel. Renoveringen är fortfarande inte klar, och nu är det ett försäkringsärende. L säger att hon är glad om hon har ett vanligt hem till jul. Vi pratade om renoveringen i går när vi satt i bilen. Med på resan var också ett annat par, C & F. När man hör L berätta om allt som hänt och inte hänt, så kan man inget annat än att skratta. För L berättar med total inlevelse.

Jag kan tänka mig att J har hört en och annan gång hur trött L är på renoveringen. Hur gärna hon vill att det ska vara klart, och jag kan tänka mig att J har en och annan gång hört att det är hans fel. Men J är vid gott mod, och försöker hålla humöret uppe på L. Detta gör han genom att vid väldigt många tillfällen säga:
-Men nu är det som det är!

Under bilresan igår, blev det ”Men nu är det som det är” många gånger. Så pass många gånger att det blev lite av en slogan för just den resan. Alla skrattade, utom J. För han vet verkligen vad ”Men nu är det som det är” har för innebörd!

Nu är det som det är, och det är fredag…