Det var en bra helg!

Vilken helg! Jag kan inte minnas senast jag skrattade och grät så mycket som jag gjorde på bröllopet i lördags. Så fint, så vackert och så tokroligt.

Jag kände ingen av de andra gästerna på bröllopet när jag kom, men när jag gick där ifrån på natten, då kände jag alla. Brudens syster, vilken underbar människa. Så mycket energi, och så mycket sångröst, och så mycket underhållare. Hon höll ett tal till brudparet från bruden pappa, som dog för x antal år sedan. Talet var skrivet av deras pappa, fast talet var skrivit till brudens syster på hennes bröllopsdag. Tårarna rann, och näsan den snorade under tiden som talet lästes upp. Så underbart varmt och helt underbart vackert framfört. Det var många som höll tal, personliga väl genomtänka tal.

Det var mycket tal, det var mycket spex och det var mycket skratt denna fantastiska kväll.

Min kropp den värkte av träningsvärk när jag slog upp ögonen igår morse. Fötterna dom ömmande efter all dans. Men i sinnet var jag så glad, och så nöjd över att jag fått dela lördagen med bruden och brudgummen.

Igår bjöd äldsta juvelen och hans sambo på middag. Det var mysigt att vara hos dom, det var mysigt att bara sitta i deras soffa och få vara nära dom. Det händer tyvärr inte så ofta att jag är hos dom. Jag måste verkligen ändra på det, jag trivs så bra i deras sällskap, två underbara ungdomar fulla med kärlek och humor.

Det ringde på dörren, jag gick och öppnade och där utanför stod Han. Helt villkorslöst sa jag och la huvudet på sne. Helt villkorslöst sa Han och tog ett steg innan för dörren. Han tog mig i sin famn och pussade mig på munnen. Du är envis som en åsna sa han och log. Hans gråa ögon borrade sig in i mina intensivt blåa. Jag log och berättade för Han att det är en av mina starka sidor, viljan!

Att vi träffades på fredagskvällen och det var villkorslöst, det är jag glad för. Jag är glad för att vi kom överens om att det skulle vara en villkorslös fredagsdejt. När han åkte hem på lördagen, kände jag ett lugn inombords, all spänning och all förhoppning och alla tankar hade lagt sig tillrätta, det fanns inget av detta som längre var ute och valsade i kroppen.

Helg!

Det är fredag, och det är verkligen så skönt att det ligger en helg framför oss. Idag är det ett riktigt fint höstväder ute. Hög luft, solen lyser och löven börjar skifta i rött och gult. Även om sommaren är det som jag verkligen står för, så är hösten en vacker årstid. OM det hade varit så som vi har det idag, förståss!

Igår efter jobbet, var jag och hälsade på min guddotter och hennes mamma. Hennes mamma är en vän till mig, som varit mitt allt och bästa vän, men som blivit bara min vän. Ibland känns det jätte jobbigt att vara där, känslorna vrider sig inom mig. Jag kan inte sitta still, och det som varit fullständigt sköljer över mig i form av känslor innanför och utanpå kroppen. Lilla minsta sak som hon gör, gör mig misstänksam och ängslig. Men igår när jag var där, då kändes det riktigt bra. Vi pratade mycket, skrattade och käkade god mat. Inget som hon gjorde fick mig att tvivla, dessa dagar känns det bra att jag bestämde att ge oss ett ny chans till att hitta någon form utav vänskap igen.

Imorgon, lördag, då är det bröllop på ”to do”- listan. Det är min kollega som ska gifta sig, och det ska bli en upplevelse. Jag har varit med på denna resan på ganska nära håll, hela tiden. Jag har fått höra och se allt, utan att min kollega för den delen avslöjat för mycket. Jag älskar bröllop och studentfester. Det finns ingen tillställning som det finns så mycket postiva känslor, så mycket kärlek och så mycket glada männsikor på som på just bröllop och studentfester. Så jag ser verkligen fram emot att bevittna kärleken mellan P & G imorgon.

Dessutom har jag själv fått bestämma vem som ska få ha mig till bordet. Eller, ska sanningen fram tjatade jag mig till det. Jag ska få ha brudens bror till bordet. En trevlig och snygg kille. Det passar mig perfekt, såklart!

Igår smsade jag med Han. Det känns bra att Han och jag bestämde att vi ska försöka vara som vanligt. Han sa själv att han tyckte det var komplicerat så fort det kom känslor, och ja, jag är beredd att hålla med. Men samtidigt gör Han mig glad, jag gillar när det plingar till i telefonen och jag ser att det är från Han. Känslorna har inte hunnit bli starka, eller känslorna har knappt hunnit ta fart. Det kommer att lösa sig. Men något som jag tycker är jobbigt, och det skrev jag till Han igår, det är att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger och skriver för att inget ska bli fel för verken Han eller mig. Men, tiden finns för att vi ibland är i väldigt starkt behov utav just tiden!